Take Shelter 2011

Curtis (Shannon) är en lagom lycklig man av arbetarklass som varvar familjelivet med hustrun (Jessica Chastain) och den döva dottern (debutanten Tova Stewart) med jobbet som byggarbetare tillsammans med bästa vännen (Shea Whigham). När Curtis börjar ha återkommande mardrömmar om en kraftig storm som hotar staden börjar han se omgivningen ur ett nytt perspektiv och allt och alla är ett möjligt hot. Han blir besatt av tanken att bygga ett skyddsrum då han är övertygad om att stormen i hans dröm är på väg och både familj, jobb, vänner och ekonomi offras i processen.

Shannon är den typen av birollsveteran som dykt upp i ett dussintal Hollywood-produktioner och vars nuna de flesta känner igen men är svårt att sätta fingret på. Här får han fint utlopp för sin imponerande talang och han levererar Curtis som en fullt trovärdig människa av kött och blod, en vanlig Svensson som drabbas av vad som lutar åt en mental sjukdom och sakta vaggas in i vad som andra enbart kan liknas vid vansinne. Det är ett tacksamt upplägg med den hårfina gränsen mellan dröm och verklighet men man känner verkligen med Curtis och han frustrerade situation.

Det är en intressant och spännande film full av obehaglig stämning och elegant vaga metaforer. Man rycks snabbt med i Curtis instabila mardrömsvärld och upplever såväl paniken som trevandet efter en förklaring samtidigt som man, liksom Curtis själv, får svårt att lita på honom. Det är en film där inte mycket händer men känns desto mer. Till skillnad från thrillers där ett brott ska lösas eller en sanning avslöjas bygger här spänningen på att undersöka en människas inre. Vad händer i huvudet på mannen som varnar för en destruktiv storm? Galenskap eller framtidsvisioner?

Filmen tar sin tid och är inget om man har svårt för det subtila och lågmälda. Regissören Jeff Nichols (som gör sin andra film med denna!) trappar skickligt upp spänningen men drar ut på historien någon scen för mycket och den spekulativa upplösningen går att diskutera. Det är en bra och otroligt sevärd film med några få brister som går att överse. Shannon, som får fint stöd av Chastain (fjolårets utan tvekan bästa nykomling) och birollsfavoriten Whigham, bevisar att han är en talang att räkna med och blev ordentligt snuvad på en Oscarsnominering.