The Interview 2014

Dave Skylark (James Franco) är TV-profilen vars talk show är som en riktig skvallerblaska – oseriösa ämnen och kända gäster som blottar sina innersta hemligheter, med andra ord sånt som publiken vill ha. Hans producent Aaron Rapaport (Seth Rogen) längtar dock efter att göra något mer seriöst.

Tillfället kommer när de får höra att Nordkoreas ledare Kim Jong-un är förtjust i programmet och vill ställa upp på en intervju. CIA ser dock chansen att göra sig av med diktatorn en gång för alla, genom att värva de två att ha ihjäl honom. Problemet är att planen visar sig inte vara helt idiotsäker.

Med tanke på vilken medial uppmärksamhet och politisk inverkan filmen redan har fått, så förväntar man sig att den ska ta sig an ämnet på ett riktigt kontroversiellt och vågat sätt. Men tror man det så blir man besviken. För sanningen är att intervjun och det planerade attentatet mot Jong-un bara är en ram som manusförfattarna använt för att hänga upp alla sina vanliga gamla skämt på.

Men här får vi nog ta och stanna upp och ursäkta Seth Rogen och Evan Goldberg, för när man ser "The Interview" blir det tydligt att de inte haft en aning om vilket rabalder deras film skulle skapa. Visst hade det varit häftigt om en film som fått självaste Nordkorea i gungning hade tagit vara på det faktum att den blivit en sån politisk het potatis. Men på produktionsstadiet hade de förstås ingen aning om detta, så det är lätt att förlåta dem för att de inte tog tillfället i akt. Men visst hade det gjort filmen mer intressant.

Nu bjuds vi istället en alldeles vanlig grabbhumor-rulle. Tyvärr dock inte lika kul som Rogen/Goldbergs förra regisamarbete "This is the End". Nej, "The Interview" är mer en "Pineapple Express". Och ja, jag vet att många gillade den. Tillhör du den skaran kommer säkert även "The Interview" att passa. Själv kan jag bli rätt trött på den här formula-baserade larvhumorn, där man alltför ofta kan gissa sig till nästa replik  innan den sagts.

Visst är det en del skämt som hittar hem, framför allt en del dråpliga situationer är roliga, men allt harvande om sunk-pittar och framför allt rumphål drar verkligen ner. Det sistnämnda är halvroligt första gången. Tionde – inte så särskilt.

Däremot tycker jag, att även om filmen inte gav sig ut för att skapa debatt, så är den ändå värd av ses bara av den anledningen att den nu blivit så omtalad. Och visst går det att titta på "The Interview" med andra glasögon än de som skaparna räknade med från början, och faktiskt ta sig en allvarlig fundering över diktaturer, mediala manipulationer och USA:s roll som världspolis.

Men "The Interview" är inte särskilt vass varken som politisk satir eller som komedi. Jag kommer på mig själv flera gånger med att sakna den mer absurda ”Nordkorea vs USA vs Hollywood”-humorn i South Park-skaparnas "Team America", som också är mycket hårdare i kängorna den delar ut till alla inblandade parter. Men eftersom "The Interview" genom cyberattacken och terrorhoten fått en helt annan medial spridning är det ändå en viktig filmhändelse.