Baby-bossen 2017

Tim har det perfekta livet med mamma och pappa. Han leker och busar med sina föräldrar och tillsammans är de oövervinnerliga. Men sedan händer det som inte får hända, Tim får en liten bror. En baby kommer in och stör den heliga treenigheten och plötsligt är inget som det tidigare varit.

Babyn är dessutom inte som andra babys, det är en Baby-boss, klädd i kostym och med portfölj i handen. Han har ett viktigt uppdrag och det är mer än att bara vara söt. Baby-bossen är skickad till jorden från babybolaget ovan molnen för att komma till rätta med det stora valp-problemet här nere. Valparna håller på att ta över i gullighet på bekostnad av kärleken till våra små mänskliga avkommor vilket hotar bebisars hela existens.

När Tim får reda på detta går han med på hjälpa sin så kallade bror mot löfte om att han lovar försvinna när väl uppdraget är utfört.

Historien är minst sagt osannolik och rätt så okonventionell, men därför också väldigt kul. Det bryter av en del mot många storys vi ser i barnfilmer idag, vilket alltid piggar upp och eftersom den lyckas med konststycket att inte vara förutsägbar, har den halva inne bara därför. Andra halvan vill in den också och pockar på uppmärksamhet, fast där tar det tyvärr snart stopp.

Jag skrattar till ofta och tycker om det jag ser, men karaktärerna är tråkigt nog väl platta för att generera mer känslor hos mig. Tim är en reko och väldigt typisk barnfilms-kille som vi alla kan känna igen oss i, men han är inte intressantare än så. Vid sidan av känns så klart babyn väldigt annorlunda mot hur babys ofta gestaltas och han är också emellanåt riktigt rolig, om än rätt burdus och inte särskilt sympatisk. Hans kompisar är tyvärr inte lika sprudlande och hade kunnat göras mer med, liksom skurken, som när väl hen gör entré, aldrig på allvar känns särskilt ”skurkig”.

”Baby-bossen” är ändå sammanfattningsvis en kreativ, grann och hjärtevärmande film som snuddar vid stora frågor om föräldraskap, familjeband och känslor om otillräcklighet. Övergripande handlar den lätt svepande om kärlek och fantasier och uppmuntrar eventuellt i slutändan till att våga drömma, fantisera och leva, men samtidigt aldrig glömma att kärleken vi känner är oändlig.

Det finns onekligen några logiska luckor och tempot sackar efter ibland. Fast efteråt är det med ett leende jag lämnar salongen och känner att detta absolut är en lätt och lagom feelgood-rulle som höll mig underhållen, men kanske mest ändå roade barnen. Se den tillsammans med dina och mysnjut lite i smyg du med.