Terra Nova 2011

Okej, att jämföra det hela med "Fragglarna" kanske är att ta i, men faktum är att jag faktiskt i mångt och mycket uppfattade "Terra Nova" som ett naivt, okomplicerat (fördummande) och tillrättalagt barnprogram. Med detta sagt hamnar jag alltså inte långt ifrån ett enda stort fraggelberg med tillhörande skräphögar liggandes både här och där, den största skillnaden skulle då vara att "Fragglarna" faktiskt var ett rätt bra barnprogram. Då det första avsnittet visades drog serien en publik på långt över tio miljoner, detta endast sett till USA och mottagandet av serien var i överlag ganska positivt. Även undertecknad var icke helt avtänd, pilotavsnittet hade visserligen vissa tendenser att visa upp ett par sidor som jag störde mig på, men i det stora hela var det underhållande, storslaget och välgjort. Precis som jag hade hoppats på, jag sveptes med.

Säg dock den lycka och upprymdhet som varar för redan veckan efter, då det andra avsnittet sändes, snöade serien in på en massa familjedilemman, etik och moral samt på någon komplett malplacerad kärlekshistoria. Tonårskärlek dessutom, bevare mig väl. Okej, man kan i bästa fall kalla detta för karaktärsuppbyggnad eller karaktärsfördjupning, problemet var dock att allt detta var fullständigt ointressant, ytligt trams. Det var dessutom helt orealistiskt, för ärligt talat, vem bryr sig om till exempel husregler och tonårsflörteri då man precis flytt en kaosartad tid, rest 85 miljoner år tillbaka i tiden till en förhistorisk djungel med diverse dinosaurier och okänd flora? Tydligen denna, till synes, moralpredikande helyllefamilj. Men kanske de gjorde helt rätt ändå, för uppenbarligen fanns det ju inte mycket till skrämmande och hotfulla dinosaurier där, ty de lyste med sin frånvaro ju längre in i serien man orkade ta sig.

Nu ska jag dock inte sitta här och ljuga genom att påstå att det inte fanns några dinosaurier i "Terra Nova", men min poäng här är att de var mycket lätträknade och de framställdes dessutom allt sämre som tiden gick. Då var det desto tuffare att försöka hålla reda på alla moralkakor, pinsamma dialoger, korkade handlingar, ointressanta sidohistorier och all plastig rekvisita - jag slutade räkna ungefär vid tusen. Ett annat fenomen som gjorde sig ganska märkbart redan efter ett par, tre avsnitt var att serien minsann inte tänkte fokusera på någon slags följetång. Vad vi istället skulle, så där lagom fisljummet, serveras vecka efter vecka var små fristående familjeäventyr ute i den stora "farliga" djungeln. Detta kunde innebära allt från att i ett avsnitt sjunga en sång om en spindel eller som i ett annat att lära sig spela gitarr och skriva kärlekssånger. Jag vet inte vad ni andra tycker, men själv anser jag att detta var en bra bit från det storslagna dinosaurieäventyr jag hade väntat mig. Besvikelsen var därmed total.

Bara för att påminna er alla om vad det från början var som gjorde att man hoppades på den här serien kan jag dra handlingen lite kort här. Serien tar sin början år 2149, en tid då jorden lider av en extrem överbefolkning och där i stort sett alla av Moder Jords resurser och naturtillgångar har tömts. Forskare har dock hittat en "lösning" genom att uppfinna en så kallad parallell tidsström (hur förklarades naturligtvis aldrig) där människor kan resa tillbaka i tiden, 85 miljoner år för att vara mer exakt, till just kritaperioden. Idén med detta skulle då alltså vara för att försöka börja om från början igen. Det är dock inte alla människor som tilldelas tillåtelse att resa med denna tidsström, du måste nämligen besitta några speciella eller extremt nödvändiga egenskaper för att få flaxa iväg. Familjen Shannon, som består av hustrun/forskaren Elisabeth (Shelley Conn), maken/ex-polisen Jim (Jason O'Mara) samt deras tre (irriterande) barn Josh, Maddy och Zoe, är en av de familjer som under olika tillika komplicerade omständigheter lyckas ta sig med på en av dessa "pilgrimsresor" tillbaka i tiden. Det är också just denna familj serien sedan lägger sin största fokus på under resten av säsongen.

Väl framme i kritaperiodens väldiga djungel får vi sedermera även bekanta oss med Commander Nathaniel Taylor (Stephen Lang) och hans plastrustningsbärande trupper vilka håller en slags lag och ordning i det samhälle familjen Shannon placeras. Just plast verkar vara en återkommande faktor i denna recension, eller hur? Detta har sin enkla förklaring i att serien "Terra Nova" bestod av väldigt mycket plast; rustningar, kulisser, labb, fordon och vapen, plast, plast, plast, Legoland. Även karaktärerna skulle mycket simpelt kunna beskyllas för att vara plastiga och skådespelarna som försökte så gott de kunde med att gestalta dessa figurer gav till synes upp efter några avsnitt. Jag antar att de kände att det inte fanns någon större mening med att spela ut hela sitt register gestaltandes en drös med lyktstolpar.

Handlingen jag pratade om här ovan kan självklart verka både orealistisk och over-the-top, men här snackade vi ändå en sci/fi-saga med råge, en saga som dessutom herr Spielberg hade satt sitt namn på. Potentialen fanns där onekligen och är det någonting vi visste sedan tidigare var det väl att denne Spielberg kunde (och kan) slå liv i det mesta, här blev det dock tvärnit, gravstämning. Nu tror jag visserligen inte att det var Spielberg själv som satte sitt namn på serien, utan det gjorde produktionskanalen (Fox) själva. Spielbergs produktionsbolag Amblin hade räckt men Spielbergs namn lockar och det var pamparna på Fox definitivt medvetna om, vad de dock tydligen inte var medvetna om var att TV-publiken hade blivit smartare och mer kräsna med åren. Sanningen är ju den att vad som slutligen fick "Terra Nova" på fall (serien fick endast en säsong på 12 episoder) var det ständiga underskattandet av sin TV-publik.

Med ett minst sagt haltande manus, rasande tittarsiffror och produktionskostnader utan dess like valde Fox slutligen att lägga ned serien hösten 2011. De sände dock alla resterande avsnitt så säsongen blev komplett. För min del stod det dock klart långt tidigare att "Terra Nova" var inget annat än "Terrible Nova". Ett stort fett bottenbetyg är därför helt givet från min sida. Det tog sin beskärda tid innan jag ville höra talas om tidsresor och dinosaurier efter denna, frågan är ifall jag än idag har hämtat mig?

" Sonic WAVEEE!!!!!!!" - Nathaniel Taylor