Fast & Furious: Hobbs & Shaw 2019
Synopsis
Ända sen den hårdkokta polisen Hobbs, en lojal agent för USA:s säkerhetstjänst, och den kaxige, laglöse Shaw, en f.d. brittisk underrättelseagent, först stötte på varandra i "Fast & Furious 7", har duon konstant slagits, häcklat och försökt överglänsa var andra. Men när en cybergenetiskt förstärkt anarkist får kontroll över ett förödande biovapen, tvingas dessa två svurna fiender samarbeta.
Info
Originaltitel
Fast & Furious Presents: Hobbs & Shaw
Biopremiär
2 augusti 2019
DVD-premiär
9 december 2019
Digitalpremiär
2 december 2019
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Universal Pictures
Åldersgräns
11 år
Längd
Som ”Mission: Impossible” på steroider
Stora muskler och ännu större egon drabbar samman i sommarens vildaste actionkomedi. ”Fast & Furious”-spinoffen ”Hobbs & Shaw” är ständigt underhållande och over-the-top, men riskerar att tjata hål i huvudet på dig med sina dåliga skämt.
Efter åtta ”Fast & Furious”-filmer, där varje del blir större och mer populär än den förra, har det blivit dags för franchisens första spinoff-rulle.
Det ryktas att bråk mellan Vin Diesel och Dwayne Johnson ledde till att den sistnämnde fick lämna ”F&F”-gemenskapen. Att han nu får axla en egen film är inte alls dumt, för Johnson - 2000-talets kanske mest karismatiska actionstjärna - har hamnat i sitt rätta element här. Det är ett storskaligt, ambitiöst och fartfyllt äventyr med kvicka repliker och glimten i ögat. Gott ställs mot ont, muskler bekämpar korruption, och den tunna handlingen vägs upp av riktigt ösig action.
Johnsons karaktär, bulkige CIA-agenten Luke Hobbs, paras ihop med den stiligt klädde brittiske spionen Deckard Shaw (Jason Statham). De två är sen tidigare bittra fiender, men behöver lägga sina egon åt sidan för att rädda världen.
Så börjar jakten på en Mycket Viktig MacGuffin, medan klockan tickar och en genetiskt modifierad superskurk (Idris Elba) försöker förpesta dagen. Någonting, någonting, någonting om ett biologiskt virus och en ljusskygg organisation. Hela mänsklighetens öde står på spel, om bara Hobbs och Shaw kan sluta slänga käft och börja samarbeta.
Samspelet mellan omaka paret Hobbs och Shaw är vad hela filmen bygger på, och utan så pass bra personkemi och sköna gliringar hade det antagligen inte alls fungerat. De två missar aldrig en chans att förolämpa varandras storlekar, manlighet, dialekter eller intelligens. Lika många skämt kretsar kring könsorgan, eller otippade namn (vem kunde tro att Luke Hobbs hette ”Rebecca” i andranamn?). Det är småkul till en början, men blir snabbt tjatigt när man inser vilken begränsad repertoar manusförfattarna arbetar med. Att höra grabbarna gnabbas i två timmar, eller få samma skämt upprepade för tredje eller fjärde gången, kan lätt bli tröttsamt.
Lyckligtvis finns det mer som gör ”Hobbs & Shaw” till en så pass underhållande resa som det ändå är. Om manuset förlitar sig på cheesy repliker och platta rollfigurer, finns det gott om ös i actionscenerna. Detta tack vare regissören David Leitch (”John Wick”, ”Atomic Blonde”, ”Deadpool 2”), som har ett bra öga för det visuella och har skräddarsytt flera imponerande sekvenser som tar andan ur en. Over-the-top är ledordet, och här finns samma maffiga scener som man förväntar sig av en superhjältefilm. Övermänskliga slagsmål, biljakter, och stunts som överträffar både naturens lagar och all logik.
”Hobbs & Shaw” är inte filmen som förnyar actiongenren på något sätt, men den lånar friskt från några av de bästa, som Bond-filmerna och ”Mission: Impossible”.
Några stora kopplingar till ”Fast & Furious”-filmerna finns inte att hitta, förutom att två populära karaktärer har lyfts ut. Tonmässigt är detta mer av en actionkomedi, som hämtat inspiration från 1980-talets buddy cop-filmer. Vanessa Kirby (”Mission: Impossible - Fallout”) i rollen som Deckards syster är ett stentufft tillskott, och ger den testosteron-stinna duon lite välbehövlig balans. Ett par överraskande cameoroller dyker upp och hoppas fånga skratt.
Man vet vad man får av en film med ”Fast & Furious” i titeln, och ”Hobbs & Shaw” vrider upp galenskapen ännu mer. Karaktärerna må vara karikatyrer, och skurken Brixton hopplöst generisk och lättglömd. Temat om familj och försoning känns påklistrat i sista sekund, som ett desperat försök att ge filmen lite hjärta.
Men det finns också mycket att njuta av om man bara lutar sig tillbaka och stänger av hjärnan för en stund. Filmen omfamnar sin egna dumhet och tar ingenting på alltför stort allvar, det bör inte biopubliken heller göra.
Det ryktas att bråk mellan Vin Diesel och Dwayne Johnson ledde till att den sistnämnde fick lämna ”F&F”-gemenskapen. Att han nu får axla en egen film är inte alls dumt, för Johnson - 2000-talets kanske mest karismatiska actionstjärna - har hamnat i sitt rätta element här. Det är ett storskaligt, ambitiöst och fartfyllt äventyr med kvicka repliker och glimten i ögat. Gott ställs mot ont, muskler bekämpar korruption, och den tunna handlingen vägs upp av riktigt ösig action.
Johnsons karaktär, bulkige CIA-agenten Luke Hobbs, paras ihop med den stiligt klädde brittiske spionen Deckard Shaw (Jason Statham). De två är sen tidigare bittra fiender, men behöver lägga sina egon åt sidan för att rädda världen.
Så börjar jakten på en Mycket Viktig MacGuffin, medan klockan tickar och en genetiskt modifierad superskurk (Idris Elba) försöker förpesta dagen. Någonting, någonting, någonting om ett biologiskt virus och en ljusskygg organisation. Hela mänsklighetens öde står på spel, om bara Hobbs och Shaw kan sluta slänga käft och börja samarbeta.
Samspelet mellan omaka paret Hobbs och Shaw är vad hela filmen bygger på, och utan så pass bra personkemi och sköna gliringar hade det antagligen inte alls fungerat. De två missar aldrig en chans att förolämpa varandras storlekar, manlighet, dialekter eller intelligens. Lika många skämt kretsar kring könsorgan, eller otippade namn (vem kunde tro att Luke Hobbs hette ”Rebecca” i andranamn?). Det är småkul till en början, men blir snabbt tjatigt när man inser vilken begränsad repertoar manusförfattarna arbetar med. Att höra grabbarna gnabbas i två timmar, eller få samma skämt upprepade för tredje eller fjärde gången, kan lätt bli tröttsamt.
Lyckligtvis finns det mer som gör ”Hobbs & Shaw” till en så pass underhållande resa som det ändå är. Om manuset förlitar sig på cheesy repliker och platta rollfigurer, finns det gott om ös i actionscenerna. Detta tack vare regissören David Leitch (”John Wick”, ”Atomic Blonde”, ”Deadpool 2”), som har ett bra öga för det visuella och har skräddarsytt flera imponerande sekvenser som tar andan ur en. Over-the-top är ledordet, och här finns samma maffiga scener som man förväntar sig av en superhjältefilm. Övermänskliga slagsmål, biljakter, och stunts som överträffar både naturens lagar och all logik.
”Hobbs & Shaw” är inte filmen som förnyar actiongenren på något sätt, men den lånar friskt från några av de bästa, som Bond-filmerna och ”Mission: Impossible”.
Några stora kopplingar till ”Fast & Furious”-filmerna finns inte att hitta, förutom att två populära karaktärer har lyfts ut. Tonmässigt är detta mer av en actionkomedi, som hämtat inspiration från 1980-talets buddy cop-filmer. Vanessa Kirby (”Mission: Impossible - Fallout”) i rollen som Deckards syster är ett stentufft tillskott, och ger den testosteron-stinna duon lite välbehövlig balans. Ett par överraskande cameoroller dyker upp och hoppas fånga skratt.
Man vet vad man får av en film med ”Fast & Furious” i titeln, och ”Hobbs & Shaw” vrider upp galenskapen ännu mer. Karaktärerna må vara karikatyrer, och skurken Brixton hopplöst generisk och lättglömd. Temat om familj och försoning känns påklistrat i sista sekund, som ett desperat försök att ge filmen lite hjärta.
Men det finns också mycket att njuta av om man bara lutar sig tillbaka och stänger av hjärnan för en stund. Filmen omfamnar sin egna dumhet och tar ingenting på alltför stort allvar, det bör inte biopubliken heller göra.
| 31 juli 2019 18:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (3)
Inget innehåll till story men lite rolig dialog mellan de rakade ibland samt helsjuk evig action. Inte mycket att minnas av denna film.
2+/5 (5/10)
Betydligt mer underhållande än Fast & Furious-filmerna varit den senaste tiden. Och här passar de överdrivna stuntsen in då inget med Hobbs & Show gör gällande att detta är en realistisk film. Skurken är verkligen en superskurk, en bioniskt förbättrad person som skapats av en hemlig organisation a la valfritt datorspel i syfte att rena världen. The Rock och Jason Statham har skön kemi som förgylls av korta komiska inhopp från kända namn som Reynolds, Mirren & Hart. Två intressanta bakgrundshistorier vävs också in ytligt, men det är mest en ursäkt för att kunna väva in storyn i något som skulle kunna kallas substans.
Vilket filmen naturligtvis inte har, då det fortfarande handlar om två machosnubbar som vill vara störst och bäst, trots att hela världens öde står på spel. Filmen driver till och med lite med sig själv angående det, för detta är som alla förväntat sig en ösrulle från början till slut. Med oväntat långa pratsegment. Lite för många blir det till slut då 2.15 är minst en halvtimme för långt för en actionkomedi. Men 3/5 hamnar det på och för min del får de gärna avliva orginalserien till förmån för denna lite lekfullare arvtagare.