Holy Spider 2022

Media döpte honom till Spindelmördaren. Alla hans offer var prostituerade och missbrukare, kvinnor längst ned på samhällets botten som ingen skulle sakna. Han påstod sig ha religiösa motiv och ville ”rensa sin stad från korrupta syndare”.

 

Verkliga händelser som utspelade sig i Iran i början av 2000-talet ligger till grund för svensk-iranske regissören Ali Abbasis dramathriller. "Holy Spider" är en film där de grafiska morden känns lika otäcka som samhällets ignoranta inställning till morden. Mördaren visar sig till och med ha fans som stöttar och hejar på honom. 

 

En av två huvudpersoner i "Holy Spider" är den undersökande journalisten Rahimi, som reser från Teheran till den heliga staden Mashhad, upprörd över fallet med mördaren som härjar om nätterna. Hon misstänker, och med all rätt, att polisen inte prioriterar några döda kvinnor som valt ett omoraliskt liv. Kanske tycker de rentav att mördaren gör samhället en tjänst? Efter att själv ha mött en sexarbetare som senare hittas död gillrar Rahimi en egen fälla för att fånga Spindeln.

 

Zar Amir-Ebrahimi (från ”Teheran Tabu”) är perfekt rastad som en envis, intelligent och hårdnackad kvinna. Rahimi är alltid redo att kavla upp ärmarna, dra fram regelboken och stå emot patriarkatet. 

 

Den mörka stämningen, den rå realismen som får varje mord att kännas än mer obehagligt äkta, påminner mig om David Finchers thrillers som ”Zodiac”. Men mördarens identitet är aldrig ett mysterium, iallafall inte för oss i publiken. Redan från början presenteras vi för Saeed, en medelålders byggarbetare och småbarnspappa med en fru som inte känner till hans hemliga dubbelliv. Inte heller grannarna märker av hur han lurar hem kvinnor från gatan när ingen annan är hemma, för att sedan strypa dem, dumpa deras lik och ringa pressen och skryta.

 

Mehdi Bajestani spelar Saeed, en man som mördar utan att blinka för att en stund senare sätta på sin fru medan ett lik ligger invirat i mattan i hallen. Att följa en mördare i hans mycket vardagliga liv påminner om ”American Psycho”, det gör Saeed mer mänsklig - och på något vis ännu mer otäck än ett anonymt ansikte i mörkret. Skillnaden mot Patrick Bateman är dock att han inte är någon galen psykopat, utan framstår som en helt vanlig man med ett religiöst kall. 

 

Abbasi, som senast regisserade svenska fantasyfilmen ”Gräns”, vill också ge en röst till kvinnorna som föll offer för Spider Killer, som tog 16 kvinnors liv under en period av två år.

 

Fokus skiftar mellan journalisten och mördaren men också några av hans offer. En är mamma till en liten dotter. En annan märkbart sjuk och verkar inte fått äta på länge. En tredje vänder på stereotypen, hon är högljudd och rapp i käften, nästan som en comic relief i denna mörka thriller. Olycksbådande musik av Martin Dirkov ("Shorta", "Knackningar") ligger som en tung filt över hela filmen, och låter oss i publiken aldrig känna oss trygga.

 

Känsliga personer varnas för mordscenerna som visas ofiltrerat, med samma diskbänksrealism som filmen i övrigt, och därför kan upplevas betydligt mer grafiska och brutala än i många skräckfilmer. Här finns minst ett par scener som kommer få dig att vilja titta bort. Samtidigt påminner Abbasi om att man aldrig får blunda för orättvisor och kvinnohat.

 

Filmen, som fick spelas in i hemlighet, visar oss också en annan sida av Iran än vad landets censur vanligtvis låter oss se. Iranska filmer måste följa en rad regler, som att man inte får visa en kvinna utan slöja. Sexscener är förstås inte att tänka på. Regissören bryter glatt mot alla tabun - men så fick filmen också spelas in i hemlighet i Jordanien. 

 

Abbasis tredje långfilm är en djupt ohygglig thriller som griper tag i en, skakar om en och får en att ifrågasätta mänskligheten. En true crime-historia där samhällets ignorans och reaktioner känns lika hänsynslöst som mördarens gärningar.