The Last Days of American Crime 2020

Brottsligheten har spårat ur fullständigt i USA. På gatorna råder total anarki och varje stadspromenad kantas av rån, misshandel och prostitution. I hopp om att återta kontrollen över den depraverade nationen förbereder regeringen att sända ut en högteknologisk synapsblockerande störningssignal som ska hindra varje infall till kriminell aktivitet. För den hårdhudade yrkesbrottslingen Bricke (Edgar Ramirez) och hans kokainstinne kumpan startar en kamp mot klockan för att genomföra århundradets största kupp innan det är för sent.

 

I händerna på den  franske "Taken 3"- och "Transporter 3"-regissören Olivier Megaton blir den grafiska novellen "The Last Days of American Crime" ett ändlöst spektakel, fylld till bredden med ett megaton av snabba action-kalorier. Och det tillåts liksom bara pågå. En mörk karneval av actiongenrens allra slappaste och mest hjärnlösa impulser. Smattrande vapen, explosioner, fåniga repliker och febrigt taktlös klippning. Allt är ödesmättat, överspelat, uppblåst och urbota korkat. Bara speltiden (2,5 timmar) borde vore vara straffbar enligt kalifornisk lag.

 

Gudarna ska veta att jag ofta har dragit en lans för den hjärndöda actionfilmens existensberättigande. Man biter inte den konst som har fostrat en. Till och med den närbesläktade "The Purge"-franchisen kan ha sin charm i lagom sömnigt tillstånd. Det jag däremot vägrar tolerera är fåniga fransmän som våldför sig på actiongenren likt ett barn härmar amerikanska poplåtar helt utan att kunna orden.

 

Tjugo minuter in i filmen har man glömt helt vad det handlar om. Kvar finns bara kinapuffar och filmiskt snömos. Resultatet är en film som drabbar sin publik likt en långsamt stegrande migrän. Eller en strömmad synaps-plågande störningssignal om ni så vill. "The Last Days of American Crime" är en bastardisering av Bayhem-formspråket utan varken mål, mening eller ens någon Shia LaBeouf. En huvudlös kalkon till actionfilm.