Gudstjänst 2024

Filmen handlar om prästen Theodor (Linus Wahlgren) och hans fru Felicia (Lisa Henni) som leder en liten församling någonstans i Sverige. Få personer kommer till kyrkan och intresset verkar överlag svalt för religion. När Theodors gamla mentor Jonas (Thomas Hanzon) introducerar honom till den sanna tron enligt gamla testamentet, ifrågasätter han först de vilda idéerna om frälsning via offer. Men när Felicia plötsligt insjuknar i dödlig sepsis och organsvikt lyckas Jonas övertyga Teodor om att tillräcklig tro och lite gammaldags slakt kommer kunna rädda henne.

 

Faust ingick enligt den gamla tyska folksagan en pakt med djävulen för att nå personlig framgång. En idé som sedan dess har inspirerat populärkulturen i alla dess skrymslen och vrår. ”Rosemarys Baby” är kanske en av de mest kända rysarna på temat, men alltså långt ifrån ensam. Premissen i ”Gudstjänst” påminner om den i Faust, med kruxet att det inte är till djävulen som själen säljs, utan till Gud själv. 

 

Tanken om att med offer rena världen från syndare och betala mirakel med mord är spännande. Det grämer mig därför att detta inte blir bättre än så här. Det är svårt att sätta fingret på vad exakt som inte funkar, men jag ska försöka.

 

Ett problem är att det egentligen aldrig blir otäckt på allvar. Det sprutar förvisso blod och några jump scares får det att rycka lite i mina axlar, men särskilt rysligt är det aldrig. Det är svårt att bringa kuslig stämning på svenska, eftersom det så lätt blir ansträngt och överdrivet. Här försöker man tona ner uttrycken, vilket gör att det blir ansträngt åt det hållet.

 

Ett annat problem är att jag aldrig får någon känsla för karaktärerna. Jag bryr mig till exempel inte alls om Theodor och Felicia, som liksom bara är där, utan något egentligt syfte. Vi får ingen bakgrund, eller några förklaringar till deras ageranden, som exempelvis varför Theodor så lätt köper tanken på offer, eller varför Felicia inte gör något väsen från sig. Theodors religiösa dilemma finns förvisso genom historien, men utan inblick i hans person och liv engageras jag inte nämnvärt. Mot slutet strös viss information över delar av berättelsen, men då är det är försent. Jonas är den vars bakgrund har fått det största utrymmet, och han blir därför också mest intressant. Rollen är dock i den huvudsakliga intrigen ganska liten, så det hjälper föga.

 

Ett tredje problem hänger ihop med det redan nämnda och handlar om skådespelarprestationerna. Linus Wahlgren gör det han förmår, och lyckas också blåsa visst liv i prällen Theodor, men inte tillräckligt. Även Lisa Henni, en mycket duktig skådespelerska, känd från bland annat ”Snabba Cash” och ”Den blomstertid nu kommer”, är ovanligt ensidig i sitt uttryck och verkar inte särskilt närvarande, nog mest för att hennes Felicia är så platt och heller inte helt där. Thomas Hanzon (Jonas) bidrar med viss pondus, men väl flyktigt. 

 

Ludvig Gür har skrivit manuset och trots brister vad gäller karaktärsinfo och utveckling så finns ändå flera intressanta skeenden och överraskande turer som stundvis väcker mitt intresse och känns lovande. Jag tycker om att man drygt halvvägs introducerar en sidoplot om ett gäng sekt-hunters. Ett kul spår som skulle ha kunnat lyft detta från stark två till en minst lika stark trea eller ännu mer, ifall det hade fått ta plats tidigare. Nu resulterar det istället i en rätt stressad ytterligare tråd som spretar, och som senare bidrar till en otillfredsställande lösning. 

 

Gür har även regisserat och trots många tveksamheter på vägen så tycker jag inte att det är ett dåligt utfört arbete. Att filmen inte blir bättre är en olycklig biverkning av höga ambitioner och ovana, samt ett manus som inte håller måttet.

 

”Gudstjänst” är en moralfilosofisk thriller med få skräckelement. Där den inte skrämmer, lyckas den ändå, trots sina brister, väcka intressanta funderingar om ondskan inom oss, och vad som är tillåtet i strävan efter godhet. Det räcker kanske en slö kväll i soffan, men inte för att jag skulle ta mig till bio och se den. I slutändan är det här är en hyfsat mediokert berättad historia, som har en bra film i sig. Jag uppskattar den kollektiva ansträngningen och hade velat tycka om detta mer. Nu gjorde jag inte det, men tror att Gür med tiden kommer kunna leverera något som är värt att punga ut en bra peng för.