The Tragedy of Macbeth 2021

Se upp, Oscars, för den här Macbethversionen kan nästan garantera saftiga nomineringar! Joel Coens “Macbeth” är en visuellt stiliserad, svartvit, noiraktig, och helt fantastisk filmupplevelse med Denzel Washington och Frances McDormand som de svekfulla intrigmakarna.

“The Tragedy of Macbeth” är filmad i gammaldags 4:3-format. Häxorna i inledningen påminner om Döden i Bergmans “Det sjunde inseglet” även om inspiration kanske snarare hämtats från Orson Welles version av “Macbeth”, eller mer generell noir från filmhistoriska svunna eror. Dekoren är såpass stiliserad att den ibland för tankarna till ännu tidigare epoker som om man kan tänka sig Bela Lugosis “Dracula” tassa runt framför Bauhaus-kulisser.

Ändå är det en helt unik värld som öppnas upp redan i inledningen. En svart ruta ger vika för vit himmel varpå en rad vackra teatraliska överraskningar följer som när flygande fåglar utkristalliseras ur allt det vita, och Washingtons Macbeth träder fram ur dimman. Häxan (Kathryn Hunter) får två spegelbilder i vattnet som sedan tar form bredvid henne så en blir till tre. Coens värld är stor, dramatisk, kontrasterande och tung, och samtidigt minimalistiskt, enkel, och avskalad. Fotot är en njutning i sig och den dunkla inramningen ger en ödesmättad känsla som höjer spänningsnivån allteftersom.

Den spartanska omvärlden ger rum för orden att lysa och skina och måla upp en egen värld i sinnet. Orden får liv så att det ockulta, det okända, omen och tecken i naturen känns nära och skrämmande trots att här inte finns en gnutta natur i den stiliserade svartvita kulissvärlden. Det kan man så klart kan tacka den skickliga skådespelarensemblen för. Shakespeares tragedier är ju överlag inte särskilt lättillgänglig underhållning. De gammaldags orden på vers (och i mitt fall på ett annat språk utan undertexter) kan lätt skapa en barriär som gör det svårt att hålla uppmärksamheten, om det nu blir svårt att hänga med i vad som sägs här och där.

Men ensemblen, som är blandning av kända thespianer från olika länder och med olika bakgrunder i film och teater levererar med bravur. Irländska Brendan Gleeson spelar Kung Duncan, engelska Ralph Ineson Kaptenen och Alex Hassel Ross.“The Tragedy of Macbeth” kan knappast kallas rolig, men Coens makabra humor lyser ändå igenom här och där, som när Ross ska leverera nyheten till Macduff (Corey Hawkins) att hela hans familj dödats. När Macduff försöker ta in den fasansfulla nyheten - hela familjen? Alla barn? Frun också? - sneglar Ross åt sidan á la Ricky Gervais i “The Office”, tålmodigt väntande, lagom uttråkad, för - japp, alla barnen och frun också. Sådana ögonblick i filmen känns väldigt mycket bröderna Coen, även om Joel denna gång kör egen regi.

“The Tragedy of Macbeth” är en alltigenom fascinerande filmupplevelse och av de mest spännande "Macbeth"-versionerna jag någonsin sett.