Prospect 2018

Tonåringen Cee (Sophie Thatcher) och hennes far Damon (Jay Duplass) beger sig mot en främmande måne i uppdrag att hitta mineraler som kan betala för resan tillbaka till deras hemvärld. De jobbar som grävare, och är experter på att leta upp och gräva fram de här värdefulla stenarna. Ungefär som de bästa guldgrävarna under guldruschen på 1800-talet, fast i rymden. Men de stöter på hinder efter en dålig landning, och inser snabbt att de är strandsatta på månen om de inte lyckas hitta en farkost därifrån.

 

Och precis som i Klondike under slutet av 1800-talet, är konkurrensen om fynden hård. En av rivalerna är Ezra (Pedro Pascal), och det är här våra huvudkaraktärers jakt på rikedom övergår till en fight för deras liv.

Det är alltid spännande att se en rymdfilm gjord på låg budget, istället för våra blockbusteräventyr. Inget ont om "Star Wars" eller "Guardians of the Galaxy", men det finns så många sådana att välja på. Dessutom känns det avslappnande på något sätt med en film som inte behöver knyta an till ett större filmuniversum, eller ha studions press bakom sig. Det är något som förmodligen gynnade Christopher Caldwell och Zeek Earl vid skapandet av den här filmen. Det här känns som tvättäkta science fiction, där vi får upptäcka nya världar, nya varelser och se nya miljöer. Den påminner på flera sätt om “Annihilation” som kom till Netflix förra året.

Filmen inleds i en smutsig rymdfarkost, men så fort vi kommer till ytan på månen slås man av hur beundransvärt vacker den här filmen är. Miljön är inte helt olik vår egen moder jord, men tillräckligt annorlunda för att man ska köpa att man befinner sig i en värld långt bort från vår. Produktionsdesignen håller en oerhört hög nivå, speciellt med tanke på den låga budgeten. Det fanns flera vackra bilder jag gärna har som tavla på väggen.

Något som ofta går förbisett i dagens Hollywood-produktioner är världsbyggandet, alltså hur detaljerad världen är med sin historia, geografi och ekologi. Men här har man istället lagts extra krut på det. Vi får lära oss om hur yrkena fungerar i den här världen, och får se olika former av religioner och stammar. De teasar också om att det finns fler planeter där ute som låter minst sagt fascinerande. När filmen är över så har vi precis lagom med kött på benen för att vilja se en uppföljare.

Filmens tempo är inte den snabbaste, men tack vare starka insatser, framför allt från Pascal och Thatcher, blir det inte tråkigt. Dialogen är intressant och kemin mellan karaktärerna håller en hög nivå. Ezra är din typiska rymdpirat, med en rapp käft, och Cee är en tyst, men mycket intressant framtida mineralexpert.

Man slängs snabbt in i handlingen, och det gäller att hänga med. Det är ingen som håller en i handen och förklarar hur allt fungerar, utan det får du lista ut efterhand ju längre in i filmen vi kommer. Det leder dock till att vissa element kan vara svåra att förstå och har man inte hängt med till 100% riskerar man att känna sig utelämnad. Men det är en risk som regissörena tog, på gott och ont. Jag uppskattar att de ger oss chansen att förstå och upptäcka själva.

Här hittas inga rappa, komiska repliker, eller någon fartfylld action med explosioner och rymdkrig. Men om du är ett fan av gammal hederlig science fiction, eller bara känner ett behov av att leva dig in i en annan värld, är “Prospect” för dig.