The Holdovers 2023

Underbara “Sideways”-regissören Alexander Payne har återigen skapat en charmig rulle med härliga Paul Giamatti i huvudrollen, den här gången som det bittre och illa omtyckte pojkskolläraren Paul Hunham. Paul är professor i antik historia vid (fiktiva) Barton Academy, en anrik internatskola vackert beläget i ett vintrigt New England-landskap.

 

Ljudet av körmusik leder oss in till skolorkestern, ledd av Paul, och senare till hans arbetsrum när han sitter och rättar skolarbeten. Året är 1970, i en (underbart återskapad) värld av manchesterkavajer, träpaneler, knarrande fåtöljer, rökning inomhus, och en uppstoppad björn.

 

Paul är en ensamvarg. Det kan till viss del kan bero på hans fysiska åkommor - han ser i kors vilket gör det svårt för den han pratar med att veta vilket öga de ska kommunicera med. Han lider av den metabola rubbningen trimetylaminuri, även kallat fiskodörsyndrom då den får människor att lukta rutten fisk. Inte så konstigt då kanske att han föredrar whisky och tobak i enskildhet framför sällskap.

 

Paul är hård mot eleverna som han kallar degenererade. Han talar över deras huvuden och tycks njuta av att ge dem extra arbetsbördor och låga betyg. Däremot har han höga ideal som han vägrar rucka på. När rektorn ber honom ge en elev vars pappa precis betalat för en uppgradering av gymnastiksalen åtminstone godkända betyg, vägrar han. Som hämnd beordras han att stanna kvar över jul och nyår för att ta hand om de elever som inte har någonstans att ta vägen under semestern…

 

Man kan nog se ganska bra redan här vartåt berättelsen bär, men den skrider framåt med så pass mycket charm och värme att man ofta sitter och småler. Av de fem eleverna som blivit kvar av olika anledningar stannar endast Angus Tully (Dominic Sessa), då en av pojkarnas pappor hämtar upp de andra med helikopter för att åka skidor istället. Men Angus föräldrar kan inte nås för tillstånd, så han är fast med Paul samt par anställda, däribland kocken Mary Lamb (fint porträtterad av Da'vine Joy Randolph) som bär på stor sorg då hon förlorat sin son i Vietnam.

 

Här finns subtila kommentarer om klass och privilegier. Marys son blev värvad till armen, något som de vita eleverna från mer välbeställda hem slapp ifrån. Angus, den överlägsna knösen med besservissermaner, hur privilegierad är han egentligen med en mamma som väljer att semestra med sin nya man, utan honom? Och den bittra Paul som gömmer sig bakom sin expertis om antiken, vilken är till föga hjälp ute i verkliga livet. Utanför pulpeten är han i konstant underläge.

 

Kanske är handlingen något tunn, vilket kan bidra till att filmen bitvis känns lite långsam. Dessutom är den väldigt förutsägbar. Efter stela middagar, långtråkiga dagar, och en olycka när Angus trotsar ett förbud att vistas i gymet, börjar trion så sakteliga trivas ihop. De går på julfest och åker till Boston. Här finns mycket värme utan att för den skull hemfalla till någon rosenskimrande slutkläm.

 

Når filmen upp till “Sideways” kluriga manus, nivåer av skratt, och fartfyllda överraskningar? Nej. “The Holdovers” är mer eftertänksam i tonen, mer introvert. Karaktärernas hemligheter döljs av de roller livet tilldelat dem, och precis som med New England-landskapets snötäcke behövs lite värme för att locka fram det som finns inunder.

 

Filmen känns väldigt indie, och bjuder på riktigt fint skådespeleri. Men framför allt genomsyras den av Paynes karakteristiska berättarstil, vars charm och småroliga moment nog få kan stå emot.