Lynch/Oz 2022

Alexandre O. Philippe har på senare år skapat en nisch åt sig själv med dokumentärer som utforskar ett väldigt specifikt hörn av film. ”78/52” spenderar 90 minuter enbart på den kända duschscenen i ”Psycho”, och ”Leap of Faith: William Friedkin on The Exorcist” låter William Friedkin prata oavbrutet om ”The Exorcist” i nästan två timmar. Philippe är inte lika mycket en regissör av sina projekt som han är en initiativtagare, han samlar ihop intressanta filmskapare & historiker och låter de ta kontroll.

 

Med ”Lynch/Oz” presenterar Philippe sex videoessäer från märkbara personer i filmindustrin; filmskaparna John Waters, Karyn Kusama, David Lowery, Rodney Ascher, Aaron Moorhead & Justin Benson, och filmkritikern Amy Nicholson. En för en kommer de med tankar om David Lynchs relation till filmklassikern ”Trollkarlen från Oz” och vart kreativ inspiration kommer ifrån.

 

Samtliga sex kapitlen har olika perspektiv på ämnet. Vissa essäer är inte lika övertygade om att ”Trollkarlen från Oz” hade en så pass direkt influens på Lynchs filmskapande; är Lynch alltid medveten om sin Oz inspiration eller kommer det kreativa skapandet från något undermedvetet?

 

Philippe gör alltid väldigt underhållande dokumentärer om film, men på grund av hans tillbakadragna attityd är det inte ofta hans projekt finner en större mening med konsten som utforskas. Om du älskar zombie filmer kommer du antagligen gilla dokumentären ”Doc of the Dead”, men det är svårt att säga vad du kommer kunna ta med dig.

 

Den kontroversiella ”The People vs. George Lucas” är en av de få gångerna Philippe faktiskt landar på en större betydelse. Även om filmen på ytan kan uppfattas som George Lucas-hatande babbel så har den faktiskt något att säga om en konstnärs komplicerade relation till ett konstverk efter att den har omfamnats av beundrare världen över. Dokumentären presenterar dilemmat som ett rättsfall och låter båda sidorna ha en röst.

 

”Lynch/Oz” berör en gripande fråga om hur medveten en konstnär är över deras influenser och om de alltid förstår varför de refererar specifika verk genom deras karriär. Dock, på grund av den episodiska presentationen så kan inte dokumentären syfta till något djupare i längden.

 

Med populariteten av essäer på YouTube så känns ”Lynch/Oz” ofta som en samling av sådana videor. Dem flesta hade kunnat presenteras i vilken ordning som helst utan att det gör någon större skillnad för helheten. Som en enda sammanhängande dokumentär vacklar den lite på grund av det, filmen hade lika gärna kunnat släppts som sex delar online.

 

Men det går inte att ignorera hur underhållande det är. David Lynch dyker såklart inte upp själv utöver arkivmaterialet, det är mycket möjligt att han inte ens vet att ”Lynch/Oz” existerar. Videoessäerna berör en fråga som huvudsubjektet aldrig skulle förklara själv, och det är möjligt att han inte ens skulle veta svaret. Om Lynch utvecklar för mycket så kommer tittarna inte kunna dra deras egna tillfredsställande slutsatser. Det är på grund av att han låter sina konstverk prata för sig själv som dessa essäer kan existera.

 

I sin helhet är det en udda dokumentär som blir kattmynta för Lynchälskare. ”Lynch/Oz” tillägger inte mycket om varken Lynch eller Oz, men med det frenetiska klippandet genom otaligt mycket arkivmaterial så är det en utmärkt uppvisning av varför vi älskar David Lynch - och möjligtvis varför David Lynch älskar ”Trollkarlen från Oz”.