Framåt 2020

I takt med att teknologin utvecklades försvann magin sakna men säkert från samhället och är numer något som världens barn får läsa om i historieböckerna. För exakt varför ska man trolla, när man plötsligt kan tända och släcka en lampa med ett knapptryck?

Svaret på den frågan börjar vi nysta upp redan i filmens första scener, när tonårsbröderna Ian (Tom Holland) och Barley Lightfoot (Chris Pratt) får en present av sin mamma på den förstnämndes födelsedag. Med hjälp av lite magi, får de möjligheten att under ett dygn återse den förälder de miste när de var små.

Med en tidlös historia om hur det är att förlora och sakna en förälder under sin uppväxt, får vi följa de två på ett äventyr som tagit stor inspiration från "Dungeons and Dragons", genom sin hemstad i jakt på den sista bit de behöver för att äntligen kunna få se och spendera några timmar med sin pappa.

”Framåt” utspelar sig i en fantasivärld som passar perfekt in i Pixars universum. Med lika delar "Futurama" och "Monsters Inc" har de skapat en nutida fantasyfilm som ironiskt speglar vår samtid och försöker lära oss att det finns en magisk värld där ute som är redo att utforskas. 

Regissören Dan Scanlon sa glatt ”Ekorrar är fantastiska!” i ett snabbt samtal jag fick med honom i samband med visningen, som ett svar på hur vi missar mycket av den magi som finns kring oss. Dels för att vi spenderar så mycket tid med teknik och dels för att vi tar så mycket för givet.

 

Att Pixar tagit ett steg tillbaka från det tidlösa och driver med vår samtid, blir samtidigt en hyllning till den magi som vi kan finna om vi bara letar lite efter den.

Pixarfilmer må alltid följa samma mall, med en sorglig historia som berättas med mycket fart och spänning samt alltid ger ett väldigt emotionellt slut. Vi vet vad vi får, även om det kan kännas lite tråkigt där i biosalongen och som att vi sett flera variationer på samma sak år efter år, så lönar sig de små riskerna som Pixar vågar ta. Det är lika delar tokigt som konstigt, och när det bara är pappans ben som dyker upp är det rent av lika delar märkligt som genialt.

”Framåt” är även stundvis väldigt rolig, olidligt spännande och sådär skimrande magisk, precis som alla filmer i deras katalog. Man vet också att minst någon i biosalongen kommer brista ut i gråt, kanske till och med två gånger. Att klaga på Pixar för dessa kvaliteter går däremot inte. De skapar klassiker av en anledning och att de funnit en formel som fungerar är uppenbart. ”Framåt” må inte vara deras bästa film, men den serverar allt det vi förväntar oss av den, att den även är superkonstig är bara ett plus.