The Deuce 2017-

Det går inte att se på "The Deuce" utan att tankarna börjar vandra till en av de stora tv-klassikerna, "The Wire". Vilket inte är så konstigt, med tanke på att "The Deuce"-skaparen David Simon också ligger bakom "The Wire", samt "Show Me a Hero", "Treme" och "Generation Kill".

 

Likheterna mellan "The Deuce" och "The Wire" må vara många, men det förtar ingenting av upplevelsen. I "The Deuce" har knarkets betydelse som motor för seriens karaktärer, helt enkelt bytts ut mot sex. Det finns ingen riktigt tydlig handling att tala om i "The Deuce", inte ett mord som ska lösas eller någon stackare som ska räddas. "The Deuce" bara är. En slags diskbänksrealism omkring 70-talets sexindustri och alla olika karaktärer som kom i kontakt med den, runt Time Square och den 42:e gatan i New York - ett område som under den här tiden gick under namnet: "The Deuce".

 

Innan vi ger oss in på hur välskrivet och välspelat hela spektaklet är så måste seriens utseende och övergripande känsla berömmas. Det råder ingen tvekan om att det har spenderats hundratusentals, om inte miljontals, dollar på att få allt att se ut och kännas som 70-talets New York. Det är en såndär sak som det lätt hade kunnat slarvas med, utan att man för den delen skulle ha tummat på skådespelarnas eller manusets kvalité. HBO misslyckades med "Vinyl" och Netflix med "The Get Down", som båda försökte väcka liv i samma årtionde - "The Deuce" gjorde sin läxa och förstärker genom detta helhetsintrycket för hela serien.

 

När det kommer till längden av säsongen, på drygt åtta timmar, så har den en betydelse för de många mindre karaktärernas möjlighet att få skina på tu man hand. Den här berättelsen är gjord för att berättas i serieformat. Porrdramat tar sats redan under det första avsnittet med sin 80 minuters-öppning, en inledning som effektivt lyckas introducera i stort sett samtliga av seriens karaktärer. Hallickar, sexarbetare, poliser, studenter, en maffiaboss, en grävande journalist, tvillingbröderna Frankie och Vincent och många många flers öden vävs genom sexet samman. 

 

Som smältpunkt i "The Deuce" hittar vi, utöver sexet, Vincent och hans bar/nattklubb "Hi-Hat" - en plats där alla är välkomna. Bakom kulisserna finns maffiabossen Rudy Pipilo som drar i spakarna på grund av att Vincents tvillingbror, Frankie, är skyldig honom pengar. Men tillskillnad från sin spelglade bror ingjuter den hårt arbetande Vincent förtroende i alla han träffar. Oscarsnominerade James Franco bjuder på sitt livs roller när han på ett mästerfullt sätt spelar tvillingbröderna. Brödernas kärlek, respekt och (ibland) avundsjuka för varandra är en fröjd att se. 

 

Samtidigt är Oscarsnominerade Maggie Gyllenhaal lika fantastisk i rollen som Candy, den självanställda sexarbetaren. Tillskillnad från de andra arbetarna på gatan som förlitar sig på sina hallickars vrede som skydd (när en torsk visar sig vara en ovanligt ful fisk), tar Candy alla risker på egen hand - men också hela vinsten när allt går som det ska. Hennes vilja att bli något mer än en vanlig sexarbetare väcks, i takt med att porrbranschen sakta börjar ta fart. 

 

Porrdramat ger oss en inblick i en annan tid, på ett så välskrivet och agerat sätt att det bitvis känns som om det hela är scener ur en dokumentär. Precis som "The Wire" lyckades beskriva knarkets grepp om ett helt samhälles alla olika instanser, genomsyrar sexets grepp "The Deuce" med samma självklarhet.

 

Det förvånar mig inte att en andra säsong av "The Deuce" redan har beställts. Även om det här aldrig kommer att bli en tittarsuccé i samma utsträckning som flera av HBO:s andra serier; "Game of Thrones", "Westworld" och "Big Little Lies" för att nämna några aktuella, har "The Deuce" stor möjlighet att bli en av kanalens starkaste bidrag på prisgalorna framöver. Över tid, om kommande säsonger håller samma nivå, kan "The Deuce" mycket väl bli en av de stora tv-klassikerna. Med en nästintill perfekt första säsong är den redan på god väg.