Free Guy 2021

Filmer baserade på spel blir sällan mer än mediokra och i värsta fall rent ut sagt outhärdliga upplevelser som ofta missar poängen med förlagan fullständigt eller känns mest pinsamt. Filmer om spel är mindre vanligt och blir många gånger ganska pinsamt när det sker - men "Free Guy" är ett bra exempel på att det kan fungera. 

 

"Free Guy" handlar om det enormt populära men fiktiva onlinespelet Free City, som skulle kunna liknas vid ett ännu mer kaotiskt "Grand Theft Auto Online" där spelarens roll är att leva så kriminellt som möjligt med extravaganta kläder och galna skjutvapen. Här träffar vi NPC-karaktären Guy (Ryan Reynolds) som lever allt annat än ett spännande liv som banktjänsteman där han är en biroll bland dagliga bankrån, explosioner och biljakter mellan spelarna. När han träffar och blir blixförälskad i spelaren Millie, eller MolotovGirl som hon heter i spelet (Jodie Comer), börjar han av någon outgrundlig anledning utveckla självmedvetenhet och allt förändras. Han får tag på ett par spelarglasögon från en rånare som lägger ett speligt gränssnitt över hans synfält och låter honom delta i spelet. 

 

Ryan Reynolds är så klart lika charmig som vanligt och kör på sin kvicka och vitsiga stil, som blivit något av hans signum sedan han fick rollen som "Deadpool". Han är klockren på att spela den naiva, godtyckliga och fumliga spelkaraktären som ibland känns som en pinsam farbror som försöker hänga med i tonåringarnas lingo. Det är även något tilltalande i att få följa med på en nybörjares vilsna resa, som känns lite som en modern tolkning av "Truman Show", fast med spelen i centrum. Det är dock inte Reynolds som briljer mest i sin roll, utan snarare Jodie Comer. 

 

Vi får tidigt veta att Millie och hennes vän Walter (Joe Keery) var lovande indiespelsutvecklare, vars spel blev uppköpt av utvecklarna Soonami som ligger bakom Free City. Deras drömmar blev dock krossade, då företaget tog de bästa delarna av deras spel och lade sedan ner deras hjärteprojekt. Nu är hon fast inställd på att hitta bevis på att spelet är byggt på deras stulna kod, genom att spela spelet och få hjälp från insidan där Walter nu jobbar. Det här hon träffar Guy, som vill hjälpa henne med sitt uppdrag. Efter att hon bett honom komma upp i nivå 100 innan de kan samarbete och han lyckats bli en världskänd "spelare", byggs en fin relation upp mellan de båda. Hon briljerar både som den kalla actionhjältinnan hon är i spelet och den desperata spelutvecklaren i verkliga livet, som blir en effektfull kontrast. 

 

Taika Waititi ("Jojo Rabbit" och "What We Do in the Shadows") spelar den riktigt härligt sluskiga ägaren bakom spelföretaget, som klampar in på kontoret med slafsiga kläder och ett arrogant sätt lite då och då. Det känns lite som att vi redan har sett honom så här tidigare, men det gör inte så mycket när Taika är så bra på det. 

 

Som blockbuster är "Free Guy" en helt okej filmupplevelse, som lyfts av spelpremissen där nästan allt är möjligt. De må göra en del grejer som känns fel för den som har koll på hur tv-spel fungerar och delen där Guy blir känd på riksnyheterna för sina bragder i spelet är inte särskilt trovärdigt, men kan man svälja det är det en härlig och ibland ganska fin tv-spelsfilm. Det bjuds även på några riktigt snygga sekvenser sedda ur ett förstapersonsperspektiv, men när vi får se spelets grafik ser det mest pinsamt dåligt ut. Att få se Ryan Reynolds tolkad i datorgrafik från tidigt 00-tal är inget jag längtat efter. Filmen har även en stark vändning i mitten som gör den lite djupare än vad den kan verka på ytan, och till något mer än vad jag förväntade mig på förhand. 

 

De har även lyckats baka in ganska träffsäker kritik mot det ibland väldigt pengakåta maskineriet som spelbranschen ändå är. Med nästan dagliga nyheter om missförhållanden på de stora företagen är det en frisk fläkt att få se branschen tolkad på ett någorlunda verklige och lite mindre gynnsamt sätt än vanligt. 

 

"Free Guy" är en förvånansvärt underhållande actionkomedi som leker med konventionerna från spelvärlden på ett både roligt och stundtals träffsäkert sätt, samtidigt som ett fint budskap förmedlas. Ibland blir det dock i löjligaste och klyschigaste laget och varken skådespelarinsatserna eller actionsekvenserna är på topp hela tiden, så i slutändan är det inte en mer än godkänd rulle.