Game of Thrones 2010-2019
Synopsis
Episk fantasyserie om den hänsynslösa kampen om tronmakten i det fiktiva riket Westeros, baserad på böckerna av George R.R. Martin. Handlingen involverar en rad kungaätter, riddare och lorder och kryddas med incestuösa förhållanden, blod, drakar, sex och ond bråd död ...
Info
Originaltitel
Game of Thrones
Seriepremiär
5 december 2010
Antal säsonger
8
Antal avsnitt
73
Avsnittslängd
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Warner Bros
Åldersgräns
15 år
SÄSONG
1
2
3
4
5
6
7
8
SÄSONG
1
SÄSONG
2
SÄSONG
3
SÄSONG
4
SÄSONG
5
SÄSONG
6
SÄSONG
7
SÄSONG
8
01
Winter Is Coming
2011-04-18
02
The Kingsroad
2011-04-25
03
Lord Snow
2011-05-02
04
Cripples, Bastards, and Broken Things
2011-05-09
05
The Wolf and the Lion
2011-05-16
06
A Golden Crown
2011-05-23
07
You Win or You Die
2011-05-30
08
The Pointy End
2011-06-06
09
Baelor
2011-06-13
10
Fire and Blood
2011-06-20
Magisk flykt undan verkligheten
”Game of Thrones” är ett storslaget fantasyäventyr i oändligt många dimensioner som med rätta hyllats av både fans och kritiker världen över. Detta mäktiga epos som trots några uppförsbackar bara blivit bättre och bättre bjuder på kärlekskomplikationer, politiska intriger och korruption i en underbar och allt annat än salig blandning. (Recension av säsong 1-5.)
”Sagan om Ringen” möter ”Rome” till subtila toner av ”Dallas”. Ungefär. Fast inte ens nära.
I en påhittad värld någon gång, någonstans, pågår en kamp om en tron. Sju kungadömen slåss om makten och priset de är villiga att betala för en eventuell seger kan varken mätas i pengar eller spillda liv.
Få serier lyckas med samma intensitet som ”Game of Thrones” att krypa in under skinnet på sina åskådare och det är närmast omöjligt att inte rätt snabbt bli personligt engagerad.
Visst. Det är ett myller av allt, karaktärer, kungadömen och konspirationer och man får ibland koncentrera sig för att hänga med. Men med hänger man och då är man också skoningslöst fast.
Manuset som baseras på fantasy-bokserien ”A Song of Ice and Fire” av George R.R. Martin är otroligt välskrivet och låter genom alla avsnitt och säsonger, sippra exakt rätt mängd information.
Vi bjuds in i vidunderliga miljöer och sagolika omgivningar som med handfasta penseldrag målas upp framför ögonen på oss, samtidigt som replikerna i de egentligen helt osannolika dialogerna klingar fullständigt trovärdigt i våra öron.
Det finns överhuvudtaget, mycket tack vare den litterära förlagan, ett djup som inte är varje tv-produktion förunnat. De många och flera gånger extremt komplexa karaktärerna som vi under äventyrets gång får lära känna, växer med tiden och medan vi med värme sympatiserar med vissa, hatar vi andra med en innerlighet som är lika otäck som fascinerande. Ensemblen är överlag ypperligt välcastad och skådespelarna så övertygande att man utan tvekan köper den på, sina håll, minst sagt nyckfulla händelseutvecklingen. Denna fantastiska men totalt oförutsägbara serie är trogen oss - sin publik, fast tack och lov inte våra förväntningar. Storyn har på ett skönt och oanat sätt hela tiden kommit att spåra ut åt alla möjliga håll, med ständiga överraskningar i sitt sköte.
HBO har från början tydligt valt att lägga ribban högt både vad gäller kapade kroppsdelar och förekomsten av blod, men också mängden blottad hud. Det är ofta extremt våldsamt med mord, våldtäkter och brinnande barn som en del av intrigen och den pryde rodnar säkert av de många sexuellt laddade och rätt explicita scenerna. Inledningsvis är kanske antalet närbilder på bröstvårtor och inbjudande stjärtskåror några för många och motivet att visa upp alla nakna kvinnokroppar tål att ifrågasättas. Något mer påklätt blir det dock i och med seriens gång och jag tycker att den uppvisade nakenheten har funnit sin plats i takt med att flera intressanta kvinnor tagit stora välkomna kliv framåt. Det är fortfarande en viss mansdominans i täten och för att de kvinnliga framgångarna inte bara ska bli till en ursäkt att exploatera ytterligare en bar hudflik är det nu också hög tid för the leading ladies att på allvar börja agera.
Efter den tredje säsongens brutala men samtidigt smått magnifika avslutning längtade jag mig fördärvad efter fortsättningen, fast var ändå beredd på en lättare besvikelse. Jag hade inte behövt oroa mig då fyran absolut levererade. Och femman tar trofast vid där den senare lämnade oss.
Till en början i den senaste säsongen är mitt engagemang verkligen på topp. Tyvärr infinner sig sedan känslan av att det går lite på tomgång och att berättandet fladdrar alldeles för yvigt mellan de olika intrigerna. Flera nya kvinnliga karaktärer presenteras, men de får inte den tiden de behöver och förtjänar för att etableras bland alla de andra redan existerande, som också de egentligen hade varit i behov av ytterligare utrymme. Detta trots att de samtidigt något motsägelsefullt flyttar fram sina positioner. Alla mina förhoppningar sedan den föregående avrundningen infrias förvisso inte, men jag förlåter i princip det mesta när väl femte säsongen börjar lida mot sitt slut.
De tre sista avsnitten är inget mindre än fullständigt briljanta! Jag hinner knappt andas då jag får bombastiska fältslag, svidande svek, förnedring och hämnd levererat till mig i en aldrig sinande ström. Jag sitter som på nålar, äcklas, förtjusas och förfäras och har inte slutat gapa och skaka sedan den sista scenens lika chockerande som blodiga twist.
Nu är det åter lång tid till fortsättningen. Och som jag, ännu en gång, längtar dit!
”Game of Thrones” är en lysande korsbefruktning av verklig historia och påhittad sagosåpa.
Det politiska spelet och krigets blodiga efterdyningar är så väl skildrade att de skulle kunna vara tagna ur våra historieböcker samtidigt som karaktärerna känns mer äkta än personerna som faktiskt en gång i tiden var det.
Det här är tv-underhållning när den är som bäst! Fast framförallt och kanske ännu mer är detta en fullkomligt magisk och ack så välkommen flykt undan verkligheten för oss som är mottagliga för den.
| 28 juni 2015 21:15 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (3)
Jag (och säkert flera andra) trodde under en lång tid att Peter Jacksons filmatisering av J.R.R. Tolkiens Sagan om Ringen skulle vara det bästa fantasyäventyret någonsin som aldrig skulle toppas. Än så länge har jag haft rätt - när det gäller vita duken. Vad jag inte var medveten om var att i mitten av 90-talet hade en man vid namn George R.R. Martin (blir jag fantasyförfattare ska jag också ha R.R. i namnet) börjat skriva på bokserien A Song Of Ice And Fire som senare skulle utvecklas till världens bästa TV-serie.
Historien utspelar sig i det fiktiva Westeros, rollistan är enorm, blodet flyter och kungar hamnar i konflikter. Låter det som en vag beskrivning? Faktum är att det nog är bäst om jag inte avslöjar för mycket, för Game of Thrones är något extra. Upplevelsen talar för sig själv, och man tas emot med varm hand (det gör däremot inte karaktärerna , kan jag garantera) av seriens utsökta atmosfär, musik och spänning.
Och just där har vi nyckelordet: spänning. Game of Thrones kryllar av det. Stup i kvarten sitter man på helspänn när ens favotikaraktär riskerar att få huvudet utbytt mot ett vakuum. Där har vi också nyckelord #2: karaktärerna. Dialogerna mellan dem är ofta superba och innehåller repliker jag kan sitta och citera hur länge som helst, till förtjusning/irritation av min vänskapskrets. Personerna känns inte heller som stela stereotyper, här blir det inte tal om en muskelknutte med stor haka som räddar den skrikande kärringen som alltid hamnar i trubbel, utan istället nästan kusligt realistiska och sympatiska (nåja) karaktärer. Mina personliga favoriter inkluderar den supande dvärgen Tyrion, äventyrslystna Arya och the mother of dragons, Danaerys.
Aldrig har så många känslor i min kropp triggats på så kort mellanrum som när jag sett på Game of Thrones. Glädje, ilska och sorg är inget som serien snålar med. Snart avslutas säsong 4, jag har inte läst böckerna, och mitt adrenalin är på topp. Även om jag aldrig läst förlagan, så finns det inga ord för att visa den kärlek och tacksamhet till David Beinoff och D.B. Weiss som introducerade mig och en hel värld till Martins magiska skapelse. Vi kommer aldrig glömma denna gåva.
Heja Game of Thrones! Nu och för alltid.
Våren 2011 blev jag varse om hypen som kallades "Game of Thrones". Många av mina vänner hade läst böckerna (som jag inte ens hade hört talas om).
Satte mig ner och tittade på det första avsnittet och blev tämligen förtjust i vad jag hade sett. Kanske var epitetet "mästerverk" inte något jag ville slänga ur mig efter bara ett sett avsnitt men det fanns liksom ett löfte om att serien var på väg i en riktning som tilltalade mig.
Jag har alltid varit en fantasyfilm-junkie så med förhoppningar om att serien skulle erbjuda mer av denna vara desto längre den pågick så blev nu GoT något jag gladeligen satte mig och tittade på varje vecka. Och som serien gav valuta för mitt givna intresse. För varje avsnitt kom jag längre in i den fantastiska världen skapad av George R.R. Martin och de fantastiska film-/serie-skaparna på HBO. Varje avsnitt gav ett sug efter nästa och att behöva vänta en hel vecka mellan varje var lika vidrigt för mig som det skulle vara för Nalle Puh att leva utan honung eller som det skulle vara för kakmonstret att inte få några kakor.
Denna fantastiska berättelse om våld, sex, svek, kärlek, hat, krig etc har blivit för mig en last som är svår att leva med ca 9 månader om året då serien har uppehåll. Fantastiskt sammansatta karaktärer som spelas evinnerligt bra av mästerliga både kända och okända skådespelare. De filmiska landskapen är breath taking och effekterna håller samma klass som den största av Hollywoodproduktioner. Vill berätta så mycket mer om denna serie men då varje avsnitt är fullt av cliffhangers så är jag rädd för att jag spoilar något för den oinvigde. Ni får helt enkelt lita på mig och sätta er ner och se på serien. Ni har ju för bövelen 4 säsonger av ren njutning, kärlek, ilska och hat framför er.
Se den!