Cruella 2021

Vare sig det är de bedårande tecknade versionerna eller de mer realistiska varianterna, så är dalmatinerna Pongo, Perdita, och deras 101 valpar för oss flesta en del av vår barndom. I barnfilmerna blir de söta valparna elakt stulna av den otrevliga divan Cruella – en dramatisk dam i svart och vitt hår, som kan, eh, gå över lik för att få sätta klorna i sin efterlängtade päls.

I 2021 års ”Cruella” börjar vi om från början och möter en ung Estella (Emma Stone), miltals från den skräckinjagande Cruella vi idag känns vid. Estella har hopp och drömmar om att bli modedesigner, men livet tar sina törnar och i en tragisk olycka som involverar hennes egen mor uppstår både rädsla och avsky för dalmatinerhundar. Som strulig tonåring hamnar hon därmed på gatan bland Londons skumma kvarter.

Tillsammans med nyfunna kumpanerna Jasper (Joel Fry) och Horace (Paul Water Hauser), gör småtjuvarna gatorna osäkra – tills Estella stöter på den största bossen av dem alla, baronessan (Emma Thompson). Estella får nu avväga hur stor del av henne själv som är den vardagliga och väna Estella, och hur stor del som nu tas upp av hennes mer teatrala persona - Cruella.

I fotspåren av tokhyllade ”Joker” (2019), ”Birds of Prey” (2020), och kommande tv-serien ”Loki” (2021) så är det alltså skurkhistorier som är högaktuella på tapeten. Ingen vill se en helyllehjälte rädda katten ur trädet, vi vill snarare se hur den riviga katten hamnade där från allra första början. "Cruella" vill gärna vara utmanande och extravagant, men filmen kommer på sig själv att den i slutändan är en del av en familjeinriktad Disneyvärld.

Cruella är en svår gestalt att ta sig an, det ska man ändå ge dem. En hel del andra kända skurkar, till exempelvis Askungens ”Maleficent” (2014) gav oss en allt annat än lättsam bakgrundshistoria som gjorde att sagornas uppdelande i svart eller vitt blev suddat i kanterna. Men Cruella, hur ingjuter man sympati i en så pass hatad karaktär – hon som bokstavligen gjorde pälskappor av hundar?

Soundtracket till ”Cruella” är häftigt punktungt med The Clash, Blondie, och The Doors. Det är coola kostymer, glamorösa baler, och de hätska mode- och klädfyllda scenerna för tankarna till dynamiken i ”Djävulen bär Prada” (2006). Men med ytligt tema kommer tyvärr även ett ytligt resultat, då önskan att få ett tidstypiskt djup i Emma Stones skurk snurras bort i ivern att göra filmen både dramatisk och påpälsande elegant.

”Cruella” är definitivt en cool film, där både Emma Thompson och Emma Stone gör pricksäkra insatser som sina respektive modestjärnor. Då filmen ska vara edgy och en relativt mörk historia, saknar jag starkt den humoristiska touchen som Glenn Close tillförde i sin roll som live-action-Cruella i ”101 dalmatiner” (1996). Resten av filmen är för lång, för tjatig – alla galaevent blir snart tröttsamma att se på – och inte heller så nytänkande som jag hade föreställt mig. ”Cruella” förtjänar inte allt igenom skäll, men den skulle helt klart ha bjudit på mer nostalgi och mindre ytligheter.

 

▸ "Cruella" finns att streama på Disney+ från 28 maj