Unknown 2011

Det börjar rätt hyfsat, med ett regngrått Berlin och Liam Neesons amerikanske forskare Dr. Martin Harris som råkar ut för en bilolycka precis innan han ska hålla ett föredrag på en större forskarkonferens. När han vaknar upp efter fyra dagars koma känns hans fru och forskarkollegor inte vid honom längre. På videoupptagningarna från hotellobbyn syns en helt annan Dr. Martin Harris checka in. En snillrikt utarbetad komplott eller en neurologisk skada? Har han egentligen någonsin varit forskare i biokemi eller gift med January Jones från "Mad Men"?

Ensam och papperslös i ett främmande land måste hela händelseförloppet rekonstrueras och pusslet lösas enligt gammal beprövad "minnesförlustthriller"-modell. Som enda hjälp har Dr. Harris den unga, kvinnliga taxichaufför som var med vid olyckan, och som inte alls är särskilt intresserad av att bli indragen i soppan. När allt är sagt och gjort förstår man henne.

För det blir en bit in i "Unknown" tydligt att man här inte är intresserad av att följa upp den suggestiva inledningen med något annat än en krystad spionhistoria vars manus stundtals verkar bli skrivet allteftersom. All psykologisk spänning och den underton av paranoia som präglar filmens början ger då vika för en intrig som är överkonstruerad bortom rimliga gränser. Den ofrivilliga buskisen är stundtals nära, Liam Neesons ständigt ängsliga uppsyn blir lätt parodisk. Gamle, fine Bruno Ganz - som gör ett svårmotiverat inhopp som en godhjärtad och pensionerad Stasi-agent - tvingas haspla ur sig ovärdiga allmänutlåtanden om den tyska folksjälen och dess förhållningssätt till nationella trauman. But why, gnäller jag för mig själv, but why?

Arvet från Polanskis "Frantic", de ytliga likheterna är ändå svåra att bortse ifrån, förvaltas med andra ord inte alls. När eftertexterna rullar tänker jag snarare att filmtiteln "Unknown" kanske här har en djupare innebörd, att det okända som åsyftas med den är en sardonisk kommentar till producenternas skäl för att finansiera filmen. Men det är önsketänkande. "Unknown" är långgrund rakt igenom. Jag arbetar istället enligt följande hypotes: Det är för tittaren i ett initialskede okänt precis hur larvig den här filmen faktiskt blir ju närmre finalen den kommer. Efteråt vet man ju detta; då lär man istället ifrågasätta skälet till varför man överhuvudtaget bänkade sig på biografen från första början. Men det är "Unknown", det också. Hyr nu om "Frantic" istället.