Hundraettåringen som smet från notan och försvann 2016

Tveksam fortsättning på historien om Allan! Se den: Gillade du den första filmen så får du i princip samma sak igen med några få undantag. Det är småkul och Gustafsson gör återigen en stabil gubbe. Musiken är bra samt scenografin. Undvik den: Om du redan efter del 1 kände en smak av tomgång med denna svenska version av Forrest Gump i slowmotion så blir det inte bättre denna gången heller. Det är samma trötta tillbakablickar med färre skratt. En typisk uppföljare som inte lyckas hålla uppe samma kvalité som sin föregångare. Vad som fick Jens Hultén att nappa på detta manus är en gåta. Han dyker upp i början och är badsugen för att sedan mest haka på som statist hela filmen tills han får bada i slutet. Antagligen lite Snabba Cash för allas får Seth Rydell.

I vanlig ordning så väljer svensk filmindustri att avsluta året med en svensk komedi. År 2016 har varit Robert Gustafssons stora år på vita duken. Först dök han upp tillsammans med kollegan Johan Rheborg i "Morran och Tobias" långfilmen och nu var det dags för uppföljaren "Hundraettåringen som smet från notan och försvann" som utan någon litterär förlaga berättar en ny historia om hundraåringen Allan Karlsson som vi fick bekanta oss med i föregångaren "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Om filmen lyckas leverera det man förväntar sig ska jag snart tala om i denna recension som blir min sista under detta filmår. Men först lite om filmens handling. Allan Karlsson (Robert Gustafsson) och hans vänner som är nu rastlösa på Bali efter ett år i lyx. Men när Allan bjuder på den oförglömligt goda läsken Folksoda så blir det fart igen. Inte bara på Allan och sällskapet, men även på hämndlystna gangsters, ryska bekanta från förr och amerikanska CIA. Får man det man vill ha då man löst ut biobiljetten till årets svenska julsatsning? Nja, både ja och nej. Humorn känns igen. Robert Gustafssons som sin nu ett år äldre hundraåring gestaltas lika bra som tidigare. Förvirrad men livsbejakande är Allan Karlsson även denna gång och situationshumorn funkar precis som tidigare. På samma sätt som tidigare blandas nutiden med historiska händelser som Allan av en slump har råkat vara med om. På ett Forrest Gump liknande sätt lyckas han återigen möta kända historiska personer i historiska händelser och till viss del med sin förvirring orsaka utvecklingen av dessa. Trovärdigheten är väl lite si sådär när det gäller händelseförloppet med de historiska händelserna. En läskedryck som Allan i början av filmen hittar i ett förråd ligger till grund för det mesta av filmens handling. Det är just den där ryska så kallade Folksodan som kommunisten Leonid Brezhnev är ute efter. Han ansåg sig ha rättigheterna till den. CIA jagar folksodan och alla vill ha den. Att en läskedryck kan ha detta stora inflytande känns föga troligt. Och det där med att slumpmässigt skapa en läskedryck på grund av dumhet är redan en händelse som Forrest Gump har genomgått i den litterära uppföljaren på första Forrest Gump boken och filmen. Så just den intrigen känns lite stulen ifrån boken "Forrest Gump & Co". Men om man bortser ifrån dessa orealistiska aspekter så är filmen ganska underhållande om man inte hoppas på samma Guldbaggekvalité som första filmen hade. Alla de gamla karaktärerna återkommer i sitt nästan Jönssonligan liknande gäng. Tomt blir det utan Mia Skäringers medverkan. Hon blev tyvärr utbränd innan inspelningarna skulle dra igång och tvingades att tacka nej till att medverka. Därför är hennes karaktär utbytt emot en ny spelad av skådespelerskan Shima Niavarani som vi bland annat har sett i TV4 humorsatsningen "Boy Machine". Hon funkar bra som ersättare och Skäringers karaktärs frånvaro förklaras som hastigast i filmens början. Jens Hulténs gangster med minnesförlust är roligast då hans nya intresse är att bada i de mest konstiga sammanhangen. David Wiberg är återigen kul som den förvirrade Benny som lever med ständig beslutsångest angående allt i livet. Men mest är det i vanlig ordning Robert Gustafsson som får glänsa. Med en värme, förvirring och onykterhet skildrar han Allans alla nyanser så att han blir all annat än en tråkig pensionär. Man får inte se Robert i lika många åldrar och tidsperioder i Allans liv denna gång eftersom det mest refereras till en tidpunkt då Allan Karlsson har hunnit bli ganska gammal Men situationerna Allan hamnar i är fortfarande underhållande. Det är bara intrigen som känns lite som en smärre upprepning av första filmen. Men som sagt utan för höga förväntningar kan man få sig en hel del skratt under julhelgen. Gillar man inte Robert Gustafsson så finns det dessutom en liten apa som bjuder på en hel del underhållning i filmen. Jag kan rekommendera filmen som en uppföljare som ger det man förväntar och inte så mycket mer. Men sämre uppföljare har jag sett. En trea av fem möjliga får filmen "Hundraettåringen som smet från notan och försvann" av mig i betyg eftersom den faktiskt är ganska bra.