När jag blir stor 2009

Rainer Hartleb som är mest känd för "Jordbrosviten" där bland annat "En pizza i Jordbro" ingår har ännu en gång filmat barn som växer upp i förorten söder om Stockholm. Vi får följa ett gäng elever från att de börjar första klass 1999 till att de går ut nian 2008. Vi får höra deras tankar inför framtiden, om hur det är att vara kär och tryggheten med att ha en religion.

I skolklassen finns elever med rötterna i Somalia, Algeriet, Bosnien, Gambia, Grekland och Sverige för att bara nämna några. Hartleb vill ta reda på hur det är att växa upp i en förort med influenser från så många olika platser i världen. Vad får barnen med sig från sina föräldrar, varav vissa har upplevt krig medan andra har gett upp sin familj för kärleken. Föräldrarna är en viktig del i "När jag blir stor" som handlar nästan lika mycket om dem som om barnen.

Så vilka är barnen vi möter?

Vi har Charoula från Grekland vars mamma inte fick plugga vidare eftersom hon var tvungen att gifta sig med en man som hon inte var kär i. Efter att ha fått tre barn skilde hon sig och är nu tillsammans med en man som i sin tur inte har någon kontakt med sina föräldrar eftersom det var skamligt att gifta sig med en frånskild mamma.

Anas familj kommer från Algeriet och hans pappa blev terroristanklagad i Sverige men friades. Nu drömmer Anas om att bli advokat för att kunna hjälpa dem som är oskyldigt anklagade.

Narcisa undrar hur hennes liv hade varit om hennes föräldrar inte hade flytt från kriget i Bosnien. Hon berättar också om hur kriget har påverkat hennes framtidsplaner trots att hon bara var några månader när hon kom till Sverige. Hon vill hjälpa andra, kanske bli psykolog.

Mest berörd blir man nog ändå av Sara och hennes mamma som kom som 17-åring till Sverige från Somalia. Familjen skulle komma efter men det blev aldrig så. Ensam i Sverige bestämde hon sig för att göra allt för klara sig bra i livet. Hon vägrar att tänka på det som har hänt utan är bara koncentrerad på framtiden. Att se hennes stolthet över Saras lyckade skolresultat är otroligt fint.

Känslorna svämmar ofta över i "När jag blir stor" precis som det ska vara när det handlar om barn och tonåringar. Man skrattar flera gånger åt de små barnens naiva men gulliga och kloka uttalanden som "Det är roligt att leva" och "Utan mamma finns det inget liv" och man ler åt tonåringarnas stora drömmar. En och annan tår finns det också plats för.  "När jag blir stor" är en film med charm och hjärta så gå och se den.