The Knick 2014-2015

”The Knick” är kort för ”The Knickerbocker”, namnet på det New York-sjukhus där seriens huvudperson Dr. John Thackery (Clive Owen) arbetar i början på 1900-talet. Thackery är en briljant läkare som passionerat drivs framåt av ett begär att utveckla och effektivisera läkekonsten i en tid då omvälvande upptäckter låg precis runt hörnet. Dessvärre är han också kraftigt kokainberoende och måste oavbrutet känna av drogens rus för att kunna fungera i sitt arbete. Serien tar sin början när hans närmaste vän och mentor tar livet av sig efter en misslyckad operation, vilket inleder en ytterst instabil period på sjukhuset.



Thackery får ta över positionen som chefskirurg och inser snabbt att de ekonomiska problem som tynger ner sjukhuset var värre än han trodde. Det blir inte lättare när den mörkhyade kirurgen Algernon Edwards (Andre Holland) dyker upp och rör om i den fördomsfulla och främlingsfientliga grytan. Trots att han är en av de mest erfarna och skickliga i personalen är det många – bland både anställda och patienter – som inte vill ha något med honom att göra, vilket skapar motsättningar på ”The Knick”. Vi får också inblickar i andra delar av verksamheten, exempelvis genom sjuksystern Lucy (Eve Hewson), sjukhuschefen Herman (Jeremy Bobb), ambulansföraren Tom (Chris Sullivan) och nunnan Harriet (Cara Seymour).



Visst, Soderbergh varvar kallt blåa bilder med varmare gula som han ofta gör, men med den här tidiga 1900-talsvärlden framför kameran får de en helt annan känsla. Jag älskar hur han jobbar med fokus och skärpedjup, hur han låter mörker fylla stora portioner av bilderna och hur dynamiskt allt känns. Kort sagt; fotot är felfritt. Jag känner dock att jag bör smyga in en liten varning här också, när det gäller det visuella. Det finns nämligen – i varje avsnitt – oerhört grafiska och trovärdiga operationsscener som onekligen etsar sig fast på näthinnan. Man får se allt, och det bör man vara beredd på. 

Sen kan jag inte annat än beundra att Soderbergh valde att fortsätta sitt samarbete med kompositören Cliff Martinez – som även gjorde musiken till ”Contagion” (2011) och ”Traffic” (2000) – trots att hans musik på pappret känns opassande när år 1900 ska skildras. Martinez är en av de vassaste i branschen och överträffar här allt som han tidigare har gjort. Man känner direkt igen hans avskalade elektroniska slingor och först känns det lite ovant i det här sammanhanget, men det dröjer inte länge innan man inser att musiken tillhör det allra bästa med serien. Kontrasten mellan det digitala ljudet och den analoga eran ger avsnitten en härligt drömsk och förhöjd atmosfär som passar förbluffande bra ihop med bilderna.



Inte heller när det gäller rollistan finns det något att klaga på. Clive Owen har aldrig varit bättre än han är här och ger allt med sin konstant höga, intensiva och excentriska karaktär. Thackery är både ett respektingivande geni och ett totalt nerknarkat vrak och Owen balanserar på den knivseggen som om han aldrig gjort något annat. Han känns lika självklar i de kliniska operationssalarna som i de neonröda opiumgrottorna och är långt bortom fantastisk i varenda scen. Nykomlingen Eve Hewson imponerar också stort i sin roll, under den där tystlåtna ytan finns det så mycket mer som utforskas under seriens gång. Även Andre Holland och Juliet Rylance – särskilt i sekvenserna de har med varandra – visar hur skådespeleri ska se ut.



Sammanfattningsvis så är ”The Knick” inget mindre än ett maffigt mästerverk på alla sätt och vis. Avsnitt som ”Get the Rope” och ”The Golden Lotus” kan utmana vilken film eller TV-serie som helst och tillhör det bästa som Soderbergh någonsin gjort. Liv ställs mot död, rasism ställs mot tolerans och rikedom ställs mot fattigdom. De våldsamma kollisionerna som uppstår griper tag i en och släpper inte taget för en millisekund. Den moderna läkekonsten tog sina första stapplande steg här – på ”The Knick” och liknande sjukhus – och det är sagolikt att få hänga med på resan.