Charter 2020

Filmen börjar (och slutar) med mörker. En liten pojkröst säger att han inte vill vara kvar här. Mammarösten försöker få ur honom vad det är som hänt, innan linjen bryts. Det leder till en ångestfylld dag för Alice (Ane Dahl Torp) på jobbet som sjuksköterska, innan hon resolut hoppar på tåget norrut mot snön, mot kylan och mot sina barn. Det frusna vinterlandskapet är lika vackert som rigidt och Alice ser så ensam och sårbar ut. Grannarna hon möter går över till andra sidan gatan, och pappan/ex-mannen Mattias (Sverrir Gudnason) släpper inte in henne i huset. Hon är bokstavligt talat utfrusen ur gemenskapen.

Till sist lyckas hon få till ett möte med barnen, den 8-årige Vincent (Troy Lundkvist) och storasystern Elina (Tintin Poggats Sarri) som är 14 år, men glädjen från deras sida uteblir. Elina är hård och oförlåtande och Alice lyckas inte få någon av dem att prata. Hur mår de egentligen? Om hon bara fick mer tid med sina barn... När Alice så får reda på att hon med största sannolikhet kommer förlora vårdnadstvisten, om hon inte kan lägga fram nya bevis för varför pappan inte är lämplig, tar hon ett djärvt beslut. Hon satsar allt på ett kort och flyr med barnen till Kanarieöarna för en veckas semester.

"Charter" har en tydligt Skandinavisk lugn och metodisk berättarton med sparsam dialog. Alice karaktär tar långsamt form, och även om det inte finns något tvivel om hennes moderskärlek ser vi också att dåliga beslut lett fram till dagens situation. Kernell skapar en nyanserad bild av föräldrarna med både goda och dåliga sidor. Alice som tycks vara så utsatt till en början kanske har en agenda med sin omtänksamhet, och frågan är om barnen verkligen vill iväg från den kontrollerande Mattias? Framför allt när de får höra från båda föräldrarna att den andra är psykopat eller har psykiska problem står det klart att detta inte är en kamp mellan den goda och den onda, utan en högst realistisk skilsmässokamp i all sin fula glans.

”Charter” premiärvisades på Sundance filmfestival, där den för närvarande är nominerad till stora jurypriset, inför en entusiastisk publik. Skådespelarprestationerna är fenomenala, särskilt Ane Dahl Torps, och slutet gör det svårt att hålla tårarna tillbaka. Helheten är ett jämnt komponerat litet mästerverk som kan se fram emot en fin segerturné på filmfestivalerna. Rekommenderas varmt!