Jumanji: Welcome to the Jungle 2017

Om du är född på 80- eller 90-talet är chansen stor att du någon gång stött på "Jumanji" i en vhs-spelare. I familjefilmen från 1995 drogs pojken Alan Parrish in i ett lömskt brädspel. 30 år senare kom han tillbaka som en skäggig Robin Williams, med skrämmande historier om en djungel där han spenderat större delen av sitt liv. Ut kom också en lång parad av ilskna djur för att skapa kaos. Som uppföljarens titel antyder ska vi nu få besöka djungeln ifråga.

Eller, uppföljare och uppföljare. Vissa kallar den för en reboot, men ”Jumanji: Welcome to the Jungle" är egentligen en väldigt fristående film, som inte delar mycket annat än titeln med originalet. Den har också begåvats med en rad roliga karaktärer, sköna skådespelare som gestaltar dem, och ett tillräckligt kittlande upplägg för att filmen ska stå utmärkt på egna starka ben. Ettan var en småläskig familjefilm för något äldre barn, det här är en bred och publikfriande äventyrskomedi rätt långt från den ”Jumanji” vi minns. Och inget fel i det.

Brädspelet har uppgraderats till tv-spel, en retrokonsol från 90-talet, som hittas av highschool-elever i skolans dammiga källare. Vips, så sugs de in i spelet på något magiskt vis, och förvandlas till de avatarer de har valt.

Den tanige nörden har blivit Dr. Smolder Bravestone (Dwayne Johnson), en muskulös äventyrare med sug i blicken. Sportstjärnan tappar en halvmeter i höjd och blir sidekicken Finbar (Kevin Hart), kort men kunnig i det mesta. Den blyga tjejen som hatade idrott förvandlas till Ruby Roundhouse (Karen Gillan), lättklädd men livsfarlig actionhjältinna. Och den självupptagna, populära Bethany finner sig själv i en överviktig, medelålders mans kropp - Jack Black har fantastiskt roligt med rollen!

Det handlar om fyra high school-klyschor som i vanliga fall inte skulle prata med varandra, men som nu - med nya kroppar och oväntade superkrafter - tvingas att samarbeta för sin överlevnad. Jumanji är som vilket annat spel som helst, det dyker upp skurkar och utmaningar som de måste klara för att nå nästa nivå. Och kanske kan de på köpet lära sig att se bortom varandras fasader och lägga fördomar åt sidan? Ett sockersött men relevant budskap bakas in i smeten.

Ett ganska töntigt upplägg räddas av de härliga huvudrollerna, som höjer filmen till oväntat kul höjder. Fyra kända ansikten i totalt annorlunda roller - det är alltid underhållande att se en tuffing som Dwayne Johnson driva med sin image, till exempel. Filmen hittar många skratt i samspelet i gruppen, en omaka kvartett med en minst sagt ovanlig nöt att knäcka.

Sämre funkar det att sälja in till publiken att Jumanji skulle vara ett hyfsat farligt och svårt tv-spel. De olika nivåerna, djuren, fällorna och gåtorna, kunde ha varit fler och gjorts mer övertygande. Till slut blir man rätt trött på alla motorcykelbusar som dyker upp från ingenstans. Det bjuds på en del lekfulla insider-skämt som alla gamers kan uppskatta, men samtidigt missar man flera chanser att ta in igenkännbara element från tv-spelsvärlden. Regissören Jake Kasdan ("Sex Tape", "Bad Teacher") lägger hellre fokus på nästan parodiskt over-the-top actionscener och under-bältet-komedi, än en äkta känsla av äventyr och fara.

Men detta ”Freaky Friday”-upplägg i ”Tomb Raider”-miljöer funkar bättre än väntat. Tack vare sköna skådisar, och ett par små blinkningar till 90-talets ”Jumanji” för alla fans, kan både gammal som ung se fram emot en underhållande verklighetsflykt i biomörkret.