Denna dramathriller handlar om Sonja som lever med make och sina tre barn i en välbeställd övre medelklassmiljö i Nacka. Familjen driver en marina i närområdet men pappan i familjen är också involverad i marijunaodling i industriell skala tillsammans med delar av Sonjas släkt. Hur mycket Sonja själv vet om familjens sysselsättning är vid seriens början oklart.  

Den fjärde säsongen av det holländska originalet Penoza (2010) avslutades nyligen i Holland och det har även gjorts en amerikansk remake på serien, och nu är det Sveriges tur. Serien är ursprungligen en produktion som är tänkt för visning i Kanal 5 men den första visningsrätten såldes vidare till C More. En hel del av er har således redan sett den medan majoriteten kommer se den först på femman i vår. 

Richard Holm (flera filmer i ”Johan Falk”-serien) står för regin och Camilla Ahlgren (”Bron”) samt Martin Asphaug (”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”) har skrivit manus. Att det är just Camilla Ahlgren som tilldelats denna kriminalstory känns tryggt. ”Bron” har som bekant ett fantastiskt manus och Ahlgren har från start jobbat sida vid sida med Hans Rosenfeldt och kan så att säga sin sak. Skådespelarna som har fått tilldelade detta manus är Alexandra Rapaport, Magnus Roosmann, Gustaf Hammarsten, Susanne Thorson, Anja Lundqvist, Tommy Körberg och Shebly Niavarani (för att nämna några).

Trots att manuset är skrivet av samma person som till ”Bron” är ”Gåsmamman” mycket mysigare och mer lättviktig, även om historien är mörk och består av flera riktigt obehagliga scener. Det är tydligt att skaparna vill att serien ska vara skön och avkopplande, därför ska dråplig och igenkännande humor få en lika stor plats som spänningen. Det är en svår balansgång att kombinera största mörker med humor men ”Gåsmamman” lyckas nästan perfekt. 

Rapaport som spelar huvudrollen är också medproducent och har varit delaktig från idé till slutresultat. Det märks på karaktären att Rapaport har varit involverad i hur denna ska målas upp för Sonja är komplex, svårtydd och en typisk drömroll för vilken skådespelare som helst. Skådespeleriet är stabilt från de allra flesta håll, inte minst Körberg passar utsökt som en putslustig gangstermorfar. Men Rapaport och Körberg får förlåta, den som stjäl showen är helt klart Gustaf Hammarsten, i rollen som gangsterkrogkungen Broman gör han en helt annan roll än vad han brukar göra. Han är iskall och oberäknelig samtidigt som han är karismatisk och vänlig, det är en otroligt bra roll som Hammarsten förvaltar med den äran.

På förhand har det snackats om att serien påminner om ”Breaking Bad” men utan de uppenbara liknelserna (en helt vanlig människa drivs in i den kriminella världen efter att livet drastiskt förändrats) är ”Gåsmamman” inte särskilt lik den. Däremot påminner den mycket om ”Sopranos” eftersom en stor del av båda serierna handlar om hur familjefädernas kriminalitet påverkar frun och inte minst barnen. Det som ibland är seriens nackdel är att Sonjas tre barn, som alla har stora roller, hamnar ofrivilligt i så pass otäcka situationer att det ibland kan förta spänningen. 

Det bästa med serien är att den precis som andra bra tv-serier är beroendeframkallande. Den blir bara starkare och mer spännande för varje avsnitt som går. De två sista avsnitten gör att ”Gåsmamman”, som länge ligger på en stabil trea, tar steget över till en välförtjänt fyra.