Vänner 1994-2004

De sex vännerna har tydligt olika personlighetsdrag: Rachel Green (Jennifer Aniston) är den bortskämda, Monica Geller (Courteney Cox) är pedanten, Phoebe Buffay (Lisa Kudrow) är den knasiga, Joey Tribbiani (Matt LeBlanc) är den korkade, Ross Geller (David Schwimmer) är den snälle och Chandler Bing (Matthew Perry) är den sarkastiske. Alla har sin egen personliga favorit och det skiljer sig nog ganska mycket även om jag tror (efter att ha hört runt lite) att Ross och Chandler är de stora favoriterna.

Jag tycker också att Ross och Chandler är klart roligast. Ross älskar jag eftersom han är så härligt nördig, gör roliga miner och inte känns som en karikatyr utan kan tas seriöst också (vilket är svårt med Joey och Phoebe). Chandlers sarkasm och komiska tajming har nog gjort att han är den som flest skrattar åt. Jag tycker också att Matthew Perry är seriens bästa skådespelare. En annan favorit hos mig är Monica eftersom hon är rolig på ett mer subtilt sätt, hennes pedantiska sida är lätt för många att identifiera sig med även om hennes personlighet, likt alla de andra, har skruvats till.

Oavsett vilken karaktär man tycker bäst om eller vilken man stör sig på så gör alla skådespelarna fantastiska rollprestationer och det är inte konstigt att de för alltid kommer att förknippas med sina roller. Ingen av skådespelarna har haft fantastiska filmkarriärer efter "Vänner" (undantaget Jennifer Aniston som dock väljer alldeles för slätstrukna roller och filmer, med ”The Good Girl” utmanade hon sig själv, tack och lov!) men de flesta av dem har förvaltat sina karriärer relativt väl i diverse olika serier. Den jag är mest imponerad över är David Schwimmer som var väldigt bra i ”Band of Brothers” och dessutom visat sig vara en mycket bra regissör (han regisserade några avsnitt av ”Vänner” och därefter har han bland annat gjort dramat ”Trust”).

Jag är inte överförtjust i sitcoms och väljer hellre drama eller thriller sju dagar i veckan. Det finns självklart undantag som jag älskar och jag tror att min hatkärlek till sitcoms egentligen mest handlar om det pålagda publikskrattet. Skratten i bakgrunden gör att jag känner mig ”tvingad” att skratta och ofta tänker jag att de skrattar alldeles för länge och mycket, det blir helt enkelt för tillgjort. Samtidigt finns det ju en mängd sitcoms som inte har det, tack och lov. Men skratten till trots så är ”Vänner” en minst sagt lyckad sitcom.

Den har de vassa replikerna, de rappa scenerna, kemin mellan skådespelarna och karaktärer som är lätta att tycka om. Karaktärer i serier blir ofta som en slags låtsasvänner, inte minst i ”Vänner” eftersom vi får följa ett gäng och deras relationer under tio säsonger. Det som är roligast med att se alla säsonger utav ”Vänner” är förstås att få skratta men också att få se utvecklingen hos karaktärerna och hur de knyter band till varandra, band som bara växer sig starkare. Under tiden som de går igenom stora faser i sina liv som att gifta sig, få barn, byta jobb och flytta finns åskådarna ständigt vid deras sida.

Undantaget de sex huvudskådespelarna finns det flera återkommande roller som är med i alla säsonger, exempelvis Maggie Wheeler som spelar Janice (Chandlers skrikiga före detta), Gunther (James Michael Tyler) som arbetar på Central Perk, Mike Hannigan (Paul Rudd) som Phoebes kille och Frank Buffay Jr. (Giovanni Ribisi) som Phoebes halvbror.

Serien är självklart fylld av gästskådespelare och många av våra största skådespelare har varit med i serien och gjort avtryck. Några av dessa är Adam Goldberg (Eddie Menuek, Chandlers galna rumskompis), Christina Applegate (Amy Green, Rachels syster), Alec Baldwin (Parker, Phoebes odrägligt positive pojkvän), Sean Penn (Eric, Phoebes tvillingsyster Ursulas fästman), Gary Oldman (Richard Crosby, Joeys motspelare på en filminspelning), Brad Pitt (Will Colbert, Ross och Monicas vän från skolan och grundaren av ”Jag hatar Rachel Green Club”) Ben Stiller (Tommy, Rachels dejt med svårigheter att kontrollera humöret) och Julia Roberts (Susie Moss, Chandlers dejt och före detta klasskamrat).

Precis som att inte alla tittare har samma favoritkaraktär har alla olika favoritögonblick. Två av mina är när Rachel och Ross blir fulla och gifter sig i Las Vegas och när gänget får reda på att Monica och Chandler är ett par. Kvalitén på avsnitten skiljer sig ganska mycket från varandra, medan några är ENASTÅENDE är andra mediokra. ”Vänner” höll inte riktigt hela vägen genom alla säsonger. Även om skratten aldrig avtar så märks det att idéerna började sina mot slutet. Trots charmen och nostalgin blir det inte en fullträff, men serien håller fortfarande som en älskvärd glädjespridare (precis som vinjetten med The Rembrandts ”I'll be there for you”), nu och för evigt.

PS: Tänk om man kunde skippa jobb och alla andra åtaganden och bara sitta på ett fik med sina vänner hela dagarna.