In the Land of Saints and Sinners 2023

Nackdelen med att recensera nya Liam Neeson-filmer är att det sällan går att säga mycket nytt. Så länge det är action-Neeson, åtminstone. Det kvittar egentligen om de är bättre eller sämre än genomsnittet, någonstans lever ändå den där ständigt gnagande känslan av att vi har sett det förut.

 

Den korta beskrivningen av handlingen, den så kallade hisspitchen, för “In the Land of Saints and Sinners” fick mig att ana en upprepning. Men där hade jag fel. Åtminstone till största delen.

 

Hisspitchen, ja. Enligt den handlar filmen om en lönnmördare som beslutar sig för att gå i pension, när tre hämndlystna terrorister dyker upp i hans lilla irländska hemby och sätter käppar i hjulet. Våld följer.

 

Vilket på inget sätt är inkorrekt, men det blir snart tydligt att “In the Land of Saint and Sinners” är någonting mer. Redan den inledande scenen, som tar avstamp i mitten av 70-talet och visar att terroristerna specifikt är IRA-medlemmar som planterar en bomb, visar att det här inte verkar vara en ny “Taken”-kopia.

 

Och när vi först möter Liam Neesons trötta lönnmördare, Finbar Murphy, är det utan att faktiskt veta hans huvudsakliga yrke. Liksom hans vänner och medmänniskor hålls vi inledningsvis ovetande. Att följa Finbars liv och relationer med de andra i byn, även efter vi fått veta hans hemlighet men främst innan actiondelen drar igång, ger oss möjlighet att lära känna honom på ett sätt som inte hör till vanligheterna i den typ av film jag trodde det här skulle vara.

 

Allt där här är lite på gott och ont, kan sägas, för den som väntar sig modern Action-Neeson kan bli besviken när tempot visar sig vara klart långsammare. Och den som väntar sig mer lågmåld irländsk dramathriller, kan nog bli besviken över de delar som doftar mer modern action.

 

Just det här att regissören Robert Lorenz (“The Marksman”, “Trouble with the Curve”) inte riktigt vet vilken film han vill göra, är mitt största problem här. Jag uppskattar när han försöker göra irländsk realism och jag uppskattar när såväl actionscenerna som musiken andas western, och det känns som en irländsk western. Jag tycker bara inte de här delarna gifter sig ordentligt.

 

Men på det stora hela landar jag ändå i att det här är smärre invändningar. För även om helheten inte alltid håller ihop, håller delarna hög standard. Musiken stack definitivt ut här, vare sig det är westerntonerna eller de mer sansade irländska vibbarna. Och så skådespeleriet, förstås. 

 

Att Liam Neeson gör sin roll med beröm kommer såklart inte som någon överraskning, han passar dessutom extra fint i sin ursprungliga irländska omgivning. Colm Meaney (“The Commitments”, “Star Trek: The Next Generation”) gör en liten men välkommen roll som Finbars uppdragsgivare Robbie, och Ciarán Hinds (“Belfast”, “Tinker, Tailor, Soldier, Spy”) är minst lika minnesvärd som Vinny - hans bästa vän i byn. Hinds är alltid ett nöje att skåda.

 

Men fan vet om inte Kerry Condon är den stjärna som lyser klarast. Hon känns bland mycket annat igen från förra årets hyllade “The Banshees of Inisherin”, och gör rösten till Tony Starks digitala kompanjon Friday i Marvel-filmerna. Här tar hon rollen som Doireann, en av de tre terroristerna och den ledande gestalten i gruppen. Hon tar i, ibland från tårna, men är alltid trovärdig i karaktärens övertygelse, vare sig det gäller uppdraget de utför eller hämnden som söks.

 

I slutändan tror jag inte “In the Land of Saints and Sinners” kommer kämpa om några stora priser. Det saknas något för att binda ihop de där delarna till en fantastisk helhet. Men samtidigt behöver filmen knappast skämmas för sig, och jag tror absolut den kommer hitta sin välförtjänta publik på sin streamingtjänst.