Fast & Furious 9 2021

Det har nu gått 20 år sedan Vin Diesel först satte sig bakom ratten på sin Dodge Charger. Ingen kunde väl tro att filmen ”The Fast and the Furious”, om streetracing-gäng som stal dvd-spelare, skulle bli början på ett sådant fenomen i actiongenren? Två decennier och 6 miljarder dollar i intäkter senare är vi på varv nio, och ännu långt från mål.

Filmernas framgångsrecept ligger till stor del i spektakulära actionsekvenser som trotsar sunt förnuft, och möjligen också i den där familjesammanhållningen som Dom Toretto ständigt tjatar om. Karaktärerna har med åren blivit ett sammansvetsat gäng, och varje film blir något av ett kärt återseende för de trogna fansen. ”Familj” verkar vara det magiska ordet som förklarar varför vi hejar på ett gäng laglösa hårdingar.

Handlingen i ”Fast & Furious 9” tar sin början på en racerbana år 1989, där vi får en skymt av Dominics uppväxt. En tragedi splittrar familjen Toretto, och lång tid senare kommer broder Jakob åter in i hans liv med många år av agg i bagaget.

Med film nummer nio börjar franchisen mer än nånsin likna en klyschig men påkostad såpopera. Döda karaktärer kommer tillbaka till liv. Onda bröder dyker upp från ingenstans. Många tillbakablickar. Dystra miner. Och det gäller att du har hängt med på resan, för plötsligt sitter Charlize Theron i en cell, Gal Gadot skymtar förbi i en flashback, Helen Mirren snor en bil - filmen kommer inte att pausa för att förklara varför. Det är därför inte riktigt en uppföljare som står på egna ben, man trasslar in sig i blinkningar mot tidigare kapitel.

Men än finns det hästkrafter i denna filmserie, och biffiga Hollywoodstjärnor står på rad för att medverka. Den här gången kliver John Cena in i handlingen, med bitter uppsyn och lillebrorskomplex, för att spela skurken i ett scenario värdigt en 007-film. Jakob Toretto jagar en manick som i fel händer kan låsa upp all världens kärnvapen. Återigen alltså används jakten på en Mycket Farlig Macguffin som en ursäkt till att kvadda bilar och knäcka näsor.

Handlingen kan vara larvig, dramatiken haltar, men actionscenerna är iallafall välgjorda och ständigt underhållande. Men det också ”Fast & Furious” i ett nötskal, man tar vilken ursäkt som helst för att ställa till med en grym demolition derby. Filmens biljakter är en show i sig och håller intresset uppe. Det märks att återvändande regissören Justin Lin kan action, och efter fyra filmer (nummer 3-6) vet han exakt vilka växlar som krävs för att bjuda publiken på en hisnande åktur.

Fullt ös från början till slut - men inte så mycket till spänning. Det känns aldrig som att liv verkligen är i fara, och vi vet att Dom och gänget kommer hitta en väg ur varenda knipa för att i slutet samlas vid grillen och svepa en Corona. Det är numera tradition.

Och nu när vi sett biljakter i alla dess former i 20 år, vågar man hoppas på lite nytänkande för de kommande, sista kapitlen? Film nummer nio är ett bevis på ”Fast & Furious” har svårt att överträffa sig själv utan att bli en parodi. Men för en actionsvulten biopublik så här efter pandemin är det en mer än välkommen blockbuster med extra allt, som kräver att ses på stor duk. Lite som att komma hem igen.