Monster 2023

Själva handlingen kretsar initialt kring en mamma och hennes tillbakadragne son Minato. Pappan är död sedan en tid, och den kvarvarande lilla familjen gör sitt bästa för att leva vidare i sin nya konstellation. En dag kommer sonen hem och är mer tystlåten än vanligt. Mamma Saoro får då reda på att han utsatts för våld i skolan av magister Hori. Saoro åker till dit för att träffa rektorn i hopp om att reda ut vad som egentligen har hänt, men får då veta att Hori istället anklagar Minato för att mobba en annan elev. Ingen verkar egentligen veta vad som gäller, och ju mer Saoro försöker få klarhet i situationen, desto snårigare blir det. Till sist vet hon varken ut eller in, och det gör ingen annan heller. Då spolas allt tillbaka och vi får nu se det hela utspelas ur magister Horis perspektiv. 

 

Mästerlige Hirokazu Kore-eda har regisserat detta tankeväckande thrillerdrama om förutfattade meningar och människors brådska att finna svar. Det handlar om vardagliga, och enskilt små ting, men blir sammantaget till något oändligt mycket större. Kore-edas sömlösa redigering skapar flyt och ett behagligt tempo i bilderna. Och trots att bandet backar upprepat, och vi därigenom tillåts dröja oss kvar i händelsernas centrum, så finns hela tiden en tydlig riktning framåt.

 

Tack vare valet att återberätta intrigen ur flera synvinklar, med fokus på flera karaktärer och deras förehavanden, blir detta till en intrikat, spännande men också mångfacetterad mänsklig historia. Yûji Sakamotos trippelbottnade manus är skickligt ihopsatt, och även om gångerna är flera som jag går vilse i turerna, så knuffas jag hela tiden upp på rätt spår igen, varje gång med ökat engagemang. Fotot av Ryûto Kondô, är naturalistiskt och rikt detaljerat i varje bildruta. Det finns en tanke bakom scenerierna, som är utstuderat vackra i all enkelhet.

 

Det är dessutom överlag väldigt välspelat, men framförallt har de två unga talangerna Soya Kurokawa som Minato, och Hinata Hiiragi som Yori, en uppriktighet i sina uttryck, som verkligen känns rakt in i hjärtat. Och jag är med största sannolikhet inte ute och cyklar när jag påstår att det är tack vare synnerligen eminent regi.

 

”Monster” är ett moraliskt pussel vars bitar först ligger och skräpar, till synes huller om buller. Inget är som det verkar, och hur mycket vi än försöker se hela bilden, gör vi inte det förrän allt och alla delar presenterats. Som det så ofta är, även i verkligheten. Så hav tålamod, ni blir tids nog varse om vad det faktiskt var som ni har sett, och väntan och vägen dit kommer utan tvekan vara värda det.