The Shield 2002-2008

"The Shield" såg för första gången dagens ljus våren 2002 på den relativt okända kabelkanalen FX, som då var rätt ny i gamet vad det gällde just TV-serier. Dessutom skedde detta i en tid då TV-seriernas framfart och status börjat att höjas i och med välskrivna, välspelade samt djupa succéserier som HBO:s "OZ" och "The Sopranos". FX:s storsatsning kretsade dock inte kring vare sig maffiafamiljer eller hårdbarkade fångar, här skulle istället poliserna sättas i fokus, det vill säga den andra sidan av lagen. Eller? Ja, vid ett första ögonkast kanske "The Shield" bara såg ut som ännu ett snutdrama i mängden, men det hela skulle snart visa sig vara så mycket mer än så. Skaparen bakom serien, Shawn Ryan ("The Unit" & "Last Resort"), ville med sin serie visa en helt annan sida av polisyrket. En skitig, rå och brutal sida vilken grundade sig väldigt mycket i den gråzon och korruption som många poliser faktiskt fått sett sig tvingade att hamna i, där ute i den verklighet som både fanns och förmodligen fortfarande existerar.

Jag säger verklighet därför att "The Shield" grundade sig mångt och mycket kring verkliga personer och i de händelser som utspelade sig i polisdistriktet Rampart, Los Angeles i slutet av 90-talet. Själva serien gick till och med just under arbetstiteln "Rampart" innan den ändrades till "The Shield" strax innan premiären 2002. Vad vi har här är alltså en serie om korrumperade poliser, deras familjer, deras vänner och de ödesdigra konsekvenser som dessa människor och de runt omkring dem tvingades ta del av. Här fanns så klart även Internal Affairs samt deras mening och mål porträtterade, och det var faktiskt inte alltid att ens de kunde hålla sig inom lagens stolta blåtonade ramar. När en plikt att försöka sätta dit några korrumperade poliser övergick till ren besatthet suddades de flesta gränser ut, vare sig de ville det eller inte. Lite ironiskt då de plötsligt spelade ungefär samma förrädiska spel som de förövare de jagade.

"The Shield" kretsar främst kring huvudkaraktären Vic Mackey, fantastiskt väl porträtterad av skådespelaren Michael Chiklis, och hans specialstyrka Strike Team, som förutom Mackey själv består av karaktärerna Shane Vendrell (Walton Goggins), Curtis Lemansky (Kenneth Johnson) samt Ronnie Gardocki (David Rees Snell). Medan Vendrell främst porträtteras som Mackeys högre hand och Gardocki som en slags efterträdare, så fungerar Lemansky mest som gruppens gränssättare samt samvete. Denna specialstyrka drar sig alltså inte från att ta emot mutor, tortera förövare eller böja på, för att inte säga bryta, lagen så länge detta är till deras egna fördel. Mycket av de pengar de roffar åt sig används sedermera till att ta sig an större måltavlor än de småtjuvar de ofta terroriserar längst Los Angeles mindre angenäma gator. Allt detta i operationer de mer ofta än sällan planerat själva utan någon överordnads godkännande eller ens vetskap. Den cash som blir över stoppar de dock i sina egna fickor, de läggs i en slags besparingshög, inte helt olikt en pension, samvetet tvättar de rent med ursäkten om att de har så låga löner och usla förmåner.

Ett flertal säsonger av "The Shield" gästades av kända och väl respekterade skådespelare, här kan främst nämnas Glenn Close och Forest Whitaker. Då den sistnämnde besökte serien, gestaltandes en fullständigt besatt IA-agent vid namn Jon Kavanaugh, bjöds man på, i alla fall enligt mig, en av de starkaste säsongerna i TV-historien, alla serier inkluderade. Den katt och råtta-lek som uppstod mellan Kavanaugh och Mackey samt hans insatsstyrka går det knappt att finna en motsvarighet till. Då får man nog leta sig till en klassiker som filmen "Heat" där herrarna De Niro och Pacino stångade sig blodiga. Nu påstår jag inte med detta att "The Shield" bjuder på en ännu större magi än den som uppstod i det legendariska mötet i "Heat", men att den är ungefär jämbördig är det ingen snack om. I alla fall manus och dramatikmässigt. Ty det var inte direkt några amatörer som iscensatte denna underbara meny kallad "The Shield". Förutom seriens skapare Shawn Ryan fanns även Michael Chiklis med som seriens producent och med sig hade de även, den smått galne, Kurt Sutter (skaparen av "Sons of Anarchy"). En man som, för att uttrycka det milt, är känd för att verkligen gå in hårt och noga för sin research vad det gäller sina historier och karaktärer.

"The Shield" var och är inget undantag i sammanhanget, tro mig. Serien besitter ett alldeles lysande karaktärsgalleri, människor med både fel och brister, karaktärer och öden som lika gärna kunde ha varit du, jag eller din granne. Den går heller aldrig för långt, utan bemästrar med glans konsten att hela tiden hålla fötterna nere på jorden, detta trots sina sju säsongers långa speltid. Den håller toppnivå ända in till mål och det är sannerligen inte ofta man får uppleva något sådant av en långkörare. Jag har många gånger kallat denna tidernas bästa snutserie och det står jag för än idag, den enda invändningen jag har mot mitt eget påstående skulle i så fall vara att jag kallar den för just en "snutserie". "The Shield" är, som sagt, så mycket mer. Den tog oss till platser och karaktärer en serie aldrig tidigare vågat trampa in till; en mörk, gritty och våldsam värld där poliserna hellre kastade sina brickor än att de gav vika för gatornas avskräde eller lagbokens byråkrati.

Serien slog även ännu ett slag, för den då hyggligt nytillkomna, dokumentärstilen. Likt kusinen "På Spaning i New York" tedde det sig ganska vanligt att vi som tittare fick följa med dessa snutar med skakig och handhållen kamera i bästa "Cops"-anda. En stil som jag vet många har eller har haft problem med, men i mina ögon passar det "The Shield" som handen i handkloven. Jag kan idag inte föreställa mig "The Shield" filmad på ett annat sätt, stilen höjer både närheten, intensiviteten och spänningen till max. De gjorde allt på rätt sätt och de överanvände inte heller denna dokumentära stil, oroa er icke, de använde den precis där den behövdes som mest.

Jag har, som ni kanske redan förstår, inte mycket att klaga på här. Gillar ni hårdkokta, gråa och hårdhänta snutfilmer som "Training Day", "Copland" eller varför inte "End of Watch", ska ni inte tveka på att ta er an "The Shield". Personligen tycker jag att den till och med slår dessa filmer och vissa av dem dessutom med råge. Det blir full pott, något annat vore för mig helt otänkbart.

"Good cop and bad cop have left for the day. I'm a different kind of cop." - Vic Mackey