Rambo: Last Blood 2019

Han må vara lite äldre, tröttare och gråhårigare än när "First Blood" släpptes år 1982. Men exsoldaten John Rambo är fortfarande plågad av minnen från Vietnamkriget, och alltid lika redo att rycka ut med både kniv och pilbåge om någon förtjänar att läras en läxa.

När vi möter honom i "Rambo: Last Blood" har han dragit sig tillbaka till ett lugnt liv på en ranch. Där spenderar han dagarna med att sköta hästar, vara fadersfigur åt tonåriga Gabriella, och gräva underjordiska gångar - för man vet aldrig när man behöver en tunnel full med sprängmedel och ammunition. I de inledande scenerna är han volontär vid en räddningsaktion, för att påminna tittarna om hur John Rambo är: modig, orädd, kanske lite galen men ändå en hyvens kille. Två personer dör, och han deppar ihop. Fler minnen från Vietnam gör sig påminda.

Hans brorsdotter Gabriella har just fått för sig att sticka till Mexiko och hitta sin biologiska pappa. Hon trotsar invändningar och kör iväg, och sen tar det inte mer än ungefär några timmar innan hon kidnappats som sexslav. Men man kan ju ha sämre farbröder än Rambo, så att säga. Han beväpnar sig och rycker ut för att göra guacamole av hela den kallsinniga kartellen.

Ja, det kommer bli våldsamt. Ja, det kommer bli blodigt. Ja, det finns mycket grafiska scener där John Rambo hugger av ben och skjuter sönder skallar, bland andra brutaliteter.

Storyn, delvis skriven av Stallone själv, krånglar inte till saker i onödan. Det är en uppfriskande enkel och simpel handling som går från punkt a till punkt b, och sedan släpper loss all världens mayhem. Om första halvan är "Taken" i repris så är andra halvan en barnförbjuden remake av "Ensam hemma", där vår huvudperson riggar upp dödsfällor som om han vore Jigsaw. Finalen är sjukt tillfredsställande, med betoning på "sjukt", för får underhållningsvåld verkligen vara så här underhållande?

Delvis påminner det också om Wolverine-rullen "Logan", som i sin tur var inspirerad av gamla westernfilmer, när det kommer till skildringen av en äldre och sliten hjälte på ett sista uppdrag för en flickas skull. Som fristående film känns "Rambo: Last Blood" inte särskilt djup, men den som har sett och minns tidigare delar kan fylla i vissa luckor och förstå karaktären och hans drivkraft bättre.

Den femte "Rambo"-filmen är dessutom en fin hyllning till en av 80-talets tunga, tystlåtna actionikoner som väcker nostalgi hos fansen. Kanske också ett farväl, men vem vet. Sylvester Stallone lär ju återvända till att spela Rocky och Rambo tills den dagen han dör - försök stoppa honom, den som vågar.