Nightflyers 2018

George R.R. Martin är populärare än någonsin, tack vare succéserien ”Game of Thrones”, baserad på författarens episka romanserie ”Sagan om is och eld”, och det är inte svårt att förstå varför. ”Game of Thrones” är en otroligt välgjord tv-serie fylld med spännande tvistar och mångsidiga karaktärer. Möjligen upplever Martin just nu en Stephen King-liknande hysteri, där produktionsstudior världen över ser möjligheten att skapa nästa ”Game of Thrones”. Om ett av hans verk lett till världens kanske mest lyckade tv-serie, måste det finnas enorm potential i resterande böcker, eller?

 

”Nightflyers” är baserad på Martins novell med samma namn från 80-talet, en skräckhistoria om nio forskare som söker kontakt med en utomjordisk ras som hittats i närheten av jorden. När tv-kanalen Syfy skapar en tv-serie baserad på den korta novellen, läggs betydligt fler karaktärer till för att fylla ut den nästan 10 timmar långa säsongen. Hur mycket av Martins grundkoncept, som beskrivs som ”Alien” möter ”Psycho”, som finns kvar kan jag inte svara på, annat än att handlingen mer liknar en rörig mix av betydligt fler titlar och genrer.

 

”Nightflyers” öppnar med en intensiv scen där en av huvudkaraktärerna, Dr. Agatha Matheson (Gretchen Mol), febrilt försöker undkomma kollegan Rowan (Angus Sampson), som lugnt och metodiskt förföljer henne med en yxa. Agatha lyckas få iväg ett illavarslande meddelande, där hon varnar omvärlden från att interagera med rymdskeppet Nightflyer, innan hon möter en våldsam död. Resterande del av berättelsen utspelar sig innan denna scen och vi förstår att vad som än kommer att hända, kommer det inte sluta lyckligt för Nightflyers passagerare.

 

Det är tydligt att Syfy vill mycket med sin nya tv-serie. Vi möter ondsinta rymddatorer, à la ”2001: Ett rymdäventyr” och mäktiga telepater som hämtade direkt från "X-Men". Lägg till invecklade tidresenär-paradoxer, etiska dilemman kring kloning och mystiska utomjordingar, och du har ett mish-mash värdigt namnet. Möjligen har Syfy inspirerats av ”Game of Thrones” som lyckas med den svåra uppgiften att kombinera ”Sagan om Ringen” med en zombieapokalyps. En så pass invecklad handling kräver dock ett manus i världsklass och tyvärr verkar man ha sparat in på detta, till fördel för ett rikt händelseförlopp.

 

För att hinna med alla aspekter av den minst sagt röriga historian, har man hoppat över viktiga delar av narrativet, såsom varför de gör sin rymdutflykt överhuvudtaget. Vi förstår att någon typ av dödligt virus härjar på jorden, men hur de ska råda bot på detta genom att undersöka den yttre delen av galaxen förutsätts man svälja utan förklaring. Flera delar av tv-serien är dessutom så löst ihopkopplade att vissa episoder känns som fristående, trots att det uppenbarligen inte är tanken. Exempelvis har Nightflyer en gåtfull bakgrundshistoria som, annat än att sätta käppar i hjulet för uppdraget, inte har särskilt mycket med resterande berättelse att göra.

 

Nightflyers passagerare gör det dessutom ännu svårare att hänga med i handlingen. De är stundtals svåra att hålla isär. Inte för att de är lika utseendemässigt, utan för att de har extremt likartade personligheter. Alla karaktärer har samma sinnesstämning. De är buttra, något förvirrade och oförklarligt trötta jämt och ständigt. Nightflyer känns som en retreat för utbrända rymdforskare, vilket är ungefär lika roligt att titta på som det låter.

 

George R.R. Martin möter skräck-sci-fi är en kombination som garanterat får varje godtrogen fantasy-nörd att rysa av förväntan, men tro mig, håll er borta.