Happy Death Day 2017

Det är sällan man blir förbluffad av en skräckfilm nuförtiden och även om händelserna i denna inte är häpnadsväckande originella, så tillför filmen tillräckligt med nytt blod för att uppmärksammas. Bara genom att fräckt stjäla en idé från en klassiker, och faktiskt också lyckas ro den iland med ett osedvanligt handlingskraftigt, kvinnligt mordoffer blir detta ändå höstens överraskning på bioduken.

Det handlar om collegestudenten Tree som hamnar i en obehaglig dödsloop när hon vaknar upp på sin födelsedag och sedan blir mördad samma kväll. När hon vaknar upp igen är det samma födelsedag och hon tvingas återuppleva allt om igen. Och igen. Och igen. För att komma undan upprepningen försöker hon lösa mordet på sig själv, men tar också igen saker hon missat i sitt begränsade riktiga liv, som att frossa i pommes och gå naken på campus utan rädsla för rykten eller repressalier. Fast att dö flera gånger om tar på krafterna och tiden börjar snart rinna ut för henne.

Manuset är välskrivet och de knappast nyanserade karaktärerna känns ändå genuina i den onaturligt plastiga collegevärlden som vi ofta besökt innan. Det är många gånger just det välbekanta som tilltalar i filmen och jag fnissar igenkännande till både här och där. Det är roligt och blodigt, lite småläskigt på sina håll, men aldrig hela vägen riktigt ruskigt. 


Jag blir lite störd över att man överförklarar vissa delar och låter huvudpersonen tänka högt för att vi åskådare inte ska missa något. Detta är inte rymdforskning vi tar del av så risken att missa något är i slutändan liten, varför jag gärna hade sett mer tillit ges till publiken. Dessutom är jag heller inte helt förtjust i tanken att konstant vakna samma dag, och är väl en av få som nästan till och med fann kultförklarade originalidén i ”Måndag hela veckan” påfrestande till slut.

Dock gillar jag detta och även här finns en trivsam moralisk vändpunkt och ett budskap som tål att faktiskt upprepas. Det handlar om att ta tillvara på det extra man får i och med att dagen på ett sätt aldrig tar slut, att stanna upp och tänka till helt enkelt. Och just det gör Tree, liksom gjorde Bill Murray innan henne. Och sådan reflektion är alltid välkommen på film, för att inte tala om när tanken lyckas överföras på verkligheten.

”Happy Death Day” är en riktigt underhållande, rolig och snygg collegerysare som faktiskt efteråt får mig att må riktigt bra. Detta är inte årets bästa film, eller den otäckaste skräckisen, men absolut sevärd och tillräckligt bra för att roa vilken dyster kväll som helst i höst.