Grey's Anatomy 2005-

Det ser inte ut som om skaparen av "Grey's Anatomy", Shonda Rhimes är beredd att klappa igen sjukhuset där Meredith Grey (Ellen Pompeo) inledde sin karriär som kirurg, för snart tio år sedan, trots att serien passerat bäst före-datum. Och nu när den vassaste personligheten, Cristina Yang (Sandra Oh) har checkat ut har jag svårt att se vad Grey's Anatomy gör i tv-tablåerna i två säsonger till. 

TV-serien höll hög klass de första fem-sex säsongerna, med originalensemblen något sånär intakt. I pilotavsnittet som sändes 2005 fick vi stifta bekantskap med Meredith Grey som kom för sent till sin första dag som kirurgpraktikant på sjukhuset Seattle Grace Hospital, där hennes berömda mamma Ellis Grey en gång arbetade. Meredith följs av sin egen voice-over in i omklädningsrummet där hon träffar de andra aspiranterna Cristina, Alex, George och Izzie, som bildar en klick under den benhårda kirurgen Miranda Bailey (även känd som The Nazi).

Karaktärspresentationen lyder: Cristina Yang; talangfull karriärist, Alex Karev; odräglig player, George O'Malley; ödmjuk underdog, och Izzie Stevens; före detta modell som kämpat hårt för att komma in på utbildningen. Meredith Grey; Ellis Grey privilegierade arvinge och gruppens medelpunkt. Nämnde jag att Meredith försov sig på grund av att hon vaknar bakis bredvid ett krogragg vars namn hon inte minns? Han visar sig vara sjukhusets framstående neurokirurg och hennes chef. Han får senare smeknamnet McDreamy, men heter egentligen Derek Shepherd (Patrick Dempsey) och kan vara den mest karismatiske och arrogante mannen jag lärt känna i en TV-serie. Självklart faller Meredith pladask, och romansen mellan "MerDer" kommer gå till tv-historien som den mest utdragna cliffhangern någonsin. Det är också när de har sitt på det torra som serien börjar bli tråkig, och intrigerna de senaste två-tre säsongerna är rena upprepningar. 

Men vad var det med "Grey's Anatomy" som ändå funkade så pass länge?

Nå, dramatiken kan man knappast klaga på. Inget medicinskt team i världen som fått utstå så mycket som dessa kirurger. Vi snackar brutala dödsfall för ett flertal huvudkaraktärer, bombhot, dödsskjutningar, självmordsförsök, flygkrascher, posttraumatisk stress, tvångssyndrom, oräkneliga otrohetsskandaler och olyckor jag inte visste kunde inträffa. Idérikedomen kan man inte klaga på. Allt i en stilren sjukhusmiljö till tonerna av den allra senaste musiken från bland andra Lykke Li och Amanda Palmer. Den första säsongen hade förstås nyhetens behag, där man som tittare var lika ny på kirurgavdelningen som Grey, Yang, Stevens, Karev och O'Malley.

I ett tidigt skede hintas konflikten som Meredith bär på, som bottnar i det komplexa förhållandet till mamman, och det gav serien en psykologisk tyngd som gjorde att man ville se mer. Men seriens största behållning är vänskapen mellan "twisted sisters", Cristina Yang och Meredith Grey. Smarta, självständiga och känslomässigt begränsade ingick de tidigt en tyst överenskommelse om att inte kladda ner sin relation med blödigt trams. Jag tackar Shonda Rhimes för att hon gav dem egenskaper som kvinnor sällan har på tv; orubbligt självförtroende och starkt karriärsdriv. Relationen mellan Cristina och Meredith har aldrig varit enkel och "Grey's Anatomy" hade inte varit hälften så bra utan dem.

För en tid sedan var det tal om att Patrick Dempsey skulle lämna serien efter säsong 10, och eventuellt ta Ellen Pompeo (Meredith) med sig. Det har märkts att Dempsey är trött på jobbet. Jag tittar på Derek i den senaste säsongen och kan knappt avgöra om han är glad, arg eller framför replikerna sovande. Förlåt, McDreamy, men det var längde sedan någon drömde om att dra fingrarna genom ditt hårsvall. Men sluta ska han inte, för Dempsey och Pompeo har skrivit på för ytterligare två säsonger. Jag tycker att det är ett dåligt beslut och blickar nostalgiskt tillbaka till Katherine Heigls tid.