Last Christmas 2019

Supertrist och barnsligt. Tyvärr men Emilia Clarke känns inte äkta en sekund i denna film. Att underbara Emma Thompson spelar en urtrist invandrarmorsa med överdriven öststatsbrytning får mig att gråta en skvätt inombords. 1/5

Last Christmas I gave you my heart. En textrad som väcker julefrid och ett rus av mys och glädje flödar genom kroppen. Under december månad är det kutym att bränna av minst en julfilm per dag, den vuxna versionen av julkalendern om man vill uttrycka det så. Det spelar inte så stor roll fall julfilmerna är fantastiska som Love Actually eller om det är ännu en hopplöst banal julfilm producerad av Netflix som spelas av den vackra Vanessa Hudges. Jag kan med handen på hjärtat säga att Netflix julfilmer har snö och Vanessa Hudges att lägga blicken och det väger upp från den bristande manus, regi och skådespel som filmer i övrigt erbjuder. Men det spelar ingen roll, för det är december och det är mys. Däremot blev dagens film Last Christmas och där hade jag faktiskt förväntningar på en annan nivå än den klassiska Netflix stoffet som produceras snarare i kvantite istället för kvalite och jag kan säga det var filmens titel som väckte mitt intresse. Det första jag möts av när jag sätter mig i soffan och ska ta del av Paul Feigs nya julfilm är att jag är exalterad över titel på filmen och val av skådespelare. Däremot finns en farhåga att filmen ska speglas av Feigs tidigare filmer som Spy och The Heat där trams framförallt utgör temat. Däremot försvinner mina farhågor i samma stund som jag ser Emilia Clark stå på en nedsliten viktoriansk bar i London. Jag hajar till en sekund och betraktar den vackra Emilia Clark och kan konstatera att det ser ut som att Daenerys själv från Game of Thrones blev så extremt besviken på den sista säsongen av Game of Thrones och det har lett till att hon i åren sen dess har konstant försökt dämpa sorgerna i botten av en och annan flaska. Däremot får hennes slitna hår och sorgens blick mig att slappna av. Emilia Clark har inte tappat sin charm, den har snart vuxit med tiden och hon har en glimt i ögat som är få förunnat i dagens Hollywood. Som åskådare förstår vi tidigt att Kate, Emilia Clark, inte tagit tillvara på hennes tidiga ungdom. Hon har blivit utsparkad från vänners soffor från höger till vänster och har ett egocentriskt tänkesätt där hon sätter sig själv framför sin omgivning. Hon har i princip lyckats med att få tag på gratis drinkar av killar och även kunnat få ett enkelt nattsällskap för att försöka tränga bort den ångesten hon drivs av. Vi ser även hur hon har en kluven relation med sin familj och försöker driva bort dem ifrån sig, vilket det upplevs som att det också inträffar. Dem flesta är trötta på Kates beteende och ingen orkar ställa upp för henne, förutom hennes chef som äger en julbutik i covent garden. Däremot är det tydligt att Kate tar det jobbet för givet, genom att prata i telefon på arbetstid och även genom att lätt håna hennes chef kring butiken och dess produkter. Allt som allt känns det hopplöst för Kate och ändå håller hon upp en “Fuck off” attityd och en enorm charm genom denna period. Däremot som vi alla vet är det ingen julfilm utan kärlek och kärleken presenteras i form av Tom, Henry Golding, vilket är motsatsen till Kate. Som istället för att sätta sig själv i centrum och se världen dyster ser han istället den lilla magi som varje gathörn har att erbjuda. Kate blir förtrollad av Tom och framförallt förtrollad till hans sätt att se på världen och det speglas på Kate. Efter halva biten in i filmen presenteras vi varför Kate har valt att ta avstånd från sin familj samt nära och kära, det beror på att hon haft en allvarlig hjärtsjukdom och hon vill inte längre vara en sjuka tjejen. Hon vill vara en helt vanlig 25 åring och i brist på annat försökt fylla tomrummet med alkohol och annat självskadebetende. Däremot introducerar Tom henne för en värld av magi och hon inser sakta men säkert att den magin kommer av att hjälpa andra. Tillsammans med Tom som sin målbild leds Kate att volontärarbeta för hemlösa under jultiden, hon knyter åter kontakt med sin familj och gör upprättelse för de snedstegen hon gjorde i sitt destruktiva beteendemönster. För att alla kriterier ska uppfyllas i en julfilm ska hon självklart också blir förälskad i Tom och få kärleken besvarad, de ska kyssas intimt på ett snötäckt torg och filmen ska avslutas med en passande jul låt. Däremot har Feig på ett mästerligt sätt maskerat denna julfilm till en smartare och djupare film. Vi förstår att Tom aldrig någonsin har varit i kontakt med Kate, iallafall inte på sättet vi tror. Tom och Kate har en djup förståelse och kontakt med varandra, det är nämligen Toms hjärta som transplanteras in i Kate. Där Tom först speglas som en godmänniska innan han själv var med om en olycka men framförallt speglas han det goda och fina hos Kate och människan. Som ibland efter svåra och besvärliga tider är lätt att tappa bort, däremot lyckas Tom vara den stöttepelaren som Kate behöver i sin rehabilitering efter sin kritiska operation. Det leder till att Tom får Kate att se världen med sin egen godhet och lyckas komma över den bittra perioden som vi alla människor drabbas av. Last Christmas lyckas på ett viktigt, vackert och nyanserat sätt visa hur lätt det kan vara att leva idag. Den visar även hur svårt det kan vara. Det jag däremot väljer att ta med mig från den här filmen är att det finns en hel del godhet där ute i världen och även om människan ibland glömmer det, så finns den där hos oss alla. Jag tänker att det finns ingen bättre tanke att få med sig under juletiden och det är precis det vi är ute. Filmen avslutas med att Emlie Clark på ett trollbindande sätt sjunger Last Christmas I have you my heart och den meningen lyckades i denna film få ännu en djupare och finare mening. Jag hoppas att den speglar även dig att göra något snällt till en medmänniska där ute, om det är allt från att donera ett organ till att hjälpa en hemlösa med ett mål för dagen. Jag vet att jag efter den här texten ska gå och ta ut kontanter inför morgondagen och kanske lyckas jag inte hjälpa alla hemlösa, däremot kanske jag kan hjälpa en. Ett hjärta kan vara allt som krävs att rädda för att godheten i världen ska genomsyras. Ett hjärta som väljer att tack vare dig rädda ett annat hjärta. I dessa mörka och svåra tider måste vi försöka se det goda i allt och alla. You'll never find peace of mind until you listen to your heart - George Michael

Årets julfilm var ingen mysig smällkaramell, den kändes pressad och oäkta.Kate jobbar som julnisse i en julbutik och är mest missnöjd med sitt liv, hon fyller kvällarna med att supa skallen av sig och ligga runt allt för att fylla det hål hon bär inom sig. En dag står Tom utanför hennes butik och kommer ändra hennes liv för alltid...... Krystad och förutsägbar film, ingen känsla eller feeling, tack gode gud för George Michael musiken annars hade den fallit helt platt. Emilia Clarke brukar kunna axla rollerna både som drak mamma och kärlekskrank tjej men denna gången kändes det som luften sugit ur henne, bara ett påklistrat falskt leende och krystad energi...Betyget blir en svag 3a... Cast: Emma Thompson, Henry Golding, Michelle Yeoh mfl... aaa