Länge leve bonusfamiljen 2022

Länge leve bonusfamiljen… Enligt mig årets största besvikelse och utan tvekan en utav de sämsta svenska filmer jag sätt ( och då är jag inget jätte fan av svenskfilm generellt). Trodde aldrig jag skulle fastna så för en svensk dramakomedi serie som jag gjorde med bonusfamiljen. Karaktärerna och relationen mellan karaktärerna kändes många gånger väldigt trovärdiga och Erik ”Jerka” Johansson har verkligen skrivit in sig i min bok som kanske den bästa svenska skådespelare jag sätt. Tyckte serien hade en dipp i och med säsong 3 men hämtade sedan upp sig i säsong 4 igen. Många gånger man skrattat, gråtit och ännu fler gånger man suttit och haft ont i magen av alla jobbiga situationer de hamnar i. Och sen kom filmen… Herregud, vad hände egentligen? De känns som att någon snött sig i en servett och sa ”De här kan vi göra film utav”. Hela filmen känns som en parodi på serien. De var samma skådespelare man såg som spelade samma karaktärer men helt utan hjärta och själ. Allting kändes slarvigt och ihop hafsat och om de här är de sista vi ser ifrån bonusfamiljen så är det med flaggan på halvstång. Länge sen jag blev så här besviken och faktiskt arg på en film. Hade jag kunnat ge lägre betyg så jag gjort det.

Efter fyra säsonger har nu succéserien “Bonusfamiljen” fått en långfilm. Den långfilmen heter “Länge Leve Bonusfamiljen” och den har jag varit och sett på bio. Så jag ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. Lisa (Vera Vitali) och Patrik (Erik Johansson) har lappat ihop sitt äktenskap efter Patriks otrohet ett år tidigare när ett brev från tingsrätten dimper ner. Det visar sig att Lisa glömt bort att hon lämnade in skilsmässopapper när det var som sämst mellan dem och nu är skilsmässan ett faktum. Patrik bli bestört, han vill absolut inte vara skild från Lisa och bestämmer sig för att överraska henne i fjällen med ett bröllop på nyårsafton. Har man som jag slaviskt följt alla fyra säsongerna av “Bonusfamiljen” så kändes det som ett måste att även ta del av när serien intar långfilmsformatet på vita duken. Långfilmsformatet klär serien bra till den stora grad det i mångt och mycket känns som ett förlängt avsnitt av serien. Känslan ifrån serien är kvar. Även samma mix av humor och tragik. Vi kastas in i handlingen där den senaste säsongen slutade med att Patriks otrohet uppdagades. När vi nu får möta dem i filmen så har de precis lyckats lappa ihop förhållandet när den ödesdigra nyheten tillkännages att Lisa har glömt att hon tidigare har skickat in en skilsmässoansökan. De bestämmer sig till slut för att förnya sina bröllopslöften och Patrik börjar att planera att överraska Lisa med ett frieri i fjällen där större delen av deras stora bonusfamilj har samlats för att fira nyår och bröllopet. I vanlig traditionell “Bonusfamiljen” anda så sker inte det här utan komplikationer då fler hemligheter och intriger uppdagas. Gillar man serien “Bonusfamiljen” så kommer man även att gilla långfilmen. Den har samma välskrivna karaktärer. Samma typ av igenkänningskomik och humoristiska tajming som serien hade. Det är verkligen en fröjd att få se alla de karaktärer som man har blivit fäst vid under resans gång då man har följt serien. “Länge Leve Bonusfamiljen" är en dramkomedifilm som berör. Den har ett fint budskap om att våga ge upp när man redan har gett kärleken så många chanser som är möjliga för att hitta tillbaks till varandra. Sammanfattningsvis så är “Länge Leve Bonusfamiljen” en varm dramakomedi med hjärtat på rätta stället. Den innehåller såväl roligheter och komik som svärta och ångest i en bra kombination. Man får det man förväntar sig när serien “Bonusfamiljen” översätts till långfilmsformatet och jag gillar upplägget att man inte vet om den här filmen är slutet eller början på något nytt. En fyra av fem möjliga är mitt betyg till filmen “Länge Leve Bonusfamiljen”.

Riktigt bra svensk komedi. Där Ur spår kändes krystad och orealistisk känns denna film mer genuin och trovärdig. Grymma skådespelare och ett riktigt smart manus . Dock kanske inte alla kommer gilla vändningen mot slutet som gör att den inte känns som en klassisk feel good- film. Har goda utsikter att bli julens verkliga storfilm. Rekommenderas varmt.