Mirage Men 2014

I fokus, eller åtminstone som någon slags röd tråd, står Richard Doty, professionell spridare av felaktig information. Doty jobbade för vad som kan liknas vid ett internt FBI inom det amerikanska flygvapnet (lite som en variant av NCIS, fast brottsutredandet är bara en del av dess uppdrag), där han fick uppgiften att förse UFO-aktivister och för all del allmänheten med rykten om rymdvarelsers aktiviteter på jorden. Inte att förneka existensen av UFO:n, utan underblåsa dessa. Skapa en hel massa tvivel. Allt för att dölja information om vad som verkligen pågick, om hemliga militära projekt och flygplan, och så vidare. Något som beskrivs som ett krig mot UFO-aktivister men som också användes för att förrvirra och lägga dimrådåer för ryska spioner. Om detta berättar "Mirage Men".

Och den gör det bra. Med nästan ett årtioende under produktion, av sammanlagt fyra herrar (men inte alla på en gång), har John Lundberg, Mark Pilkington, Roland Denning och Kypros Kyrpianou lyckats bygga ihop en fascinerande inblick i hur absurd en regering, eller myndighet, kan våga bli för att dölja sina hemligheter. Även om det naturligtvis finns tvivlare, de som tror att den falska informationen är falsk information för att dölja utomjordlingarnas exister, och dessa tvivlare tillåts också komma till tals.

Vilket leder mig till en av de stora styrkorna med "Mirage Men". Att jag kan tycka det känns tydligt vad männen bakom filmen tycker, framför allt tack vare intervjuer som gjort som den, ändå är det en förvånansvärt balanserad dokumentär. Speciellt med tanke på ämnet, med tanke på hur det hade varit, kan vara, att peka finger och håna. Vad man, vad vi, än tror om de troende och allt vad de säger, så behandlas de i filmen med respekt. Med objektivitet. Det är bra.

Visuellt sett är "Mirage Men" en ganska ordinär dokumentär. Här finns snygg grafik och kreativa textskyltar, men de hålls till ett hyfsat minimum. På gott och ont, kan jag tycka, det skadar liksom inte om dokumentären tillåts sticka ut lite. Skilja sig från mängden. Samtidigt får förstås själva ämnet ta mera plats, och det är heller ingen dålig sak. När ämnet är så intressant. Och absolut underhållande.