De oskyldiga 2021
Synopsis
Det är sommar och familjer åker på semester, men inte alla. Fyra barn som tillbringar sina lov hemma lär känna varandra, kvarteren och den omkringliggande skogen. I världen utanför föräldrarnas vakande blickar utvecklas deras oskyldiga lekar till något annat.
Info
Originaltitel
De uskyldige (The Innocents)
Biopremiär
18 februari 2022
DVD-premiär
20 juni 2022
Digitalpremiär
11 juli 2022
Språk
Norska
Land
Norge
Distributör
TriArt Film
Åldersgräns
15 år
Längd
Fruktansvärt obehaglig film, och jag älskar det!
”De oskyldiga” är en mörk och mycket skrämmande saga om oskyldiga barn och deras inte lika oskyldiga lekar. Filmen är rysligt spännande och skapar med små medel ett starkt obehag hos åskådarna, som trollbinds tack vare de briljanta unga skådespelarna.
Filmen är regisserad av Eskil Vogt (”Blind”, 2014) som också skrivit manuset. Historien utspelas i en lugn liten förort någonstans i Norge och utgår helt från barnens perspektiv. Och vilket helvetisk perspektiv det sen är! Monster och aliens i all ära, men det som på riktigt skrämmer skiten ur mig, är barn. Jag har sagt det förr och jag kommer säga det ännu mer efter detta.
I ”De oskyldiga” får vi träffa nioåriga Ida och hennes autistiske syster Anna, vars familj precis flyttat till ett nytt bostadsområde. Systrarna börjar leka med grannbarnen Ben och Aisha, och de fyra upptäcker snart att de kan läsa varandras tankar. Det hela börjar som något roligt att fnissa åt, men leken eskalerar snabbt till blodigt allvar.
”De oskyldiga” är en psykologisk thriller om kampen mellan ont och gott. Den påminner till temat om flertalet andra filmer, som exempelvis ”Omen” (1976) och ”The Shining” (1980). Samtidigt är det här något helt unik, både sett till det visuella och det som utspelas där bakom. Eller där bakom förresten. Sällan har jag sett en film som från första till sista scen, så konsekvent bär sin berättelse i varje bildruta. Filmen är två timmar lång, men varken tid eller bilder spills på något oväsentligt. Allt har en betydelse i helheten, och helheten är verkligen gastkramande. Jag sitter långa stunder som på nålar och håller krampaktigt andan ohälsosamt ofta, mycket på grund av att ”De oskyldiga” känns så realistisk och liksom, ja oskyldig. Medan den egentligen är något helt annat.
Det naturalistiska fotot är suggestivt men ändå enkelt, och effekterna är få. Stämningen skapas med olika färg- och ljusskiftningar över de långa svepande tagningarna och den subtilt skräckinjagande musiken, som hörs väsa i bakgrunden.
Det finns mycket som är riktigt bra med filmen, men det som fullständigt golvar mig är den extremt talangfulla unga ensemblen. Sa jag att barn skrämmer skiten ur mig? Jag menar det. De fyra barnen är så trovärdiga att jag ryser av bara tanken. Det är för mig fullständigt obegripligt hur Rakel Fløttum (Ida), Alva Ramstad (Anna), Ismail Ashraf (Ben) och Mina Asheim (Aisha) lyckas gestalta det som sker med sådan övertygelse. Barnen är på tok för unga för att själva kunna se, eller ens förstå hur hårresande bra de är. Men bra, det är de! Dels tack vare utomordentlig regi.
”De oskyldiga” kan kännas som en aning långsam, men filmen vinner på att den vågar ta sig tid att krypa in under skinnet på oss. Slutet är stillsamt, men starkt, och jag känner med hela kroppen, hur extremt oangenäm upplevelsen varit, men att jag ändå inte hade velat vara utan den. Känsliga tittare varnas, då det förekommer scener och ljud, som inte går att skaka av sig. Ni övriga, gå och se detta så fort som tillfälle ges!
| 2 februari 2022 22:00 |
Läs mer om
Filmfestivaler
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Jag håller i stora drag med om recensionen ovan. Dock är den inte fullt så skrämmande som det verkar påskinas. Men jag tyckte mycket om kontrasten mellan det sömniga lätt trista sommarlivet i höghusförorten och de smygande onda krafter som successivt sätts i rörelse i lekparken, på fotbollsplanen och i skogen. Och när barn är inblandade ger det en extra dimension åt obehagligheterna. Men filmen är extremt märkligt klippt. Många scener är abrupt avkapade och handlingen tar därigenom mycket märkliga skutt. Det finns också en rad scener som aldrig får sin förklaring, lämnade i ingenmansland. Och när hemskheter händer tar alla det utan förväntade känslomässiga reaktioner. Känns lite slarvigt och ogenomtänkt. Men det är detaljer jag retade mig på. Överlag är det här en riktigt bra mystery thriller som än en gång bevisar att man kan åstadkomma mycket med lite.
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu