Love & Death 2023

David E Kelley, mannen bakom bland annat ”Big Little Lies”, har skapat serien, vilket både syns, och hörs. Nina Simones hesa, vibrerande stämma och den fantastiska ”Don’t be Let Me Be Misunderstood” inleder varje avsnitt och det låter nästan för bekant och lovande för att tro annat än att himmelsportarna öppnat sig. För helt ärligt så är jag, redan i de tongångarna, fast. Texten passar otroligt väl till det som kommer att utspelas, och det som sedan utspelas håller helt klart samma kvalitet rent visuellt. 

 

För regin står Lesli Linka Glatter, som också regisserat inte helt okända ”The Morning Show” (2019-), ”Homeland” (2012-2012) och ”Mad Men” (2007-2010). Det är ett väldigt skickligt hantverk hon visar upp även här, men ändå måste jag fråga mig, om detta verkligen hade behövts göras? Framförallt med tanke på att samma historia fick luft under vingarna bara förra året i "Candy" på Disney+. Svaret är ett enkelt; nej. För något direkt behov fanns egentligen inte. Men nu är serien här och jag måste säga att jag trots allt är otroligt glad för det! För att se detta, det måste man. Särskilt om man sedan tidigare doppat några tår i true trime-genren i allmänhet, och denna historia i synnerhet. 

 

”Love & Death” utspelas i slutet av 1970- och början av 1980-talet. Det handlar om Candy Montgomery, en hemmafru som lever ett till synes idylliskt förortsliv med barn och en kärleksfull make. Det som inte syns är vardagstristessen som äter upp henne, och får henne att söka spänning utanför hemmet. Hon frågar således en man i grannskapet, Alan Gore, om han vill ha en affär med henne. Efter lite betänketid tackar han ja, och snart horisontalvalsas det så att sängbenen knakar.

 

Inte långt senare tar dock det hela odramatiskt slut. Det är ”no hard feelings” och affären faller snabbt i glömska. Men när Alans fru Betty brutalt mördas kommer sanningen de två emellan, upp till ytan och mordmisstankarna riktas snart mot Candy. 

 

Det här är en sann historia om ett mycket brutalt och blodigt mord, men handlar inte bara om det. Serien utforskar även teman som kärlek, vänskap och lust, och berör ämnen som lojalitet, trauma, tro och hoppet om frälsning. ”Love & Death” blandar på ett ypperligt sätt drama, spänning och true crime. Det, som med taktfasta drag målas fram, är ett fängslande porträtt av ett brott som skakade om ett helt land. Serien fångar perfekt stämningen och den brunbeiga atmosfären i början av 1980-talet. Som publik färdas man obönhörligt tillbaka i tiden då manchester rådde, frisyrer hade egen vilja och cigarettrök var mer en livsstil, än en ovana. 

 

Som sagt så har detta gjorts innan, och det relativt nyligen. Det är ett faktum som stundvis är svårt att helt bortse ifrån. Jag ska ändå göra mitt bästa för att inte glida in i ofruktsamma jämförelser, då det här utan tvekan står på egna ben. Och trots att serien är föga överraskande, uppskattar jag tillskottet av även lite extra kött på historiens ben.

 

Ensemblen är synnerligen välrenommerad och verkligen alla skådespelare övertygar starkt. Vid en första anblick är det en aning stelt och nedtonat, men under de ansträngt polerade fasaderna händer desto mer. Framförallt Elizabeth Olsen, är makalös som Candy. Hon fångar komplexiteten i sin karaktärs känslor och lyckas vara både obehaglig och älskvärd på samma gång. Hennes repertoar av uttryck är lika brett som är hennes falska leende, och även om jag inte direkt tycker om Candy, blir jag djupt (illa) berörd av Olsens minutiösa gestaltning. Hon går från att ena stunden vara en katatonisk korvstoppare, till att den andra bli en mysig muffinbakande morsa, för att sedan i en tredje låta raseri råda. Hon ger oss en hel hög av kalla turbulenta kårar vilket på många sätt är seriens nerv i slutändan. Också Lily Rabe som Betty imponerar (och borde fått ännu mer utrymme), liksom gör Jesse Plemons som hennes mer än nådigt mähäige make Alan.

 

Genom att undvika den klassiskt linjära dramaturgin och istället växla i kronologin blir upptrappningen extra effektiv. De sista avsnitten om det juridiska efterspelet är inte lika anmärkningsvärda, framförallt inte om man vet vad som väntar. Men de är ändå fortsatt fascinerande, och inte minst otäcka att bevittna. 

 

Där kommer vi så till det jag vänder mig emot. Jag är inte uppspelt kring det faktum att vi presenteras så extremt många bilder på den sargade kroppen. Bara den verbala informationen om att någon besinningslöst huggit en annan med en yxa säger sitt. Att upprepade gånger behöva se klyvandet, och de kraterliknande skadorna eggen orsakat, är inte motiverat här. Det blir sensationellt, men ger egentligen ingen annan behållning. 

 

Trots dessa, och möjligen vissa andra invändningar (se serien så snackar vi mer) är ”Love & Death” ett måste för fans av verklighetsbaserade kriminaldraman. Den känslomässigt drivna historien som berättas är utmanande, men också starkt fascinerande. Och den fortsätter tydligen att både fängsla och förfära oss än i dag.