The Accountant 2016
Synopsis
Christian Wolff är ett matematiskt geni med mer gemensamt med siffror än människor. Hans revisorsfirma är en front där hans kunder är några av världens farligaste kriminella. När Finansdepartementets brottsdivision kommer honom på spåren tar Christian sig an en mer hederlig klient - ett toppmodernt robotföretag där en ung revisor upptäckt en avvikelse på flera miljoner dollar. Men när Christian närmar sig sanningen ökar antalet döda.
Info
Originaltitel
The Accountant
Biopremiär
4 november 2016
DVD-premiär
20 mars 2017
Språk
Engelska
Land
USA
Åldersgräns
15 år
Längd
Räkna med bråk
Om "A Beautiful Mind" och Bourne fick ett kärleksbarn - ett awkward kärleksbarn som bara två föräldrar kan älska - så skulle det bli "The Accountant". Ben Afflecks autistiske actionhjälte får en mer än grundlig presentation, och emellanåt blir det också schysst pangpang, men i det stora hela andas det ofattbart tråkig 90-talsthriller.
En thriller om en fifflande revisor som jagas av Finansdepartementet? Det är ju precis så kul som det låter.
Visst, för balansräkningens skull bör det nämnas att "The Accountant" har ett par hyfsade actionscener, och att karaktärerna begåvats med mer nyanserade drag än vad vi brukar se. Men summan av kardemumman - det här är en märklig och ologisk dussinthriller som jag inte kan rekommendera någon.
Ben Affleck spelar Christian, ett mattesnille med ena foten i den kriminella världen. På dagarna är han revisor, på nätterna skjuter han skurkar. För när man skattetrollar åt ljusskygga typer finns det många som vill döda en. Tydligen är det också relevant att Christian är uppvuxen med Aspergers syndrom. Så medan siffror och bokföring är det mest spännande han vet, lever han ett socialt skyggt liv med minimal kontakt med människor.
Men nu ska vardagen bli lite mer kaotisk. Han anlitas av Lamar Black (John Lithgow), grundare till ett teknikföretag, för att undersöka vem som stjäl pengar från kassan. Samtidigt är agent Ray Fisher (J.K. Simmons) honom på spåren. I samma veva kliver Dana (Anna Kendrick) in i hans liv och rör om i de trygga rutinerna. Dessutom vill någon inte att de ska nosa för mycket i företagets affärer. Det är tur att vår revisor är topptränad till att skjuta och slåss, för det kommer behövas.
"The Accountant" är på många vis en origin-berättelse, som en början till en hel filmserie jag i ärlighetens namn inte behöver se. Vi spenderar en stor del av filmen i det förlutna, och är det inte Christians barndom som avhandlas så är det andra karaktärer som gärna berättar om sina liv. Jag kan uppskatta tanken, det ska ge mer djup och nyans även till de mindre rollerna, som lätt kunde bli platta. Men samtidigt måste de få något vettigt att göra i själva filmen, i nutid, vi behöver se en intressant utveckling och ett syfte, annars har vi lärt känna dem i onödan.
Förvånansvärt nog är filmen en originalhistoria - med så mycket bakgrund och onödig information på plats kunde man tro den byggde på en bok. Jag förväntar mig nästan att se Robert Ludlums eller Lee Childs namn i eftertexterna. "The Accountant" har spår av den typen av deckare, skapade av en medelålders man som lever ut sina James Bond-fantasier framför tangentbordet. Ni vet, han som skriver om den hårde ensamvargen som mjuknar inför en kvinna i nöd, och plötsligt fylls femton sidor med beskrivningar av hur olika vapen låter och känns. Självklart har hjälten en husvagn full med guld, vapen, och fejkpass. Jag har inte läst många såna romaner, tack och lov, men tycker jag kan typen - det är bara att se en film om Bourne, Hamilton eller Jack Reacher.
Med så få filmer där ute som skildrar autism, är det synd att en så pass researchad och välvillig skildring av en autistisk huvudperson tvingas gå hand i hand med en dussinthriller med pajig intrig. Affleck, oftast lite träig som skådis, passar å andra sidan bra som den fåordige enstöringen som helst bara vill stänga in sig i ett rum och räkna ifred.
"Warrior"-regissörens "The Accountant" har sina twistar, det finns överraskningar, och man vet aldrig riktigt var filmen är på väg. Hela bilden av Christian och hans värld klarnar först mot slutet, när alla pusselbitar är på plats. Men hur man än räknar på det är "The Accountant" ofattbart tråkig. Det finns inte mycket i filmen som fångar intresse, och den ovanliga uppbyggnaden - alla tillbakablickar - gör att handlingen i nutid blir lidande. Det hela påminner om en rätt lam 90-talsthriller, och jag misstänker att "The Accountant" kommer vara bortglömd om ett år.
Jag är ingen revisor men ska jag ge ett ekonomiskt råd i höst: lägg biljettpengarna på något roligare.
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Ingen kunde räkna ut vad man ville säga!
Se den:
Om du vill ha en lite mer udda version av Jason Bourne med inslag av Rain Man och Taken så har man lyckats koka ihop allt i The Accountant.
Inledningen är intressant men tyvärr så landar man i en halvsunkig actionthriller efter mycket om och men. Det är inte lysande men tillräckligt bra för att hålla blicken fäst framåt istället för på klockan.
Undvik den:
Om du känner ett behov av att verkligen se en film som håller samma nivå och balans hela vägen i mål.
Det blir varken spännande, intressant eller omskakande när alla pusselbitarna väl ligger på plats.
Andra kritiker (3)
"Någonstans i röran gömmer sig kanske en kul actionkomedi. Tyvärr får den aldrig komma fram, en konsekvens av ett pretentiöst och tondövt manus..."