The Square 2017

”The Square” använder den ytligt pretentiösa konstvärlden som backdrop för ett modernt, inkluderande och så kallat öppet Sverige. Vi får i huvudsak följa museikuratorn Christian, en stilig och lätt självgod kulturman som ängsligt tampas med sin självbild och synen på samhället han lever i och är en del av.

 

Christian är initiativtagare till museets kommande utställning The Square. The Square är idén om en ruta som ska fundera som en frizon, en plats inom vilken vi alla är lika mycket värda, med samma rättigheter och skyldigheter. Denna vackra och solidariska tanke är en röd tråd genom filmen och ställer svåra frågor om hur det egentligen står till med vår medmänsklighet, samtidigt som den uppmanar till eftertanke, men också skänker visst hopp mot slutet.

 

I början av filmen kommer en skrikande kvinna springande mot Christian när han är på väg till jobbet. Hon ber desperat om hjälp då en man jagar henne. Christian och en annan förbipasserande ställer sig något tveksamt som en mur mellan det bråkande paret, som strax därefter försvinner. De kvarvarande männen klappar sig nöjt för bröstet och känner adrenalinet pumpa. Vilka hjältar till karlar de är! Men snart inser Christian att både hans plånbok och telefon är borta efter tumultet, vilket är ett hårt slag för hans redan sviktande manliga och medmmänskliga ego. 


 

"The Square" är inte den enklaste filmen att ta till sig och ibland känns scenerna närmast plågsamt utdragna. Det är väldigt långa tagningar överlag med oftast en stillastående kamera och ganska få klipp. Liknande stil kan kännas igen från Roy Anderssons filmer och även här får vi fantastiska bilder, var och en nästan en installation i sig själv. Visst tenderar det att vara utmanande emellanåt, men vår färske svenske mästare (ja, han får kallas det nu) balanserar hela tiden på rätt sida av det han vill förmedla och gör det med sådan finess att jag vill ställa mig upp applådera sekunden efter jag suttit och obekvämt skruvat mig i stolen.


Danske skådespelaren Claes Bang i rollen som Christian är vår samlade ängslighet personifierad och är verkligen en fröjd att se. Scenerna med honom och "Mad Mens" Elisabeth Moss (som spelar en amerikansk journalist) är inget mindre än fullständigt magiska och jag kan verkligen inte titta mig mätt på de två. En mycket minnesvärd och obekvämt svettdrypande sexscen dem emellan, med ett briljant slut, säger så mycket om vår tid, oss som människor och normerna vi försöker passa in i.

I andra roller får vi se Dominic West ("The Wire", "The Affair") som ännu en konstsnobb och apimitatören Terry Notary som den synnerligen obehagliga, men på sätt och vis väldigt mänskliga apmannen i en av filmens mest olustiga scener som jag sent kommer glömma.

"The Square" är en otroligt stark film som stannar kvar i medvetandet länge. Filmen hade dock mått bra av att tightas till en aning, men då jag har svårt så här i efterhan att peka ut vilka delar jag finner överflödiga, låter jag det bero. För även i detta långa (2 h 22 min) format är det här ett fantastiskt vackert, visuellt och känslomässigt nyanserat konstverk, som hela vägen behåller sin intensitet och verkligen är film som film enligt mig ska vara och se ut.