Don't Worry, He Won't Get Far on Foot 2018
Synopsis
När ett fylleslag slutar i en bilkrasch som placerar John delvis förlamad i rullstol ser han mindre anledning än någonsin att sluta dricka. Men när han börjar i gruppterapi hos en excentrisk, förmögen hippie upptäcker John inte bara grejen med att vara nykter, han inser också att hans sjuka humor kan få utlopp i skämtteckningar.
Info
Originaltitel
Don't Worry, He Won't Get Far on Foot
Biopremiär
3 augusti 2018
DVD-premiär
17 december 2018
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Scanbox Entertainment
Åldersgräns
11 år
Längd
Gus Van Sants hjärteprojekt träffar rätt i hjärtat
Gus Van Sant levererar en träffsäkert finstämd skildring med sitt hjärteprojekt kring serietecknaren John Callahan.
Berättelsen om serietecknaren John Callahan – som vid 21 års ålder var med i en bilolycka och drabbades av tetraplegi och blev förlamad i stora delar av kroppen – är en berättelse som regissören Gus Van Sant velat skildra länge. Han planerade att göra filmen redan på 90-talet – då med Robin Williams, som själv var väldigt passionerad kring projektet, i huvudrollen. Men det kom att dröja tills nu – efter att både Williams och Callahan gått ur tiden – för honom att till slut få till en filmatisering av satirtecknaren.
I ”Don't Worry, He Won't Get Far on Foot” – döpt efter en av Callahans morbida teckningar – rör vi oss okronologiskt mellan hans liv före och efter olyckan och hur hanterar sin alkoholism. För efter sin livsavgörande olycka försöker Callahan göra bot och bättring – och det är här hans serietecknande kommer in. För en som inte har koll på John Callahans liv är det en intressant och upplyftande berättelse och Gus Van Sant skildrar den på skickligt sätt.
Som den 20-årige Callahan ser vi den 43-årige Joaquin Phoenix – ett intresseväckande val som kanske inte ter sig historiskt korrekt, men vad gör det när man har en av våra bästa nu verkande skådespelare som lirar på bästa nivå. Phoenix – som här återförenas med Gus Van Sant 23 år efter deras ”Till varje pris” – gör en oväntat finstämd och nyanserad porträttering av Callahan. Samma ska man säga om Jonah Hill som i rollen som Callahans AA-sponsor Donnie gör en oerhört imponerande och hjärtskärande prestation som nog är hans bästa hittills i karriären.
Även filmen i sig har ett oväntat finstämt intryck. Det är en berättelse om depression, alkoholism, vänskap, rädsla och kärlek – en film som drar mot Van Sant-verk som ”Milk” eller ”Good Will Hunting”. Berättelsen är kanske inte hundraprocentigt strukturerad och Rooney Maras svenska flygvärdinna(!) är en papperstunn karaktär vars involvering i filmen känns förbryllande opassade. Men det finns sådan kärlek bakom den här filmen och det märks att det varit ett hjärteprojekt för Gus Van Sant så det är bara att tacka och ta emot.
I ”Don't Worry, He Won't Get Far on Foot” – döpt efter en av Callahans morbida teckningar – rör vi oss okronologiskt mellan hans liv före och efter olyckan och hur hanterar sin alkoholism. För efter sin livsavgörande olycka försöker Callahan göra bot och bättring – och det är här hans serietecknande kommer in. För en som inte har koll på John Callahans liv är det en intressant och upplyftande berättelse och Gus Van Sant skildrar den på skickligt sätt.
Som den 20-årige Callahan ser vi den 43-årige Joaquin Phoenix – ett intresseväckande val som kanske inte ter sig historiskt korrekt, men vad gör det när man har en av våra bästa nu verkande skådespelare som lirar på bästa nivå. Phoenix – som här återförenas med Gus Van Sant 23 år efter deras ”Till varje pris” – gör en oväntat finstämd och nyanserad porträttering av Callahan. Samma ska man säga om Jonah Hill som i rollen som Callahans AA-sponsor Donnie gör en oerhört imponerande och hjärtskärande prestation som nog är hans bästa hittills i karriären.
Även filmen i sig har ett oväntat finstämt intryck. Det är en berättelse om depression, alkoholism, vänskap, rädsla och kärlek – en film som drar mot Van Sant-verk som ”Milk” eller ”Good Will Hunting”. Berättelsen är kanske inte hundraprocentigt strukturerad och Rooney Maras svenska flygvärdinna(!) är en papperstunn karaktär vars involvering i filmen känns förbryllande opassade. Men det finns sådan kärlek bakom den här filmen och det märks att det varit ett hjärteprojekt för Gus Van Sant så det är bara att tacka och ta emot.
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Mycket fin och svår att slita sig från trots att filmen är olidligt långsam och har många ointressanta partier. Men van Sant och Phoenix lägger ner själ och hjärta i detta varma porträtt, så man hittar ändå något hela tiden aom får en att sitta kvar en stund till, och en stund till tills eftertexterna rullar. Makalöst skådespeleri. 3/5