Clerks III 2022

Det har gått nästan 30 år sedan Kevin Smith fick sitt genombrott med indiefavoriten ”Clerks”, en simpel men desto mer underhållande, svartvit komedi om personal och kunder i en närbutik. Inte bara blev filmen en start på Smiths karriär och hans "View Askewniverse” men även vad som skulle bli en tacksam, liten filmtrilogi.

 

”Clerks II”, som kom ut 2006, var inte bara en ovanligt stabil tvåa utan även en av Smiths bättre filmer i hans senare karriär och nu är det alltså dags för att avrunda trilogin. Till skillnad från när han skickat birollsfigurerna Jay (Jason Mewes) och Silent Bob (Smith själv) till Hollywood, två gånger dessutom, så är det inte tal om något buller och bång.

 

Istället är vi tillbaka på Quick Stop där filmernas huvudperson Dante (Brian O’Halloran) och bästa vännen Randal (Jeff Anderson) fortfarande jobbar. Det småtrista småstadslivet tar en vändning när Randal drabbas av en hjärtattack och efteråt bestämmer sig för att göra en film baserat på allt duon upplevt i butiken genom åren.

 

Det är en enkel, välbekant story vi sett tidigare, bland annat i Smiths egen ”Zack and Miri Make a Porno”. Men bland alla tokigheter och grova skämt finns värme men framför allt en tänkvärd saga om livet och döden. Det är uppenbarligen en djupt personlig film för Smith, som själv överlevt en hjärtattack, och gjord med lika mycket hjärta (ursäkta ordvitsen) som självdistans.

 

Det är en film som lär falla fans av både Smith och de tidigare ”Clerks”-filmerna perfekt i smaken. Här drivs det friskt med både religion, Generation Y och ”Star Wars”. Smith skojar om sig själv och sin Hollywood-karriär. Metahumorn duggar tätt och som så ofta i Smiths filmer kan det bli lite för mycket av det goda, som i den cameo-fyllda provfilmningssekvensen - pröva att se hur många kändisar du hinner räkna.

 

Samtidigt vet Smith att han inte är någon mästarregissör och gör helt rätt i att lita på sina aktörer. Att O’Halloran och Anderson har järnstark kemi vet vi sedan tidigare men de är förvånansvärt bra även i dramatiska ögonblick. Trevor Fehrman är kul som bisarra butiksbiträdet Elias (från ”Clerks II”) och Austin Zajur (”Scary Stories to Tell in the Dark”) stjäl varje bildruta som Elias stirriga, nästintill stumma sidekick. Amy Sedaris, i en gästroll som läkare, är alltid en bonus.

 

Det kan hjälpa att se om de första två filmerna för det är gott om snabba gästroller och referenser, inte minst i finalen. Men den fungerar oavsett och det är något beundransvärt med en filmskapare som inte bara är trogen sitt original men vågar vara både personlig och melankolisk. En rolig - men även lite sorglig - film om livet, döden och manlig vänskap som inte är alltför pretentiös är något vi bör ta tillvara på. Tack för en fin trilogi, Smith.