Walesa 2013

Polen var efter andra världskriget ockuperat av Sovjetunionen och trots att det på papperet var ett självständigt land fanns ingen egentlig frihet för invånarna som levde under svåra ekonomiska och sociala omständigheter. Kommuniststyret bevakade noga den till tystnad skrämda befolkningen och reglerade levernet genom censur och andra totalitära metoder vilket hade förödande konsekvenser. 

Ur oroligheterna och det desperata missnöjet klev Lech Walesa fram. Han var den vältalige varvsarbetaren som blev ordförande för fackföreningen Solidaritet och sedermera landets första folkvalda president. Med envishet och en stor dos mod trotsade han diktaturen och banade väg för demokrati, vilket kostade honom upprepade turer till fängelset. 

I filmen om honom lär vi känna den motsägelsefulle mannen, nobelpristagaren och emellanåt närmast arrogante men oftast ändå sympatiske ledaren, som förändrade livet och ödet för så många. På senare tid har vissa av hans uttalande med rätta ifrågasatts, något som inte ryms i denna relativt hyllande filmiska biografi som endast har i fokus de 20 heroiska åren mellan 1970 och 1990.


En dramatiserad och mycket detaljerad intervju med den italienska journalisten Oriana Fallacci ramar väl in historien i vilken vi ömsom får följa Walesas ofta ödesdigra kamp för arbetarnas rätt och ömsom det inte helt friktionsfria livet hemmavid som make och familjefar.

”Walesa – Man of Hope” är på flera sätt ett skönt punkigt porträtt av en av de politiskt mest inflytelserika männen i Europa under de senaste decennierna. 


I huvudrollen som den egensinnige, men alltid fredlige, revolutionären ser vi en fenomenal Robert Wieckiewicz som övertygar starkt i pendlandet mellan ödmjukhet och en ton av visst övermod. Hans fru spelas av en likaledes lysande Agnieszka Grochowska som, även om hon mestadels förblir i bakgrunden (läs hemma) med parets många barn medan maken gör ”viktigare saker”, ger berättelsen tyngd och också honom som människa nödvändiga nyanser. I en senare, mycket rörande scen, när hon kommer hem efter en resa till Norge där hon mottagit sin makes fredspris (han tordes inte själv åka av rädsla för att hamna i ofrivillig exil), blir hon utan någon som helst anledning avklädd och kroppsvisiterad av den inhemska tullen. Hon låter sig dock inte knäckas av förödmjukelsen, som bara är ett av alla exempel på vad hon fick stå ut med under åren som maka till en av regimen avskydd, men för andra så betydande man.

Filmen ”Walesa” är regisserad av den legendariske polske auteuren Andrzej Wajda ("Marmormannen", "Järnmannen") som fortfarande vid en ålder av 87 har den vitalaste av visioner. Med självklarhet behärskar han filmens språk och levererar i och med detta, sitt senaste alster, inte bara ett viktigt epos ur en historisk aspekt som bör, om så bara för den anledningen, ses utan också ett verk som dess förutom helt enkelt är en väldigt gripande och mycket underhållande film. 


Manuset av Janusz Glowacki är välskrivet och hantverket fantastiskt. Det konstnärligt kompetenta fotot, omväxlande i färg och svartvitt, är snyggt korsklippt med äldre arkivmaterial, allt medan skön punkmusik ger upproren ett effektivt ackompanjemang. 

Den som inte kan sin historia är dömd till att upprepa den. Och idag, med diverse oroligheter runt om i världen och framförallt den upprustning som sker en bit öster om oss, med övergrepp mot minsta möjliga meningsmotståndare, känns filmen om Walesa mer aktuell än någonsin. Se den.