Invasion 2021-

”Världarnas krig” är en roman som satt ett rejält avtryck i kulturhistorien. Ända sedan Orson Welles framförde radioteatern som misstogs för ett verkligt nyhetsinslag och skapade panik bland delar av den amerikanska befolkningen, har urversionen av den utomjordiska invasionen fått otaliga adaptioner. Boken har filmatiserats ett tjugotal gånger och senast 2019 kom två konkurrerande tv-serier ut samtidigt. När Simon Kinberg, manusförfattaren bakom de senaste ”X-Men”-upplagorna, sätter tänderna i projektet så finns det helt klart referensverk att förhålla sig till.

 

Trots att romanen verkar populärare bland Hollywood-producenter än en Stephen King-bok, så anstränger sig inte teamet bakom ”Invasion” för att göra mycket annorlunda. Berättelsen om den utomjordiska invasionen följer i stort sett samma mall som Spielberg-filmen från 2005. Den stora skillnaden är ambitionen att skildra händelserna från ett mer globalt perspektiv, genom betydligt fler karaktärer.

 

Aneesha är en amerikansk hemmafru med dolda talanger, Casper är en brittisk skolungdom som brottas med epilepsi, Mitsuki är en japansk ingenjör som jobbar på JASA (den japanska versionen av NASA), Trevante är en soldat stationerad i Afghanistan och John är en gammal sheriff i mellanvästern som precis ska pensionera sig. När utomjordingarna slår till måste de alla göra sitt bästa för att överleva, samtidigt som de kommer att spela mer eller mindre viktiga roller för jordens försvar.

 

Det globala perspektivet, som till viss del ger en unik spin på berättelsen, är även dess stora svaghet. Berättandet är nämligen väldigt linjärt. Varje karaktär följs från sitt vardagliga liv, till de dramatiska händelserna som utlöser deras överlevnadsresa, och slutligen till deras utveckling och svar på detta. Problemet är att vi ser samma resa för var och en av dessa karaktärer samtidigt. De första avsnitten ägnar lång tid åt att beskriva varenda bakgrundshistoria, för att i nästa avsnitt presentera deras personliga problem, och längre fram introducera krigets utlösande händelser. Det långsamma tempo som skapas gör att serien kan upplevas som näst intill olidligt tråkig under den första akten.

 

Det positiva är att tempot förändras efter några avsnitt. Den andra halvan av serien är väsensskild från den första. Långa karaktärsporträtt växlas mot fartfylld action och en snyggt genomförd invasion. Utomjordingarna har en intressant design och ger ett mer verklighetstroget intryck än i de flesta liknande verk (Spielberg-filmen inkluderat). Istället för att beskriva inkräktarna som en utomjordisk militärmakt, framställs deras försök att terraforma jorden som en sorts djurisk instinkt snarare än människolika drivkrafter.

 

Även karaktärerna växer och blir mer intressanta efter några avsnitt. Det iranska stjärnskottet Golshifteh Farahanis (”Extraction”) Aneesha sticker ut med sitt explosiva skifte från en klassisk ”suburbia”-hemmafru, till en mor som gör vad som helst för att skydda sin familj. På andra sidan av spektrumet har vi storstjärnan Sam Neill (”Jurassic Park”) som är med så lite att man riskerar att missa honom ifall man nyser.

 

”Invasion” har en svag inledning, men starka skådespelarinsatser bland huvudrollsinnehavarna och en spännande vändning gör Apples senaste sci-fi tillskott sevärd.

 

▸ ”Invasion” finns nu att streama på Apple TV+