They Cloned Tyrone 2023

Något märkligt pågår i det av svarta bebodda stadsområdet The Glen. Det vanliga livet med knarkhandel, prostitution och fattigdom tar en ovanlig vändning. I området är Fontaine (John Boyega) knarklangaren nummer ett. Han är lika cool som karaktären Priest i "Superfly" och han har järnkoll på sitt kvarter. När det kommer till hallickverksamhet så slår ingen Slick Charles (Jamie Foxx). Han är till och med stolt vinnare av priset som Årets hallick.

 

En natt när Fontaine driver in en knarkskuld från Charles så hinner våldet ikapp langaren, men han dör mirakulöst nog inte. Tillsammans med den prostituerade Yo-Yo (Teyonah Parris) som drömmer om att uppleva deckaräventyr som bokhjältinnan Kitty ger sig duon ut på gatorna in the hood för att undersöka mysteriet med Fontaines återkomst från de döda.

 

Gettoattityden flödar när trion glider fram som hämtade ur en klassisk blaxploitationfilm från subgenrens guldålder på 70-talet. De är rappkäftade, gatusmarta och kaxiga. Den funkiga soulmusiken följer dem var de än går och blir ett naturligt soundtrack till deras attityd. Brott är grabbarnas liv och de skäms inte för att de är bra på det de gör. Yo-Yo är en självständig kvinna som vet vad hon har som män vill ha och utnyttjar det med full kontroll.

 

Ju längre filmen pågår desto mer skruvad blir den. Det finns ingen risk att en tittare kan förutsäga vad som ska hända. Den här filmen avnjuts bäst när man bara åker med och tar all galenskap som den kommer. Då blir det en skön åktur där svarta antihjältar blandas med Mulder och Scully i ett mystiskt "Arkiv X"-landskap där konspirationen lurar runt varje gatuhörn i det smutsiga, men funkiga, gettot.

 

Växlingarna mellan humor och allvar är tvära och ständigt överraskande. Ena stunden skrattar vi åt en komedi och nästa ögonblick dras vi in i en thriller. Blandningen är inte perfekt, men den flyter på utan större hinder hela vägen till slutet trots att thrillerdelen brister en aning när det kommer till att skapa riktigt stark spänning. 
Samhällskommentarerna kring svarta, vita och brottslighet levereras på ett lekfullt sätt, men det innebär inte att de saknar skarp egg eller inte väcker eftertanke. Det här är en både sanslöst underhållande och intelligent skriven film. Dessutom har sällan existentialism varit så kul att ta del av som här.

 

Det är en svår och riskabel balansgång att skildra svarta karaktärers uttryck och beteende på ett respektfullt sätt och samtidigt överdriva det för att uppnå komisk effekt. Den här filmens manus klarar av det med fin fingertoppskänsla. Skådespelet är träffsäkert från trion i fokus när den fräckt skrivna dialogen får rapp energi. Övriga skådespelare får tyvärr väldigt lite att jobba med och spelar på tomgång.

 

"They Cloned Tyrone" är retro samtidigt som den är modern. Det gäller allt från atmosfär och attityd till de visuella intrycken. Balansen är lyckad och väldigt snygg. Det hjälper om man gillar klassisk blaxploitation, men även tittare som inte gör det får två timmars sevärd underhållning med eftertanke som stannar kvar efter att filmen är över.