Deadwood 2004-2006

Man skulle nästan tro att staden Deadwood är en påhittad Hollywoodsaga, bara dess namn låter onekligen alldeles för bra och passande för att vara sant. Faktum är dock att staden, eller byn, faktiskt existerar i verkligheten och då det begav sig var den var precis lika laglös, skitig och illa däran som den porträtterades i serien. Deadwood låg (och ligger fortfarande) belägen strax utanför lakota-indianernas heliga berg Black Hills i South Dakota. 1874 anföll General Custer berget för att driva bort dess indianer och då han sedan utan märkbar framgång återvände, rapporterade han om att det fanns stora mängder guld i Black Hills vilket ledde till en enorm guldrush. Denna guldrush gjorde att det laglösa Deadwood började blomstra samt att dess folkmängd drastiskt steg. Byn levde dock fortfarande under öga-för-öga-lagar och den låg dessutom mitt i ett indianterritorium vilket gjorde att faran alltid fanns där ute och lurade.

Det där var lite historik, frågan är nu ifall serien verkligen höll sig väl med denna historia? Svaret på den frågan är ett tveklöst ja och det med råge. Mannen bakom serien, David Milch, ("Spanarna på Hill Street" & "På spaning i New York") brukar vara en fena på det här med verklighetsskildringar, karaktärer samt äkthetskänslor och detta utan att göra produktionen ifråga det minsta tråkig, tvärtom.

"Deadwood" var absolut inget undantag, här fanns massor av korrekt och väl skildrad historia att vältra sig i och den hade ett karaktärsgalleri som få serier kunde (och kan) mäta sig med, faktum är att de flesta av karaktärerna var baserade på verkliga människor. Från General Custer, via den sliskige saloonägaren Al Swearengen (Ian McShane), sheriffen Seth Bullock (Timothy Olyphant) till självaste Wild Bill Hickock (Keith Carradine). Den sistnämnde bodde och avled faktiskt i Deadwood, ni kanske har hört talas om Död Mans Hand? Denna legend utspelade sig i staden, allt fanns med i serien och detta var bara en av de smaskiga detaljerna och scenerna som Milch lyckades så fantastiskt med att väva in. Ett annat stort plus värt att nämnas är att samtliga av dessa karaktärer kändes äkta och verkliga, ingen var helt god eller helt ond, detta var människor som definitivt var färgade av den våldsamma och brutala gråzon de levde i. Milch tog stor hänsyn till detta och det tackar jag honom innerligt för.

Men vad handlar då serien "Deadwood" om? Här blir det lite knepigt i och med att den handlar om allt möjligt och alla möjliga. Mycket av handlingen får ni helt klart ut av den historia jag berättade om här ovan, den som själva staden grundar sig i, annars är det verkligen ett potpurri av berättelser och händelseförlopp. Man skulle kunna säga att "Deadwood" har många huvudkaraktärer, men den största karaktären av dem alla är staden själv. Berättelserna är minst lika många; i "Deadwood" finns kriget mot indianerna, en seriemördare, legendariska revolvermän, våldtäkter, familjemotsättningar, bankrån och självklart den stora guldrushen som ständigt påverkade staden, både positivt och negativt. Allt detta har sedan Milch mycket skickligt vävt in i ett damm av skit, blod, tårar, svett och rent jävlaranamma!

Jag kan väl ändå ge er själva inledningen till serien så ni i alla fall har ett litet hum om dess koncept. I den första säsongen kastas vi rakt in i handlingen där Seth Bullock (Olyphant) lämnar och ger upp sitt jobb som en U.S. Marshall i Montana. Detta för att, tillsammans med sin vän Sol Star (John Hawkes) starta upp en slags järnaffär i guldhuggarlägren i Deadwood. På ett annat håll och även med sitt sikte inställt på samma stad, finns bland annat den legendariske gunslingern Wild Bill Hickock (Carradine) och hans gäng. Vi ges även tillfälle att stifta bekantskap med Deadwoods självutnämnde ledare, den fifflande och skoningslöse saloon-ägaren Al Swearengen (McShane). En samvetslös mångsysslare som precis lurat på en rik affärsman att köpa en rättighet till att gräva efter guld där det självklart inte finns någon åder överhuvudtaget. Det tar inte lång tid förrän motsättningarna mellan de nyanlända lycksökarna och de hårdbarkade stadsborna bokstavligen börjar att hagla ned.

"Deadwood" är ett rent och skärt mästerverk i många, många aspekter. Här får man nog söka med lupp ifall man ska hitta något enstaka litet minus. Nu fick serien inte sin tilltänkta fjärde säsong och just det är väl i sådant fall den enda invändningen jag har, för resan mot det något ofärdiga målet är sannerligen ren magi. Jag har redan rosat karaktärsgalleriet, men hur står det då till med skådespelarna som gestaltar alla dessa härliga figurer? Det är top notch hela vägen och jag vill särskilt lyfta fram skådespelare som Timothy Olyphant, Ian McShane, John Hawkes, Powers Boothe, Brad Dourif, W. Earl Brown, William Sanderson, Ray McKinnon och Robin Weigert. Jag skulle kunna sitta här och rabbla hur länge som helst, ty det finns inte ett enda svagt kort bland alla dessa fantastiska (och annars ganska ofta underskattade) skådespelare.

Vad det gäller fotot, kulisserna, miljöerna, dialogerna etc. så är det samma sak, det finns få serier som kan mäta sig med detaljrikedomen, känslorna och äktheten i "Deadwood". Serien liksom suger tag i en och plötsligt känns det som att du är där på riktigt. Du kan nästan andas dammet, ducka för kulorna och känna stanken från likhögen där borta bland grisarna i stian. "Deadwood" är verkligen, precis som rubriken lyder; så skitigt men ändå så snyggt!

Rollen som Al Swearengen blev skådespelaren Ian McShanes stora genombrott, bättre sent än aldrig får man väl ändå säga. Jag ska få be om att få avsluta denna recension med att citera just Swearengen. Några väl valda ord som verkligen beskriver seriens hårda natur och attityd;

"Pain or damage don't end the world. Or despair, or fucking beatings. The world ends when you're dead. Until then, you got more punishment in store. Stand it like a man... and give some back."