Tomb Raider: The Legend of Lara Croft 2024-

Sedan 1995 har vi fått följa med den ikoniska gravplundraren Lara Croft på actionpackade äventyr i "Tomb Raider"-spelen, men även på vita duken med Angelina Jolie och svenska Alicia Vikander. Filmerna har varit underhållande popcornrullar som faktiskt lyckats fånga spelen ganska bra, till skillnad från den här tv-serien.

 

"Tomb Raider: The Legend of Lara Croft" utspelar sig i samma universum som speltrilogin som började 2013 och utspelar sig efter händelserna i "Shadow of the Tomb Raider" från 2018, där den fyller luckan mellan reboot-trilogin och de äldre spelen.

 

Här hör vi Hayley Atwell (Peggy Carter i "Captain America: The First Avenger" och "Agent Carter") som den unga gravplundraren, som under en av hennes många vilda expeditioner förlorar sin mentor och därmed även sitt driv och riktning i livet. Samtidigt som hon tampas med sina skuldkänslor blir en mystisk artefakt i hennes ägo stulen av en lika mystisk individ, vilket tar henne på ett potentiellt actionspäckat men ganska tråkigt äventyr över hela världen.

 

Haylet Atwell gör helt klart en bra röstinsats som den kaxiga äventyraren, men hon har dessvärre inget spännande manus att jobba med. Laras jorden runt-resa i jakt på ett gäng magiska stenar och hennes katt- och råtta-lek med den helt okej charmiga skurken Devereaux (spelad av Richard Armitage, Trevor Belmont i den mycket bättre Netflix-serien "Castlevania") är lika överraskande som du kan tänka dig och får mig mest att rycka på axlarna. De tafatta försöken till humor träffar sällan rätt, nästan inga karaktärer utöver Lara är intressanta och premissen är inte särskilt trovärdig. Det enda intressanta i berättelsen är egentligen Laras kamp med sina skuldkänslor, men tyvärr får vi inte utforska den biten särskilt mycket.

 

Lara Croft är inte helt obekant med overkliga inslag som dinosaurier och övernaturliga ting, men i "Tomb Raider: The Legend of Lara Croft" känns det som att manusförfattarna har gått överstyr. Här möter vi spökbarn, demonrävar och magiska krafter under bara de två första avsnitten – vilket inte riktigt känns som essensen av vad "Tomb Raider" är, samtidigt som det tar fokus på de potentiellt intressanta relationerna och karaktärsutvecklingen. Speciellt jämfört med "Survivor"-trilogin som tv-serien ska utspela sig efter. Det har förekommit såna inslag i spelseriens historia, men här blir det nästan ingen hejd på det.

 

Det är heller ingen speciellt snyggt animerad tv-serie vi bjuds på här, då den ser ut som vilken dussinserie som helst du kan hitta på Netflix eller andra streamingtjänster. Allt känns väldigt slätstruket med trista ansikten, platta bakgrunder och ganska platta actionscener. Ibland får ett slagsmål mig att haja till, men det är mer ett undantag än en regel. Det känns helt enkelt som en väldigt billig produktion, vilket är synd. Förtjänar inte en så ikonisk spelserie som "Tomb Raider" mer än det här? Powerhouse Animation Studios som ligger bakom serien har dessutom gjort mycket vackrare grejer som "Castlevania: Nocturne" och "Masters of the Universe", så jag förstår inte riktigt vad som gått snett här.

 

"Tomb Raider: The Legend of Lara Croft" lyckas fånga en del av vad som gör spelserien bra och bjuder på några påskägg till den som verkligen kan sin gravplundrare, men överför det inte speciellt bra till tv-formatet. Det går så klart att argumentera för att spelen inte är värda några hyllningar när det gäller manus och premiss, men på något sätt funkar det bättre där – speciellt då mycket av upplevelsen handlar om att det är du som spelar som är med och utför all action och utforskar de gamla tempelruinerna. 

 

Jag har verkligen svårt att se att den här tv-serien kommer bli lika ihågkommen och uppskattad som andra animerade Netflix-serier baserade på spel som "Castlevania", "Cyberpunk: Edgerunners" eller "Arcane". Om det av någon anledning skulle komma en andra säsong, är det inget jag kommer titta på.