The Painted Bird 2019

En liten pojke rusar i full panik genom skogen. Han kramar en pipande iller mot sitt bröst. Två soldater jagar ikapp pojken och slår ut framtänderna på honom med en gevärskolv. De dränker illern i tändvätska och tuttar på. Det brinnande mårddjuret springer runt i cirklar och utstöter fruktansvärda läten innan det till slut kollapsar i en förkolnad hög.

Roligare än så här kommer det inte att bli i ”The Painted Bird”. En halvtimme in i filmen har den lille pojken, som är av judisk börd, utsatts för så många utstuderade illdåd att inledningsscenen framstår som pjoskig. Han har bland annat blivit såld som slav och begravd upp till nacken på det att en flock med korpar ostört kan picka sönder ansiktet på honom. Det här är ändå smekmånaden. 139 (!) minuter återstår.

Pojken driver omkring på en ospecificerad östeuropeisk landsbygd under andra världskriget och söker mat och husrum. Han möts av människor som övertrumfar varandra i vettlösa grymheter. Som tittare lär man sig snabbt att ingen kommer lindrigt undan – en alkoholiserad husbonde gröper ögonen ur sin dräng med en sked, en kvinna avlider av inre blödningar sedan hon fått en glasflaska uppsparkad i underlivet. Inte ens djuren förskonas från våld eller sexuella övergrepp.

”The Painted Bird” är en helvetesvandring utan nåd eller slut. Det enda man kan vara säker på i varje given scen är att pojkens lidanden kommer att intensifieras på sätt som trotsar allt förnuft. Publiken har flytt biosalongerna i horder, och The Guardian rapporterar att regelrätt panik utbröt under en festivalvisning i Venedig då tolv personer försökte ta sig ut i friheten genom en låst nödutgång.

Polsk-amerikanske Jerzy Kosinskis roman ”The Painted Bird” publicerades 1965 och betraktades under en period som stor Förintelselitteratur. Alltsedan författarens självbiografiska anspråk kommit på skam – Kosinki och hans familj ska i själva verket ha skyddats av landsmän under kriget – har boken ansetts kontroversiell, särskilt i hemlandet där den under flera årtionden var förbjuden.

Václav Marhoul väcker alltså en björn med denna tre timmar långa, blytunga filmatisering. Mån om att inte peka finger åt något enskilt land har den tjeckiske regissören valt att låta karaktärerna tala ett östeuropeiskt klingande fantasispråk, och inga platsangivelser förekommer. Av samma skäl har han anlitat skådespelare från olika länder.

Harvey Keitel dyker upp i rollen som lungsjuk präst, medan Stellan Skarsgård flimrar förbi som nazist. I en lång passage slår pojken följe med en rysk soldat på hämndstråt. Soldaten spelas av amerikanen Barry Pepper, kanske främst känd av den breda filmpubliken som pricksäker krypskytt i ”Rädda menige Ryan” (för övrigt en rom-com i jämförelse).

Känslan av autenticitet förtas en aning varje gång ett välbekant Hollywoodansikte syns på duken. Då blir man närmast tacksam. Den barnsliga reaktionen är så klart talande för filmens i övrigt obönhörligt absorberande kraft.

Genom att tvinga åskådaren att stanna kvar i det bottenlösa eländet nöter Václav Marhoul ned alla försvarsmekanismer. Till slut går det inte ens att avfärda hemskheterna som parodiska.

Den lika banala som oundvikliga frågan blir naturligtvis varför man ska utsätta sig för tre timmar barntortyr, oavsett hur vackert det svartvita fotot är. Här finns inget givet svar. Det är som alltid upp till var och en att rationalisera eller fördöma filmen efter eget tycke. ”The Painted Bird” är ett mästerligt hantverk, men ingen ska klandras för att vilja ha koll på var i biosalongen den olåsta nödutgången finns.