Close 2019
Synopsis
Noomi Rapace spelar Sam, en livvakt och antiterrorist-expert, som tar uppdraget att skydda en ung arvtagerska. Ingen av dem gillar idén, men de tvingas fly tillsammans efter en våldsam kidnappning.
Info
Originaltitel
Close
Digitalpremiär
18 januari 2019
Språk
Engelska
Land
Storbritannien
Distributör
Netflix
Längd
Noomi Rapace som tuff livvakt i dussinaction
Noomi Rapace är hård livvakt på rymmen från kidnappare, med en bortskämd tonåring. Ett lockande, löst verklighetsbaserat upplägg levereras som svag, förutsägbar dussinaction med några få spännande sekvenser som lyfter betyget.
På pappret är en film om livvakten Jacquieline Davis (med klienter som J.K. Rowling och Liza Minnelli) väldigt lockande. Och vår egen Noomi Rapace känns absolut som en passande huvudrollsinnehavare. Men nämnas bör att filmen är löst baserad på Davis vilket gett filmskaparna rejäla friheter. Och även om Rapace känns om ett lämpligt val är det även lite… tråkigt.
Handlingen följer Sam (Rapace), som hon heter i filmen, när hon efter en karriär av krigsbaserade uppdrag anlitas att vakta bortskämda, tonåriga arvtagersken Zoe (Sophie Nélisse) i Bangkok. En viss kulturkrock uppstår innan de båda tvingas fly efter ett våldsamt kidnappningsförsök. Ingen verkar gå att lita på, varken polis eller Zoes styvmamma (Indira Varma, ”Game of Thrones”).
Hårdhudade livvakter är knappast något nytt på film men det är desto mer ovanligt och spännande med en kvinnlig sådan. Tyvärr är Sam en tröttsam stereotyp med tunga demoner i bagaget och en ovilja att släppa in någon. En karaktär vi sett oräkneliga gånger förut, dessutom inte sällan i Rapaces skepnad. Relationen mellan kvinnan som givit upp sitt barn och den moderlösa flickan är nästan generande förutsägbar.
Historien är välbekant men hyfsat fungerande och stundtals slängs några sevärda actionsekvenser in med doser av såväl ”Panic Room” som ”Bourne Identity”. Här finns bland annat en intensiv scen där Rapace bekämpar en skurk med händerna bakbundna och en annan under vatten med ett gäng aggressiva fiskar. Men för varje bit välkoreograferad action finns dramatisk dialog som sjunker som en sten.
Vad mer saknas en ordentlig antagonist samt vettiga huvudpersoner som inte bestämmer sig för att lösa fallet själva, följa efter skurkarna och återvända till brottsplatsen… Vad gäller Rapaces insats så distraherar en obekväm dialekt och det faktum att vi sett henne spela denna typ av ”svåra” roll alltför många gånger. Vad som kunnat bli en intressant inblick i ett fascinerande yrke är istället dussinaction som varken har berört eller roat när eftertexterna rullar.
Handlingen följer Sam (Rapace), som hon heter i filmen, när hon efter en karriär av krigsbaserade uppdrag anlitas att vakta bortskämda, tonåriga arvtagersken Zoe (Sophie Nélisse) i Bangkok. En viss kulturkrock uppstår innan de båda tvingas fly efter ett våldsamt kidnappningsförsök. Ingen verkar gå att lita på, varken polis eller Zoes styvmamma (Indira Varma, ”Game of Thrones”).
Hårdhudade livvakter är knappast något nytt på film men det är desto mer ovanligt och spännande med en kvinnlig sådan. Tyvärr är Sam en tröttsam stereotyp med tunga demoner i bagaget och en ovilja att släppa in någon. En karaktär vi sett oräkneliga gånger förut, dessutom inte sällan i Rapaces skepnad. Relationen mellan kvinnan som givit upp sitt barn och den moderlösa flickan är nästan generande förutsägbar.
Historien är välbekant men hyfsat fungerande och stundtals slängs några sevärda actionsekvenser in med doser av såväl ”Panic Room” som ”Bourne Identity”. Här finns bland annat en intensiv scen där Rapace bekämpar en skurk med händerna bakbundna och en annan under vatten med ett gäng aggressiva fiskar. Men för varje bit välkoreograferad action finns dramatisk dialog som sjunker som en sten.
Vad mer saknas en ordentlig antagonist samt vettiga huvudpersoner som inte bestämmer sig för att lösa fallet själva, följa efter skurkarna och återvända till brottsplatsen… Vad gäller Rapaces insats så distraherar en obekväm dialekt och det faktum att vi sett henne spela denna typ av ”svåra” roll alltför många gånger. Vad som kunnat bli en intressant inblick i ett fascinerande yrke är istället dussinaction som varken har berört eller roat när eftertexterna rullar.
| 17 januari 2019 21:00 |