Pleasure 2021
Synopsis
19-åriga Bella Cherry lämnar Sverige för Los Angeles med målet att bli världens nästa stora porrstjärna, men vägen dit är krokigare än hon anat.
Info
Originaltitel
Pleasure
Biopremiär
8 oktober 2021
DVD-premiär
10 januari 2022
Språk
Svenska, Engelska
Land
Sverige
Distributör
SF Studios
Åldersgräns
15 år
Längd
Hög chockfaktor i långfilmsdebut om porrindustrin i L.A.
Sex säljer, sägs det, och Ninja Thybergs explicita utforskande av porrindustrin i L.A. kommer få garanterad uppmärksamhet, speciellt när det är som här “rumsrent” inbakat i en indiefilm. Fina skådespelarprestationer av Sofia Kappel och verkliga porrfilmsstjärnor.
När den amerikanska tullen frågar Bella (Sofia Kappel) om hon är på besök för “business" eller “pleasure” svarar hon “pleasure” med ett tvetydigt leende. I nästa scen rakar hon sig inför sitt första porrfilmsgig, där hon får beröm för sin rollprestation - en ung tjej som förförs av en medelålders man.
Hon följer duktigt instruktionerna om att inte släppa kameran med blicken (filmen visar återkommande närbilder på kameralinser med suddiga, utbytbara män bakom dem), och avslutar med att lägga upp en bild på Instagram med hashtag typ #fuckjantelagen. Bella är nämligen i L,A, för att bli porrfilmstjärna, och det här är bara det allra första steget på vägen.
Många filmer har gjorts med en ung tjej som kommer till storstan för att “make it”, oftast inom showbiz. Vad det än är för karriär är ofta sensmoralen att ju högre upp på framgångsstegen man tar sig, ju mer får man offra och desto mer cynisk blir man. Det är svårt att nå toppen utan att bli smutsig om händerna. Få filmer har dock satts inom porrindustrin, en värld som den långfilmsdebuterande regissören Ninja Thyberg noga utforskat sedan hennes prisbelönta kortfilmsversion från 2013.
Förutom Kappel, som spelar Linnéa, alias Bella Cherry, består skådisarna av verkliga aktörer inom porrindustrin. När Bella flyttar in i lägenheten med de andra unga porrfilmsaspiranterna är det Joy (Revika Anne Reustle) som blir hennes kompis och förtrogna. De gör castings ihop och Joy rabblar självsäkert upp allt hon kan tänka sig att göra framför kameran, medan Bella gärna vill vänta med exempelvis analsex.
När de är hos fotografen och nya Spiegler-tjejen Ava (Evelyn Claire) tar en bild av Bella utan att fråga först, säger Joy ifrån att ingen tar bilder utan att betala. Joy instruerar Bella hur man poserar framför kameran och i bilen hem skrattar de åt Avas attityd att hon inte är där för att träffa vänner utan för att jobba. Agenten Spieglers tjejer är de högst betalda i branschen och de mest kända och respekterade - att bli en Spiegler-tjej är lika med garanterad framgång - man jobbar varje dag men måste ställa upp på allt! Bella skrattar men ett frö har såtts…
Filmens behållning (förutom chockvärdet som i sig kommer ge garanterad hype - sex säljer ju som det sägs, speciellt när det är som här “rumsrent” inbakat i en indiefilm) är de naturliga skådespelarprestationerna! Medan “Boogie Nights” har Hollywood-anpassats är “Pleasure” filmad i nästan dokumentär enkelhet (vilket dock inte betyder hafsigt filmfoto - scenerna är snyggt filmade från det trista lägenhetskomplexet till lyxvillorna där porrinspelningarna sker).
Sen spelar ju de flesta karaktärerna sig själva också, eller andra roller i en industri de känner innan och utan. I rollistan hittar man porrfilmsnamn som Chris Cock, Dana DeArmond, och John Strong. Joy är en frisk fläkt, Ava trovärdigt introvert som om hennes tankar lever i en helt annan värld mot hennes motståndslösa kropp, och Mark Spiegler härligt självklar i rollen som sig själv.
Kappel gör ett fantastiskt fint jobb i sin första film! Hennes karaktär må vara ungt naiv men hon har höga ambitioner och skinn på näsan vad gäller att nå dem. Efter en sadomasochistisk scen bestämmer hon sig för att vara undergiven är hennes nisch, tills hon får känna på hur våldssex kan gå till. Allt pappersarbete innan filminspelningarna, “safe words” och “mår du bra-frågor” mellan tagningarna spelar liten roll när hon ändå måste filma klart för att få betalt.
Filmen ger inga moraliska pekpinnar utan är mer iakttagande till sin natur. Bella verkar inte ha några intressen alls förutom att snabbt bli känd. Är det det som lockat henne till just porrindustrin? Ingen aning. Tänker hon framåt, hur porrfilmskarriären kommer forma hennes framtid i det långa loppet? Det verkar inte så. Och vad ska mamma säga när hon får reda på sanningen, hon som som tror att Bella jobbar på café och ovetandes ger dottern rådet at kämpa på och inte komma tillbaka hem?
Filmen blir lite som en snabbkurs i porr, och publiken kanske ska förvarnas om mycket naket och många närbilder på erigerade snoppar. Som framgångssaga tillför den inte mycket nytt i genren och filmens poäng är inte kristallklar förutom den uppenbara inblicken i värld få av oss känner till. Det sistnämnda lyckas filmen mycket väl med, då den intima känslan gör att det känns som man är tillsammans med karaktärerna i rummet.
Hon följer duktigt instruktionerna om att inte släppa kameran med blicken (filmen visar återkommande närbilder på kameralinser med suddiga, utbytbara män bakom dem), och avslutar med att lägga upp en bild på Instagram med hashtag typ #fuckjantelagen. Bella är nämligen i L,A, för att bli porrfilmstjärna, och det här är bara det allra första steget på vägen.
Många filmer har gjorts med en ung tjej som kommer till storstan för att “make it”, oftast inom showbiz. Vad det än är för karriär är ofta sensmoralen att ju högre upp på framgångsstegen man tar sig, ju mer får man offra och desto mer cynisk blir man. Det är svårt att nå toppen utan att bli smutsig om händerna. Få filmer har dock satts inom porrindustrin, en värld som den långfilmsdebuterande regissören Ninja Thyberg noga utforskat sedan hennes prisbelönta kortfilmsversion från 2013.
Förutom Kappel, som spelar Linnéa, alias Bella Cherry, består skådisarna av verkliga aktörer inom porrindustrin. När Bella flyttar in i lägenheten med de andra unga porrfilmsaspiranterna är det Joy (Revika Anne Reustle) som blir hennes kompis och förtrogna. De gör castings ihop och Joy rabblar självsäkert upp allt hon kan tänka sig att göra framför kameran, medan Bella gärna vill vänta med exempelvis analsex.
När de är hos fotografen och nya Spiegler-tjejen Ava (Evelyn Claire) tar en bild av Bella utan att fråga först, säger Joy ifrån att ingen tar bilder utan att betala. Joy instruerar Bella hur man poserar framför kameran och i bilen hem skrattar de åt Avas attityd att hon inte är där för att träffa vänner utan för att jobba. Agenten Spieglers tjejer är de högst betalda i branschen och de mest kända och respekterade - att bli en Spiegler-tjej är lika med garanterad framgång - man jobbar varje dag men måste ställa upp på allt! Bella skrattar men ett frö har såtts…
Filmens behållning (förutom chockvärdet som i sig kommer ge garanterad hype - sex säljer ju som det sägs, speciellt när det är som här “rumsrent” inbakat i en indiefilm) är de naturliga skådespelarprestationerna! Medan “Boogie Nights” har Hollywood-anpassats är “Pleasure” filmad i nästan dokumentär enkelhet (vilket dock inte betyder hafsigt filmfoto - scenerna är snyggt filmade från det trista lägenhetskomplexet till lyxvillorna där porrinspelningarna sker).
Sen spelar ju de flesta karaktärerna sig själva också, eller andra roller i en industri de känner innan och utan. I rollistan hittar man porrfilmsnamn som Chris Cock, Dana DeArmond, och John Strong. Joy är en frisk fläkt, Ava trovärdigt introvert som om hennes tankar lever i en helt annan värld mot hennes motståndslösa kropp, och Mark Spiegler härligt självklar i rollen som sig själv.
Kappel gör ett fantastiskt fint jobb i sin första film! Hennes karaktär må vara ungt naiv men hon har höga ambitioner och skinn på näsan vad gäller att nå dem. Efter en sadomasochistisk scen bestämmer hon sig för att vara undergiven är hennes nisch, tills hon får känna på hur våldssex kan gå till. Allt pappersarbete innan filminspelningarna, “safe words” och “mår du bra-frågor” mellan tagningarna spelar liten roll när hon ändå måste filma klart för att få betalt.
Filmen ger inga moraliska pekpinnar utan är mer iakttagande till sin natur. Bella verkar inte ha några intressen alls förutom att snabbt bli känd. Är det det som lockat henne till just porrindustrin? Ingen aning. Tänker hon framåt, hur porrfilmskarriären kommer forma hennes framtid i det långa loppet? Det verkar inte så. Och vad ska mamma säga när hon får reda på sanningen, hon som som tror att Bella jobbar på café och ovetandes ger dottern rådet at kämpa på och inte komma tillbaka hem?
Filmen blir lite som en snabbkurs i porr, och publiken kanske ska förvarnas om mycket naket och många närbilder på erigerade snoppar. Som framgångssaga tillför den inte mycket nytt i genren och filmens poäng är inte kristallklar förutom den uppenbara inblicken i värld få av oss känner till. Det sistnämnda lyckas filmen mycket väl med, då den intima känslan gör att det känns som man är tillsammans med karaktärerna i rummet.
Den 1 timme och 45 minuter långa filmen är alltigenom tight berättad och håller uppmärksamheten rakt igenom. Dessutom - kan den kanske ge porrkonsumenter en funderare över tjejernas (och killarnas) öden bakom kameran?
Skriv din recension